Friday 31 March 2017

En dag i stiltje

Efter gårdagens regnoväder så lovades det för idag ett uppsprickande molntäcke, sol och värme..mycket värme. Jo då, solen dök upp men det var ungefär efter att mer än halva dagen hade passerat. Det var inte direkt molnigt heller, nä det var mer att de tunna slöjmolnen (cirrostratus på fint språk) hindrade solen att fullt ut lysa igenom. Vinden, ja den var i princip obefintlig och därmed låg havet nästintill spegelblankt. Det brukar betyda trögt fiske och så blev det idag. Jag paddlade till reven österut, sedan västerut för att sedan än en gång paddla österut. Jag får säga att jag fiskade grundligt av de områden som brukar ge fisk men till ingen nytta. Det var minst sagt ren stiltje, både i vind och fiskelycka. Det blev därför desto mer tid över åt att betrakta kusten, det blir ju ett annat perspektiv man får av kusten sett utifrån vattnet. Gamla lövträd pyntade kusten, varav vissa hade fallit offer för erosionen och låg därmed som fallna jättar vid strandkanten. Snart spricker löven fram på de trä som fortfarande står majestätiskt kvar och vakar över kustbandet. Nya färger kommer då att återigen täcka den skånska kusten. En ny livscykel startar, det gör det varje vår.

Det var förvånansvärt tyst idag, åtminstone fram tills att ägaren till ett av de få husen som finns längs denna sträcka plötsligt bröt tystnaden med sin lövblåsare. Vårstädning av trädgården var uppenbarligen på schemat, något jag också borde komma igång med. Dock lockar kusten mer än att stå och kratta förra höstens fallna löv.
Någon gång kring 15-tiden, ungefär samtidigt som slöjmolnen skingrades helt paddlade jag in till land. Plöstligt blev det varmt, riktigt varmt. Jag passade därför på att lägga mig en stund på gräset, i slänten ned till vattnet. Paddlingsmusklerna behövde lite vila och jag behöver väl egentligen inte tillägga att det var skönt, riktigt skönt.
Våren är nu kommen..på riktigt!

Thursday 30 March 2017

Repris? ja, tack!

Det var nästintill stiltje när jag kom fram och tog de första kasten. Jag var tillbaka på samma plats från igår, vart annars? Västanvinden från igår, som skapade en härlig rörelse i vattnet, var "bortblåst" idag. Jag visste dock att en sydostlig/sydlig vind skulle successivt öka under dagen, och dessutom föra regn med sig. Det var också när de första krusningar i vattnet nådde revet som första fisken högg. En extremt prickig öring hoppade ett flertal gånger ut ur vattnet och cirklade sedan något varv runt mig innan den till slut gav sig. Vacker och prickig som få, dessutom strax över måttet. Stillheten lade sig därefter åter igen och fram tills att krusningarna övergick till en mer önskad sjögång.
Det var då jag började känna puffar på min OLR Slim, och det dröjde inte heller särskilt länge förrän puffarna övergick till regelrätta hugg. Så där stod jag, på samma plats som igår och återigen hade ett härligt fiske. Helt fantastiskt!! Jag tappade några fler fiskar idag men totalt kom jag upp i 12 landade blänkare varav 3 stycken klart över måttet. En av dem gav mig också en härlig fight med några fina rusningar i värsta Ingemar Stenmark stil mellan stenarna. Vilken adrenalinkick och vilken fighter!! Det är just detta som gör att man gång på gång ställer sig på kusten, även i skitväder som idag. Yep, regnet började nämligen falla allt mer men det verkade inte bekymra fiskarna och därmed inte mig heller. Ja, förutom då jag illa tvungen gick upp på land för att stilla min hunger.
Även besor kan vara vackra
Tiden går som bekant fort när man har kul, något jag märkte när jag kikade på klockan under min korta lunch. Man har ju andra åtagande här i livet och ett av dem är ju att hämta barnen från skola och dagis. Jag hann dock få några kast till och som dagens sista fisk valde en stor besa att hugga över min lilla Slim. Det var dock en del krut i den besan, då den bland annat hittade krafter för ett rejält luftsprång. Det var en fisk som i god kondition lätt hade överstigit fem kilo. Efter ett snabbt foto i vattnet och avkrokning
slog den strax därefter några kraftiga stjärtslag, och så försvann den bland tångruskorna. Jag kände mig med det mer än nöjd.
Vinden hade nu ökat rejält och med det även regnet, eller åtminstone kändes det så när fiskeivern sakteligen lämnade kroppen. I bilen kändes det faktiskt skönt..riktigt skönt




Wednesday 29 March 2017

Äntligen!!

