Vårens första huggbonanza

Det var egentligen inte planerat att stå på kusten idag men så skedde det lite förändringar på hemmafronten som gjorde att jag stod utvadad redan vid 10 tiden. Östersjön glittrade vackert i solen i vad jag skulle kalla perfekta förhållanden för vårfisket efter öring. Jag menar en värmande sol och en sydvästlig vind på cirka 4 m/s borde helt klart aktivera fisken, tycker jag i alla fall. När jag senare under dagen uppmätte vattentemperaturen till 8 grader förklarar det till stor del varför jag idag upplevde ett fantastiskt fiske. 

Då både mobiltelefon och kamera glömdes hemma
 idag får en gammal bild från sydkusten pryda detta inlägg.

Japp, jag hade ett galet fint fiske idag. Det började med att jag bytte drag till kustwobblern sandeel då första timmen hade varit resultatlöst på en Salty inline. På första kastet med sandeelen fick jag på en stålblank krabat på måttet och efter det var vårens första huggbonanza ett faktum. Under resten av dagen landade jag totalt 14 stycken öringar, varav cirka hälften var över måttet med en toppfisk på omkring 60 cm. Jag tappade också 4 fiskar varav den ena var en riktig fining på 3-3.5 kilo. En fisk som bjöd på en galen fin fight och som jag miste i samband med att jag skulle håva den. Det blev som sagt ett makalöst fiske i vårens tecken. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild av dagens fiskar då både mobiltelefon och kamera glömdes hemma. Nu blåser det upp igen så det lär dröja i alla fall några dagar innan man är ute igen, tyvärr..

Vårfisket är igång!!

Våren börjar helt klart få fäste och då är det inte minst vårblommorna jag syftar på. Visst är det vackert när trädgården fylls av krokusar i olika färger, snödroppar, etc. Även fågellivet får fart och när grupper av tranor passerar förbi på sin väg norrut då vet man att våren annalkas. Fisket brukar också komma igång rejält, något jag hoppades skulle hända idag. På första fiskeplatsen var det dock totalt stiltje i fiskeväg så jag begav mig österut för att möta upp Stefan. Det blåste väl en sisådär 7-8 m/s från sydväst så det gick en del sjö. Japp, vi skulle idag agera vågbrytare men vad gjorde det när vattnet hade en sådan kulör som luktade havsöring lång väg. Visst, det var en del ålgräs men inte så att det som tur är saboterade fisket.

Vårblommorna spirar

Redan i tredje kastet kände jag något som sekunden senare resulterade i krokad fisk, och vilken fisk dessutom. Den for iväg i expressfart innan den hoppade och visade sina blanka muskler. Japp, en muskelknippe på cirka 3.5-4 kilo som dock vann matchen efter att ha valt att hoppa igen. Jag skrek av både besvikelse och välbehag för det var en riktigt fin blänkare som hade gett mig en kort men otroligt härlig fight. Var det fler fiskar månne? Det var det!! Jag och Stefan hade hamnat i en förmodad stim för på kort tid fick vi 5 ytterligare fiskar varav mina 3 var alla över måttet. 

Vi tog en paus varpå Stefan, vars jacka inte riktigt klarade av att agera vågbrytare, valde att åka hem. Jag däremot hade inga planer på åka hem. Nä, jag älskar att stå i de tuffa förhållanden när man bara vet att det kommer att hugga. För det gjorde det, 2 gånger till varav en av de ytterligare 2 fiskar jag landade var en fin blänkare på 57 cm och som fick följa med hem. Jo då, våren är här och med det även vårfisket!! Härligt!!

4 stycken 3 kilos på Masken

Jag åkte ut på sydkusten innan molntäcket sprack upp. Det blåste en ganska ruggig nordvästvind som dock skulle vrida över till sydväst under eftermiddagen och dessutom lägga sig. Det såg jag fram emot. På första tilltänkta fiskeplatsen var det allt för grumligt vatten så det var bara till att köra vidare. På andra platsen var det detsamma så det blev en tredje plats innan jag hittade fiskbart vatten. Låg förvisso lite ålgräs men inte mer än att det fastnade typ vart 10e kast och det kunde jag stå ut med. 

Kustwobblern Masken - Made by Henrik Ask

Jag riggade upp med en Masken, en kustwobbler som görs av min gode vän Henrik Ask och som är helt outstanding under den kalla årstiden då den har hög bärighet och kan fiskas otroligt långsamt med långa vevstopp. Fisket började trögt dock så jag började fokusera en del på det fågelliv som utspelade sig runtomkring mig. Bättre blev det dessutom när molntäcket äntligen sprack upp och solen kom fram för att värma de kylslagna kinderna. Efter någon timme utan att ha känt något tog jag en paus varpå Anders slöt upp.

