Morgonstund har guld i mund

Det lönar sig att gå upp tidigt, speciellt när en otroligt vacker och guldskimrande öring hugger. Det var förvisso den enda fisk som högg i en annars väldigt stilla morgon, men vilken fisk. Redan vid 05-tiden var jag på plats. På plats var även mängder med skränande fiskmåsar och några skarvar som unisont flög iväg när jag gick in i vattnet. Det var stilla som sagt, så pass att fokus förflyttades från fisket till alla de tankar som for igenom huvudet. Det var ren meditation och balsam för själen. 

Efter någon timme, jag tappade lite greppet om tiden, körde jag vidare till ny plats. På stigen ned till vattnet hoppade små paddor undan för glatta livet. Väl i vattnet började en nordvästlig bris smeka vattenytan. Jag var naturligtvis fortfarande alldeles ensam, med hela kustbandet för mig självt. 

En bit längre ut hoppade en öring ut ur vattnet och landade med ett härligt plask. Det fick mig att fokusera på det jag egentligen var ute på - fisket. Hugget kom ganska nära mig. Den började välta runt i vattnet innan den for iväg på en härligt lång rusning. Jag såg att fisken bar på en fantastiskt vacker, guldfärgad kostym. Det var en stilig pjäs med andra ord. Efter några små korta men ursinniga ruscher gav den upp och jag kunde ta några foton innan den försvann in i djupet.

Det blev återigen stilla, åtminstone fram tills det började kurra i magen. Det var dags för hemfärd, en kopp väldoftande kaffe och några frallor och ja, jag får väl tillägga att morgonstund verkligen har guld i mund..

Sommaröringar

Radion spelade Sultans of swing. En rock klassiker som fick mig rejält taggad. Klassiska var också de fiskevatten jag var på väg till, manad av de senaste dagarnas fina fångster längs sydkusten. Månne det icke bli fisk idag? Vattentemperaturen var kanske högre än önskvärt men vad gjorde det när jag ganska tidigt fick se en öring hoppa. Det var dock inte förrän solen sjunkit bakom krönet och Mark Knopflers gitarrspel börjat klinga av som hugget kom - som jag missade. Arghh, vad det grämde mig men jag var åtminstone på rätt plats. Vinden började efterhand att lägga sig allt mer och horisonten började anta lila/rosa nyanser.

Jag la ett kast längs med tångbältet, vevade in en gång varpå det sa pang. Ett ursinnigt och typiskt sommarhugg från en öring på dryga 55 centimeter som strax därefter fick gå tillbaka. Däremot fick den andra, som jag fick halvtimmen senare, ångra sitt glupska beteende och följa med hem. En firre på 2850 gram och 62 centimeter som svalt rejält en OLR Slim i tobisfärgen. En härlig fight bjöd den på dessutom, precis så som en sommarfisk skall göra. 

Jag började gå tillbaka mot bilen, fortfarande nynnandes på Sultans of Swing. Jag hade kunnat fortsätta fisket men jag var nöjd, mer än nöjd. Jag packade samman och satte mig ned på en sten vid vattnet. Längre ut, längs med tångbältet bjöd en fisk på ett galant luftsprång. Som en avslutande show, härligt..