Som det kan skifta från dag till dag. Igår var det heldött i dimman, egentligen inget förvånansvärt med det - jag brukar som sagt inte ha nån större lycka i dimmigt väder. Utöver det så har det varit rätt så trögt under mars månad, så pass att när jag körde iväg i förmiddags tänkte jag att det nog varit sämsta mars månad på mannaminne för mig. Det ändrades rejält idag. Yep, efter en lite mjukstart på första revet (där jag fick en fin blänkare på ca 55cm) tyckte jag det var på tiden jag körde till några rev jag hittills inte varit på i år. Det var ett beslut jag inte fick ångra, tvärtom. 
Gott om spöböj idag!!
Väl framme tog jag mig ut på det östra revet, gick ut en bit och började kasta mot sandplätten. Nästan med en gång hade jag fisk som markerade sin närvaro. Ett par kast senare sög det så till och ut ur vattnet hoppade den första av 7-8 fiskar som behagade att hugga över just den plätten. Det var blanka rackare som låg kring 40-45 cm, ettriga och hoppglada som småöringar kan vara. 
Det hade småregnat under huggperioden, inte alls så det störde men jag hade börjat småfrysa om händerna som var genomblöta. Jag passade därför på med en lunchpaus bakom fortet och bytte sedan till nya torra handskar. Det var riktigt skönt bakom fortet, dock inte så pass mycket att jag ville förbli sittande där. Nä, jag hade fått blodad tand och ville nu pröva sträckan öster om revet - där stora sandfläckar sträcker sig en kastlängd ut. Sist jag fiskade av den sträckan var under förra årets Blänkaren - det gav en del småfiskar då. Idag gav det också fiskar, riktigt gott dessutom. De flesta var precis som sist också små rackare - två var dock klart över måttet, varav den ena låg kring 65 cm. En fisk som högg så hårt att spöet nästintill flög ur min hand. 
Blänkaren på ca 65 cm
Jag nästan skrek av lycka när fisken rusade iväg. Det var så otroligt skönt att äntligen få rikligt med spöböj, inte minst efter den senaste tidens tröga fiske. Jag tappade räkningen men uppskattar antalet landade fiskar till mellan 15-20 stycken, några tappade och så en massa kontakter. Helt förbannat otroligt! Jo förresten, jag fick en besa också - en riktig praktbesa på sisådär 70-75 cm. 
Efter gårdagens bomtur i dimman skrev jag att det nu endast kunde bli bättre - det blev det...med råge!!






Tuesday 28 March 2017

Så in i dimman

Jag gick under förmiddagen igår och hoppades att dimman skulle klarna upp en aning. Jag hoppades förgäves... men det skulle ju fiskas, så någon gång efter lunch gav jag mig ut. Jag gav det verkligen en chans, men jag och dimma går helt enkelt inte ihop. Jag känner folk som säger ha fint fiske när dimman ligger på, jag däremot har aldrig lyckats särskilt bra. Jag fiskade med Bombarda och jag fiskade med olika drag, jag provade också på några olika rev  - det gav inget. Nada!! Efter några timmar sa jag därför - Basta!! som på spanska betyder - Nu räcker det!! (med stora bokstäver)


Yep, det räckte med att stå och dänga drag i dimman, en dimma som stundtals var så tjock att man knappt såg de andra fiskebröderna. De precis som jag verkade också gå tomhänta ifrån vattnet. Jag åkte hem, la mig i sängen och somnade redan vid 19 tiden !! för att vakna upp 0630 idag. Yep, så spännande dag hade jag igår..det kan bara bli bättre.