Första 3 kilos besan.

Väl ute i vattnet igen hade mängden ålgräs ökat men det fanns ålgräsfria stråk där kasten kunde läggas. Visst, vi hade kunnat åka vidare för att hitta nya rev att fiska av men vi trodde på den här platsen idag. Det gällde bara att kasta i de ovannämnda stråken, något som efter viss envishet gav resultat. Inom 15 minuter fick jag nämligen 2 stycken besor (båda klart över 3 kilo) varav den ena bjöd på en rejäl fight med ett par sköna rusningar. Strax därefter var det Anders tur (som också hade riggat upp med Masken) att få spöböj, inte bara en gång utan också 2 gånger. Det var också fiskar kring 3 kilo med skillnaden mot mina att de istället var blanka. Helt galet!! På bara en kvart hade 4 stycken 3 kilos öringar behagat att hugga - på Masken!! Ibland så bara händer det. 

Andra 3 kilos besan.

Det hände inte så mycket mer efter den korta men väl så givande huggperioden så när solen väl började dala mot horisonten begav vi oss hemåt, nöjda och belåtna..och Henrik, tack för Masken!!

Småkallt men soligt

Fåglarna kvittrade i solen medan jag var på väg ut till revet. Visst, det var soligt men det blåste ändå en kall nordlig bris över vattnet. Dock skulle temperaturen stiga några dagar under dagen, något jag såg framemot. Jag ställde mig där jag stått många gånger förr och började fisket. Vattnet  på reven intill var grumligt men på det rev jag stod var det klart fiskbart. Strax efter det att Anders anslöt högg dagens första fisk längst ut i kastet. En ettrig krabat strax under måttet som snabbt fick friheten åter. 

I den kalla brisen värmde helt klart solstrålarna gott i ansiktet, speciellt under den pausen som vi tog strax därefter. Vi satt länge och lapade sol innan vi begav oss ut igen. Vinden hade nu vänt till sydväst, något som prognosen inte hade förutspått. Det hade jag inget emot, hellre det än en kall nordlig vind. Nåväl, fisket fortsatte och vid ett oändligt lång vevstopp fick jag dagens andra och sista fisk. Japp, det blev inga andra fiskar trots ihärdigt kastande och två platsbyten. Kanske blir det fler idag för även om jag sitter skriver dessa rader om gårdagens fiske så skall jag snart bege mig ut igen. Vart det blir har vi inte bestämt men en ny rapport kommer snart, var så säker..

En besa och två blänkare

Jag älskar mitt nya jobb av många olika skäl. Ett är att det ibland inte finns några uppdrag att utföra och då kan man få stanna hemma med lön. Det hände idag och vad gjorde jag om inte åkte ut för att fiska, såklart. Stefan var inte sen för att hänga på så vi hamnade på ett av sydkustens många rev. Förhoppningarna var egentligen inte särskilt höga, åtminstone inte till att börja med, då en kall och fuktig dimma låg och tryckte över kusten. Fisket började också trögt men allteftersom tiden gick så lättade dimman upp och jag började tro på det mer och mer även om det förblev grått och trist vädermässigt. 

Även besor kan vara vackra

Vi bytte så småningom rev, något som visade sig lyckat då jag redan i tredje kast fick på en riktigt vacker öring. En besa förvisso, men en fisk som bjöd på en strålande fight och som dessutom orkade med ett galant luftsprång innan den gav upp. Jo då, besor kan ibland också bjuda på rejäl fight och dessutom vara vackra. Efter en snabb bild fick den naturligtvis friheten åter. Det såg ut till bli riktigt trevligt fiske då jag redan i kastet efter hade en hyfsad följare. Det hände dock inte så mycket mer under efterföljande timme så vi tog lunchpaus. Vi förblev på samma rev då det på något sätt kändes rätt. Inte minst fick jag det bekräftat efter lunchpausen då en öring på kanske 3 kilo fick för sig att hoppa cirka 10 meter framför mig, något som inte händer särskilt ofta under vintermånaderna. Den fisken ville dock inte vara med i spelet men det ville en liten rackare till blänkare strax därefter. En ettrig fisk som fick mig att återigen dra på smilbanden. Det var dock stunden senare som dagens fisk behagade att hugga. Japp, jag såg nämligen fiskens ryggfena uppe vid ytan cirka 30 meter ut. Jag kastade i fiskens riktning, drog några tag varpå ett brutalt hugg kom på vevstoppet. Det var så otroligt häftigt att kasta på fisk man sett välta uppe vid ytan för att dessutom sedan hugga. En rejäl adrenalin kick. Fisken vägde 2.81 kilo och var 63 cm lång.