Ett par fina blänkare på en gråmulen dag

Det var verkligen en gråmulen sista lediga dag jag hade. Jag hade onekligen hellre önskat en strålande sol högt uppe i skyn men man kan ju inte få allt här i livet. Mulet eller inte, ut skulle jag i alla fall. Jag hade dessutom bråttom för jag kunde inte vara ute särskilt länge. Väl framme såg det förbannat bra ut så med en stor portion tilltro började jag fisket. Några svanar befann sig i min tilltänkta fiskeväg men lyckligtvis flyttade dem på sig när jag väl närmade mig dem. Det brukar dem förvisso göra men man vet aldrig med svanar. När jag väl kom fram till vart dem hade befunnit sig kom hugget. Jag kände genast att fisken var av större format, särskilt när den tog en första ursinnig rusning. Jo då, det var bra storlek och efter en sådan rusning var jag nästan säker på att den var blank. Öringen stretade emot rätt länge och tog dessutom ytterligare några korta rusningar innan den började ge sig och jag kunde håva den. Som tur är hade Hashim precis anlänt och kunde därför hjälpa mig med några foton innan den fick gå tillbaka till sitt rätta element. 

Vi stod och snacka en stund i vattnet innan han begav sig iväg till revet intill. Jag fortsatte naturligtvis mitt fiskande och lyckades få en mindre blänkare till innan han började tjuta på mig. Tydligen hade även han lyckats få en fining så jag begav mig dit för att assistera honom. Jo då, han hade också fått en fin blänkare som även den förevigades med foton innan den försvann i djupet. 

Hashim med sin blänkare

Det var uppenbarligen stor fisk på plats och dessutom på hugget, inte minst för att jag tappade en större öring och Hashim lyckades landa ytterligare en. Det var därför med en viss motvillighet som jag lämnade platsen men andra göromål påkallade min närvaro. Nu jobbar jag några dagar men är sedan ledig igen till påskveckan. Det ser jag fram emot..

Ömsom fisk ömsom snö

Så har kylan återvänt till sydkusten med minusgrader under nätterna. Lyckligtvis så verkar inte kylan vara så långvarig men dock så sammanfaller det med den ledighet jag fått. Så i förmiddags när jag gjorde mig i ordning för dagens fisketur funderade jag huruvida det skulle påverka fisket. Hursomhelst, det enda sättet att ta reda på det var naturligtvis att gå ut och ställa sig i vattnet. 

Solen lyste när jag gick in i det klara vattnet men mörka moln syntes dock på avstånd. Jag var ensam på kusten förutom några svanar som lyckligtvis höll sig på behörigt avstånd. Innan jag började kasta mätte jag vattentemperaturen till 5 grader vilket var högre än vad jag trodde det skulle vara efter den kalla natten. Därmed ökade tron på att hitta huggvillig fisk och minsann så fann jag dem nästan meddetsamma. Första fisken högg nämligen redan efter några kast, en otroligt blank öring på sisådär 2.5 kilo som var mer i luften än i vattnet. Starten kunde inte ha varit bättre och det blev inte sämre av att jag landade ytterligare fyra krabater innan det dog ut. Ja, att det dog ut var verkligen ingen understatement för trots att jag idogt fiskade av de olika reven så var fisken som bortblåst. 

Jag körde därför vidare till nya rev där nästan samma händelseförlopp upprepade sig. Jag fick nämligen på en fisk efter några kast och hade några hugg samt några följare innan det återigen dog ut. Kanske hade det att göra med att solen försvann, det blev nästintill stiltje och snön började falla. 

Snön faller över sydkusten

Hur det än var så fortsatte jag dock med att fiska av reven ända tills jag kom fram till ett litet stenrev. Där började vinden ta fart igen och minsann om inte fisken började hugga vilt igen. Det var helt galet. På kort tid fick de mest explosiva huggen mig att tjuta av lycka. Det var en blandad kompott av fiskar bestående av större besor, mindre krabater men även nån enstaka blänkare över måttet. Tyvärr hade tiden runnit iväg och jag var tvungen att avbryta för familjära åtagande för det hade annars kunnat bli hur bra som helst. Jag var orolig att kylan skulle spoliera fisket, ack så fel jag hade...