Monday 27 March 2017

En väldigt typisk dag

Är det inte typiskt? Jag menar, under den gångna helgen har det varit strålande solsken och det har blåst behagliga vindar från väst/sydväst. Inte särskilt förvånande så har det haglat in rapporter om massor med fisk på hugget, och då även fisk av den större kalibern. Jag jobbade naturligtvis under helgen, och idag när jag så äntligen var ledig så kom självklart skitvädret tillbaka. Jag hade gått och hoppas på att norska YR:s prognos om solsken även idag skulle hålla, men det blev tyvärr SMHI:s prognos som vann. Yep, det blev en sån där typisk grå och dimmig skitdag där fisken givetvis var som bortblåst, och då kvittade också hur fint vindarna blåste. Flera timmars nötande på olika rev längs sydkusten gav inte mer än två försiktiga hugg och så en hyfsad blankbesa. Nä, det blev en något oinspirerad dag på kusten även om gravänder, gräsänder och massvis med svanar gjorde sitt bästa för höja på humöret. Slutligen, för att liksom strö lite salt på såren, så behagade dimman klarna upp precis innan jag packade samman för att köra och hämta barnen. Ja, det var ju bara så typiskt.
Jag är nu ledig hela veckan men tyvärr verkar skitvädret hålla i sig ett par dagar innan det verkar bli någorlunda fint på fredag. Ja ja, får se vad det blir av detta..det skall i alla fall fiskas..hela veckan

Wednesday 22 March 2017

Maskens återkomst

Tranor på väg norrut
Idag var en sån dag där det hade kunnat lossna ordentligt. Det var härligt värmande solsken och det blåste sydvästliga vindar - dvs allt var upplagt för en fångstrik dag på kusten, om det inte hade varit för nattens förbannade blåsande vill säga. Yep, den hårda vinden hade tyvärr förvandlat vattnet längs sydkusten till skånsk svartsoppa. Inte ens de rev som annars brukar klara sig någorlunda bra var fiskbara. Det blev därför en tur västerut - till det där avlånga revet som framkallar mjölksyra i benen långt innan man nått fram. Får man då inte fisk så känns vägen tillbaka ännu tyngre - det är då man förbannar revet och säger att det är sista gången man sätter sin fot där. Så blev det idag, trots att det såg riktigt lovande ut. Vi uppmätte dessutom vattentemperaturen till hela 8 grader på södra sidan av revet, där ytvattnet ansamlades på grund av vinden. Förvånade? Ja, det var vi - mycket!! Så medan vi vandrade tillbaka funderade vi på att blåsa av för dagen och istället invänta morgondagen, men så bestämde vi oss för att ta en sista chans på revet hemmavid.

Det är ett rev som gett mig mycket fisk fram tills för 2-3 år sedan, då sälen gjorde revet till sitt hem. Nuförtiden är det sällan jag fiskar där då det känns aningen misströstande att se flera sälhuvud nyfiket titta på en medan man kastar. Anders, som aldrig fått fisk där, var också aningen skeptisk. Vi hade dock inte så mycket annat att välja emellan så efter nån halvtimme stod vi på revet, utan någon säl i sikte dessutom. Det såg riktigt härligt ut i vattnet, och det gav också utdelning för nog fan lyckades Anders för första gången någonsin få fisk (rätt så biffig besa) där - dessutom på Masken, vår vän Henriks egenhändigt tillverkade kustwobbler, som gjorde comeback efter att ha legat i vila ett tag. Det blev till slut två fiskar för Anders och en tappad för min del - en riktigt fin blänkare som dock lyckades göra sig fri från kroken innan jag hann ta ett foto på den. Nåväl, det blir förhoppningsvis bilder på fiskar imorgon istället då siktet är inställd på en kajaktur..det ser jag fram emot.








Sunday 19 March 2017

Under mörka och hotfulla moln

Vi var ute idag igen -  Anders och jag. Ute på nya äventyr längs kusten, ute i elaka sydostliga vindar som efterhand började föra in tillika elaka moln över oss. Mörka, fuktmättade och hotfulla moln som förr eller senare skulle släppa sin last över våra huvuden. Det blev efterhand precis så rått som man trodde det skulle bli, kanske för rått för att stå utvadade en söndag eftermiddag när man egentligen kunde varit hemma - i värmen med familjen. Nu var vi dock ute och en stor fördel med den typen av väder är att man i princip får kusten för sig själv, och det är något vi båda gillar. När det sen visar sig att vattnet har just den kulören man älskar så glömmer man snabbt de iskalla vindarna, och inte minst vågorna som ständigt och utan pardon slår in i en. Vad vi tycker betyder dock många gånger inte att fisken tycker likadant. Sådan var det idag nämligen. Kanske inte särskilt förvånande egentligen - lite värme och sol hade kanske ändrat på resultatet men det till trots så såg det otroligt hett ut. Nä, fisken tyckte väl det var för rått för att vara med på dansen idag - eller så befann dem sig någon annanstans och gjorde någon lycklig. Vem vet? Vi såg i alla fall inte minsta antydan till fisk.
När så ljuset övergick alltmer i en mörkgrå nyans, samtidigt som de mörka och hotfulla molnen uppfyllde sitt kall, blåste vi till reträtt. I bilen började vi dock snabbt smida nya planer - det kommer ju en ny vecka och med det nya äventyr..

Saturday 18 March 2017

Äkta silver

Pure silver
Efter att ha laddat batterierna med en rejäl portion chili con carne var jag klar för att hämta upp Anders. Efter nattens oväder såg det mestadels mörkt ut i vattnet längs med kusten, kanske inte helt oväntat. Det finns dock ett par rev som tål en hel del innan dessa också blir ofiskbara och det var till ett av dessa vi först stannade till vid. Ja, detta fantastiska rev som återigen visade sig vara fiskbar trots att, märkligt nog, reven strax väster och öster inte är det. Ett magiskt rev som dessutom nästan alltid ger ifrån sig fisk. Så även idag. Fisken högg ungefär samtidigt som solen bröt fram mellan molnen, mest för Anders men även för mig när jag väl bytte över till en OLR kutling - något som Anders så försynt börjat sitt fiskeri med och därför tagit ledningen. En ledning som han höll igenom hela dagen även om jag nu fick den största och kanske blankaste. Yepp, fisken var så blank att fjällen nästintill flög av genom att bara titta på den. Äkta silver, helt enkelt!
Vi körde vidare efter någon timme, lite grann för att se hur det såg ut vid det andra tilltänkta revet men mest för att fisket dog ut en aning. Det såg bra ut, åtminstone från vägen. Väl stående på revet så kändes det inte alls lika hett, vattnet var nån grad kallare eller åtminstone kändes det så. Vi gav därför upp ganska så omgående och körde tillbaks till vart vi startade fisket. Tyvärr så hade en del hänt på bara den timmen vi varit borta. Den alltmer tilltagande nordvästvinden i kombination med ett stigande vattenstånd hade på kort stund förvandlat vattenfärgen på revet till nästintill cafe latte. Det gick inte att fiska, helt enkelt. Synd, verkligen synd för dagen hade fortfarande ett timmar kvar av sitt liv och solens strålar värmde gott, riktigt gott. Det får bli en annan dag, kanske redan imorgon..kanske.


Monday 13 March 2017

En tur i tranornas tecken

Jag gick längs med stigen på väg ned till vattnet. Under den korta promenaden ned till stranden omgavs jag av ett härligt fågelkvitter från den intill liggande heden, men det var precis innan jag nådde strandkanten som jag plötsligt nåddes av ett väldigt karakteristiskt trumpetläte. Jo minsann, i fjärran kunde jag se årets första flock tranor komma flygandes i perfekt v-formation och på väg in över land. Som om fågelkvittret inte var nog som vårtecken kom nu 10-15 stycken tranor och fulländade upplevelsen om vårens ankomst. Som alltid, när jag ser de första tranorna på året, flyger mina tankar iväg till sommarstugan uppe i Norrland. Plötsligt stod jag och längtade till tystnaden som råder över Voutnersjön när jag sitter i min eka och metar efter abborre, den tystnad som plötsligt bryts av tranornas trumpetande tidigt på morgonen eller storlommens klagande läte i den ljusa norrländska sommarnatten. Tankarna for verkligen iväg och jag märkte plötsligt hur jag stod och log, jag log verkligen med hela kroppen alltmedan tranorna passerade förbi.
Fylld av energi gick jag ut på revet och började kasta. Det kändes egentligen som om det kvittade huruvida fisken högg eller inte. Men nu ville ödet något annat för jag fick på ganska omgående en rätt stor blankbesa, en fisk som dessutom hade muskler nog för att både hoppa och göra några korta rusningar. Det var en blänkande slips som strax därefter fick friheten åter. Att det fanns fisk blev jag återigen varse om då en fin blänkare strax under måttet högg den Gråe-Frede som satt på tafsen. En härligt blank rackare som fullständigt tuggade sönder flugan.
Det var under bytet av flugan som dagens och därmed årets andra flock tranor kom flygandes över mig och in över land. Var det inte bara helt fantastiskt?? Vilken dag!! En verkligen härlig dag i tranornas tecken. Mycket bättre än så kunde det inte bli och efter att ha fått ytterligare en besa kände jag mig mer än nöjd. Nöjd med dagen och på allt den bjudit på..härligt!