Under tranornas överinseende

Tranorna flög in över kusten alltmedan jag gick ut på revet. Det såg bannemej bra ut och inte var det sämre av att solen lyste. Detta var i söndags eftermiddag och jag tänkte passa på att ta ett par kast efter att ha umgåtts med familjen tidigare på dagen. 

Det stod någon annan fiskare långt österut men i övrigt hade jag en lång sträcka att fiska för mig själv. Det dröjde ett tag innan första fisken högg men efter det så högg det med jämna mellanrum. Förutom någon större besa var det mest smått men det verkade dock som om jag valt rätt plats. Inte minst efter det att Anders ringt och berättat om att det var dimma på hans fiskeplats. Dimmiga förhållanden är något jag verkligen ogillar. Det verkade dock inte ha hindrat de större fiskarna från att hugga. Han berättade nämligen om häftiga drillningar med 3 kilos blänkare. Hade jag ändå valt fel? Svaret skulle jag få strax efter vårt samtal då den första större blänkaren fattade tycke för den OLR Slim jag fått av Ole dagen innan. Drillningen innehöll allt som gör havsöringsfisket till en drog. Som om det inte var nog högg det ytterligare en stor blänkare strax därefter. Denna gick dock vinnandes ur striden efter det att kroken lossnat vid ett av hoppen. Jag stod verkligen och njöt samtidigt som skvadroner av tranor flög över mig. 

Solen började att falla ner mot horisonten när ytterligare två större besor och en mindre blänkare högg genomlöparen brutalt. Jag ville verkligen inte lämna platsen men ljuset försvann allt mer och till slut fick jag bege mig hem. Vilken dag det blev och allt under tranornas överinseende. Livet är härligt..

Hygge på kusten med långväga vänner

Det duggade så nätt när jag kom fram till fiskeplatsen igår. Anders stod redan utvadad i vad såg ut att vara fantastiska förhållanden. Vattnet var klart trots föregående dagars blåsande och det rullade in gammal sjö. Det luktade havsöring helt enkelt. Han kom upp och berättade om landad fisk redan i första kast. Jag kunde knappt hålla mig från att gå ut på revet men fick ge mig till tåls då vi väntade på långväga vänner från Danmark och Österlen. Det skulle nämligen bli en heldag på kusten med Ole, Jan och Henrik. Väl ankomna och efter en del snack spred vi ut oss på de olika reven. 

Redan i andra kast hade jag krokad fisk vilket fick mig att tro att det skulle bli ren fiskebonanza. Det blev det så inte. Visst, det blev 5 öringar totalt för mig under dagens lopp och några enstaka fiskar för de andra. Till saken hör att vi inte var så särskilt fiske effektiva då det tillbringades en hel del tid åt att snacka, grilla korv, äta blåbärspaj och så snacka igen. Det var, som danskarna säger, "hygge" på kusten. Det var några år sen sist vi träffades, låt det inte dröja så lång tid tills nästa gång...

En 3 kilos bland snöflingorna

Snöflingorna föll ner varsamt alltmedan jag gick in i plurret. Det var inte riktigt det jag hade väntat mig när jag bestämde mig för att åka ut en sväng längs kusten men jag visste samtidigt att solen skulle dyka upp någon gång kring lunchtid. Ja, snön föll fortfarande ner över kusten när det efter några kast högg till brutalt. Kastet hade jag lagt längs med land och i knädjupt vatten. Plasket och gunget i spöet som följde därefter avslöjade att det rörde sig om en större fisk. Jag väntade mig en rejäl fight men efter de inledande och tunga huvudskakningarna följde den snällt in till mig. Kanske var den en aning stel av den bistra kylan, för kallt var det. Fisken låg väl kring de tre kilona och efter några foton i vattnet fick den friheten åter. 