Sunday 12 March 2017

Min "nya" Lesath


Mercedes SLS AMG är en bil jag jag gärna hade ägt. Vem vill inte det? Tyvärr har jag inte råd att köpa en. Vad jag däremot haft råd med är att köpa spinnspönas motsvarighet till Mercedes SLS AMG. Jag talar självfallet om mitt Shimano Lesath spö. Ett fantastiskt spö, dock har jag alltid tyckt att färgen på ett så pass grymt spö inte varit i linje med dess exklusivitet (fåfängt kanske men nu tycker jag så). Nä, färgen är rent ut sagt förbannat tråkigt. Jag menar, hade jag haft råd med en Mercedes SLS AMG så hade den självklart varit i en grymt snygg färg, vad annars?? Så, för drygt en månad sen lyckades jag ta sönder en av de översta linringarna och till en början var tanken att endast reparera denna men så råkade jag snubbla in på UniqueRods hemsida (länk finns bland andra intressanta länkar till höger). UniqueRods drivs av Stefan Nyberg, som förutom att custom-bygga spön, också reparerar samt även omlackerar gamla klingor. Plötsligt kom tanken på att ge min Mercedes SLS AMG till spö en passande färg. Garantin på spöet hade dessutom sedan länge gått ut så jag tog kontakt med UniqueRods för att lite löst höra vad det skulle kunna kosta. Tanken var att ge klingan en retro look och färgen skulle vara något i stil med gul/guld/bambu på klingan och mörkbrun/koppar färg på lindningarna. Efter att ha snackat med honom samt fått en offert var det bara att köra på och det är ett beslut jag definitivt inte ångrar.
Ursprungsfärgen
Sammanfattningsvis så började jag med att skicka honom en färg som han kunde utgå ifrån och så fick jag bilder på olika färgblandningar som jag då kunde styra kulören på. Vad avser lindningarna fick jag bilder på den nylackade klingan tillsammans med olika kulörer på tråden, som jag då kunde välja emellan. Slutligen valde jag färgen på dekorationstråden och efter det var det klart för klarlacken. Kommunikation var hela tiden på topp så jag kunde verkligen steg för steg följa utvecklingen och därmed tycka till. Nu när jag fått den ny lackade klingan hem kan jag bara säga att arbetet och finishen är på topp. Totalt tog det cirka 4 veckor från det att jag skickade den tills jag fick hem den.
Jag har nu min egen Mercedes SLS AMG variant i form av ett customlackad Lesath, i en färg jag tycker är förbannat snygg. Viktigt? Jag antar väl att det är lika viktigt som att ha en bil i en snygg färg, bara för att ge ett exempel. Det känns i alla fall nästan som om att jag fått hem ett nytt spö, om inte annat så har den åtminstone fått nytt "liv" efter faceliften. Jag har också under tiden den varit på lackering verkligen saknat den, så det skall bli kul att få komma ut med min "nya" custom lackade Lesath..riktigt kul!!













Friday 10 March 2017

Vårlikt och med fisk på hugget

Om våren kändes avlägset igår så var den nästan kommen idag. Yepp, det var en dag där jag dessutom tänkt mig hinna med ett par timmars kastande - innan jag skulle iväg till jobb.
På väg till den tilltänkta fiskeplatsen började det så smått att spricka upp, och när jag väl anlände så lyste solen med all sin kraft över reven. Det värmde, både i kropp och själ. Jag gick med glada steg nedför slänten och fyllde lungorna med en stor portion tro, alltmedan jag gick ut på revet. Jag började fiskeriet innan jag ens hade börjat trampa vatten, och det hade inte ens nått knäna förrän jag såg en öring rusa iväg till djupare vatten och sedan ytterligare en till. Att jag lyckats skrämma undan 2 fiskar retade mig en aning, trots att jag varit försiktig. Å andra sidan verkade ju fisken vara definitiv närvarande, och inte särskilt förvånande på riktigt grunt vatten. Det bådade gott, helt enkelt!! Jag skulle dock få tillfälle att reta mig igen och det efter att jag haft ett rejält hugg som jag, till min förvåning, inte lyckats sätta. När jag väl vevat in Bombarda flötet fick jag se förklaringen - flugan var borta. Jag hade slarvat med knuten - något som inte skall hända och som retade mig vansinnigt mycket. Nåväl, några svordomar senare satt en ny Grå Frede som vapen och den skulle inte göra mig besviken. Under den kommande timmen lyckades jag landa tre stycken blänkare varav en på ca 55-60 cm, men också tappa två.

Dessvärre började vinden, som vridits till hård nordväst, att driva ut en massa mög från land vilket fick färgen på vattnet att anta alltmer en cafe latte kulör. Jag skulle förvisso iväg och jobba men jag hade åtminstone en timme kvar, och dessutom verkade ju fisken vara lika uppspelta som jag över det fina vädret. Men, det var inget att göra - jag hade heller inte tid eller lust till att uppsöka nya fiskbara platser. Jag tog dock ett par sista kast innan jag rundade av dagen med att mäta vattentemperaturen till härliga 6 grader. Vi är på väg åt rätt håll åtmisntone, hoppas det håller i sig för nu dröjer det några dagar innan jag är ute igen..jag håller tummarna så länge!!




Thursday 9 March 2017

Rugbybollen som flög (for) iväg

Idag tappade jag vad som hade varit årets hittills största fisk, med råge. Yep, det var en riktigt fin skapelse som tyvärr inte hade lusten att följa med hela vägen in till mig. Dagen började annars rätt så lugn och då Erik var med på fisketuren så blev det lite av dagens melodi idag, stilla och lugnt vill säga. Det brukar bli så när Erik hänger på.

Vi började fiskeriet där jag förra veckan haft riktigt schysst fiske, med några fångade blänkare. Idag var det inte fullt lika spännande, på den platsen vill säga. Ja, förutom den fisken som plötsligt for iväg som en projektil rakt framför mina fötter. En stadig pjäs som var inne på riktigt grunt vatten och sökte föda. Nä, förutom den firren och så ett missat hugg så hände det inte så mycket mer. Vi sökte vidare, i lugnt och stilla tempo så klart. Tårna behövde nämligen tinas upp en stund så vi passade på att plocka fram termos och mackor, innan vi körde vidare i det grådisiga vädret. Ja grått, det var verkligen grått och under förmiddagen även riktigt rått. Våren kändes verkligen avlägset och då kvittar det hur många vintergäck, snödroppar och krokusar som dykt upp. Det blåste dock en sisådär 4-5 ms sydväst och vattnet var lätt färgat så det var bara till att gilla läget och stå ut med det grå-råa vädret.



Ny plats och därmed nya tag. Kutlingen åkte gång på gång ut i sitt sökande efter fisk när det så plötsligt, och längst ut på ytterspetsen av revet, dagens första fisk högg. En firre som dock visade sig vara en praktbesa och som sådan fick den därför snabbt friheten åter. Erik kämpade också på men det var tyvärr glest med fisk så vi sökte vidare, dock efter att vi tagit en ny tépaus så klart. Det behövdes mer än väl, då även en tilltagande ryggsmärta började ge sig till känna.


Jag bytte över till Bombarda på dagens sista rev och det var också där det exploderade till vid ett kast längs med land, och på riktigt grunt vatten. Fisken tog Polar-Magnus flugan med ett rejält klipp, tänkte under några sekunder och så for den iväg med ett helsikes drag. Ja jädrans, vad fisken drog! Dagen hade som sagt fortlöpt under ganska så lugna och stilla former, och så plötsligt väcktes jag till liv av ett ånglok som drog iväg med en brutal kraft. Det var ren och skär lycka...tills den fick för sig att hoppa. För visst, det var under hoppet jag fick se storleken på fisken och framför allt konditionen på den. Det var en rugbyboll i silver som flög ut ur vattnet och med det, åter ut i friheten. Yepp, när fisken landade kände jag hur tyngden försvann från klingan. Flugan hade lossnat, tyvärr. Så där stod jag och kände mig helt stum och tom....under en kort stund, för det var härligt så länge det varade och även om jag naturligtvis grämer en aning, så sitter den där fullkomligt brutala rusningen kvar i mitt fiskeminne för alltid. Efter adrenalin ruset började ryggsmärtan att så smått återvända och då Erik också kände detsamma tog vi en sista kopp té, packade ihop och körde hem..hem till värmen och familjen..och soffan, så klart..det tackar ryggen för..