Det dröjde efter det inte särskilt länge förrän det sprack upp och solen tittade fram. Med solen framme började jag fiska mig österut i hopp om att finna fler blanka filurer. Kontrasten var total mot hur det hade varit halvtimmen tidigare. Då gick jag och småfrös i vattnet men med solen framme kändes det som om våren plötsligt anlänt och inte blev det sämre när jag hörde och fick syn på årets första tranor högt uppe i skyn. Det var dock kallt i vattnet och det var med andra ord inte direkt någon fiskebonanza men det blev trots allt 2 blanka krabater till innan Anders dök upp. Vi fick fiskat tillsammans en stund innan jag fick bryta upp för dagen då annat stod på schemat. Senare på eftermiddagen fick jag rapport om att även han landat en 3 kilos öring. Härligt... 

Blank i solen

Ett tunt snötäcke låg och täckte Söderslätt medan jag körde längs kustvägen tidigt i morse. Jag satt och tänkte på gårdagens heldag på kusten tillsammans med Anders, Henrik och Christian. Jo då, jag var på fiskafänge även igår men det blev egentligen inte mycket till effektiv fiske då vattnet på de flesta ställena var allt för grumset. Det spenderades därför mycket tid åt att snacka, grilla korv och lapa sol. Det var inte förrän slutet på dagen, då Anders och jag, hittade några rev med klart vatten på våra breddgrader. Vi hittade även några småttingar var innan fiskedagen tog slut.

3 kilos fisken

Så i morse körde jag tillbaka till de rev som gett några fiskar igår och mötte där upp med Hashim och senare även Anders. Den kalla natten hade gjort sitt jobb med att sänka vattentemperaturen någon grad men vi hoppades på att den närvarande solen skulle värma upp vattnet en aning. Jag gav mig an med att succesivt fiska av reven, dock utan någon framgång under de första två timmarna. Jag hade nästan fiskat av hela sträckan då fisket plötsligt tog en helt annan vändning. Det började med en hyfsat stor följare och slutade ett par timmar senare med inte mindre än 9 stycken landade öringar. Det var mest blanka krabater på cirka 40-45 cm men det lyckades slinka in en blank fisk på 3 kilo, en öring som gav mig en rejäl fight i solen. Det var inte en fisk jag hade tänkt behålla men då den svalt kroken väldigt illa så blödde den ymnigt och jag valde att avliva den. Jo då, det blev till en givande fiskedag som avslutades tidigare än önskat då annat låg på schemat. 

Nu verkar kylan göra entré på allvar, åtminstone verkar nästa vecka bli riktigt kall. Hoppas bara den inte blir allt för långvarig...

Hålan väster om den stora stenen

Wow vilken dag det var idag. Solen lyste med all sin kraft vilket fick vårblommorna att spira för fullt. Krokus, vintergäck och snödroppar fyller nu trädgården härhemma vilket fick en att känna vårkänslor deluxe idag. Ja, jag slutade tidigt idag och därför hade jag nöjet att komma hem strax innan lunch och uppleva den blomstrande trädgården. Jag hade också nöjet att ge mig ut på kusten så klart. En sådan solig dag skulle naturligtvis spenderas där jag trivs bäst. 

Det såg också fantastiskt ut vid vattnet med en behaglig vind från väst som fick vattnet att krusa sig lagom mycket. Förhoppningsfull gick jag ut i det klara vattnet och hoppades naturligtvis att jag skulle finna fisk på hugget. Det gjorde jag dock inte på det första revet, trots att jag gav det en timme. Jag körde därför vidare och mötte upp Stefan vid några andra rev. Förhållandena där var ännu bättre med lite mer rörelse i vattnet och en aning grumlighet. 

Att vi valt rätt rev skulle bli bekräftat redan på tredje kast då jag krokade en riktigt fin blänkare som dock gick vinnandes ur striden. Det grämde mig men det visade sig dock att fisk uppehöll sig på en väldig speciell plats, nämligen en håla strax väster om en stor och synlig sten. Den hålan har genom årens lopp gett ifrån sig mycket fisk och det skulle den visa sig göra även idag. Japp, precisa kast över hålan gav under eftermiddagen inte mindre än totalt 10 landade fiskar varav de två största låg kring 60 cm. Ja, det var minst sagt en givande dag idag som njöts till fullo i närvaro av en strålande sol. Vad mer kan man begära...