Sunday 17 March 2024

Invasion på sydkusten

Så kom dagen då jag äntligen kunde pricka in en ledig dag då det var fiskbart på sydkusten. Det har ju mestadels blåst åt helsicke för mycket så nu när allt verkade stämma drog jag entusiastiskt ut tidigt i morse. Solen skulle dessutom göra en sällskap hela dagen så jag hade väl ingenting att klaga på. Trodde jag!! Det visade sig nämligen att de flesta lokaler redan var upptagna av spösvingande personer. Det var rena invasionen. Visst, jag misstänkte att det fina vädret skulle locka ut en del fiskare men jag förväntade mig inte att även tyskar och danskar skulle bidra till invasionen så till den grad att det blev nästintill omöjligt att hitta en fiskeplats där man ostört kunde svinga på sitt spö. 

Jag lämnade därför sydkusten därhän och begav mig västerut i hopp med att där hitta mer svängrum. Det gjorde jag till slut, dock efter en del sökande. Jag hittade faktiskt en lokal där jag var alldeles ensam. Det var dock inte mycket till fisk jag fann där. Nä, under en lång tid trodde jag att den enda fisk jag skulle få se var det öringskelett jag tidigare under förmiddan funnit vid vattenbrynet. Nu blev det inte så för strax innan jag tänkte ge upp högg en mindre öring och så därefter en öring till. Det medförde att jag stannade kvar längre än vad jag kanske borde. Det blev nämligen inga fler öringar trots idogt kastande. Jag tröttnade till slut och gav därför upp långt innan solnedgången. Ovanligt för mig får jag medge. Jag brukar ju ge järnet tills ljuset sviktar, i synnerhet en solig dag som idag. Det får dock bli vid nästa tillfälle. Ett tillfälle som jag hoppas kommer snart och då med förhoppningsvis mindre folk på kusten..


Friday 1 March 2024

Tranor och blanka krabater

Jag kunde inte se dem i den täta dimman men däremot höra dem, trumpetandet från några tranor som flög in över kusten. Det gör dem varje år och varje år blir jag lika glad. Det innebär nämligen att våren är på ingång även om det idag kändes avlägset. Ja, det kändes avlägset för det var rått och kallt i den rådande dimman. Det var inte direkt varmt i vattnet heller även om fem grader i plurret inte är kallt när man är på jakt efter svartprickiga och blanka krabater. Nä, fem grader är helt klart godkänt och godkänt blev också dagens resultat. 

Jo då, jag hittade dem idag också efter en del sökande. De var inte stora  men vad dem saknade i storlek hade dem istället i attityd och kampvilja. De var ettriga och hoppglada precis så som mindre silver krabater brukar vara. Jag hoppades ändå på att en större och biffigare öring skulle hugga men det gjorde det aldrig. Det gjorde så inget för bara det att jag fann huggvillig fisk gjorde mig glad. Att jag dessutom hörde årets första tranor fulländade dagen, mer kunde jag inte begära en dimmig och kall första mars. 


Monday 19 February 2024

Bonanzafiske i februari

Det är inte ofta man får uppleva rena vårfisket i februari. Nä, det händer sällan men idag hade man turen att träffa på rejäla mängder med huggvillig fisk. Hashim och jag tog nämligen en eftermiddagsrunda på kusten och efter att ha letat länge efter fiskbart vatten hamnade vi på ett rev som, inte bara hade hyfsat klart vatten, det kokade även av fisk. Redan i andra kast hade jag krokat en öring och vad som utspelade sig därefter lär jag minnas för evigt. 

Dagens största

Under de få timmar jag var ute lyckades jag landa 14-15 öringar i diverse storlek och kondition. Jag tappade även några stycken samt hade mängder med följare. Det var helt galet med andra ord. Största landade öringen låg väl kring de 3 kilona men jag tappade en ännu större fisk som tyvärr lossnade vid ett av de flertal hopp den gjorde. Jag vet faktiskt inte hur många Hashim lyckades landa men det var säkert något i stil med vad jag själv lyckades med. Tyvärr var jag tvungen att lämna festen lite väl tidigt men familjära åtagande låg också på schemat. 


 Ja, det var onekligen svårt att lämna revet i den extas liknande tillstånd jag befann mig i. Inte minst för att det lär dröja länge innan man upplever ett sådant fiske i februari. Hashim som stannade kvar till skymningen kunde sedan rapportera om aktiv fisk ända tills slutet. Helt magiskt helt enkelt, helt magiskt.. 

Saturday 10 February 2024

Från öst till väst

Hårda vindar är något vi är vana vid härnere på skånska sydkusten. Det har dock varit lite väl mycket av den varan sen det återigen blev lovligt att fiska efter havsöring. Förra helgen blåste det hårda västliga vindar vilket medförde att Anders och jag drog österut till vackra Österlen. Det blev en rejäl bomtur för oss båda och även Henrik. Denna helg är det istället hårda ostliga vindar som ställer till det på sydkusten så då får det bli västkusten. Så blev det idag när jag drog ut någon gång efter 9 slaget. Jag hade inte riktigt klart för mig vart jag skulle så det fick bli lite grann efter vart det fanns minst folk. Jag var nämligen rädd för att det skulle finnas gott om spösvingande varelser längs kusten. Till min förvåning var det tomt på första platsen jag körde förbi så där fick det bli.

Premiär för mitt nya spö

Valet av plats verkade vara rätt för ganska tidigt hade jag följare efter draget och mycket riktigt kunde jag strax därefter kroka dagens första öring. Det verkade vara en hel del aktiv fisk längs stenreven för under de första två timmarna landade jag 5 stycken blanka krabater, tappade två och hade massvis med följare. Vid ett tillfälle hade jag 3 stycken följare efter genomlöparen. De flesta jag landade låg kring 45 cm men det slank in en större fisk på cirka 55 som dessutom gav mig en härlig fight. Det hade känts som rena vårfisket om inte det hade varit för att det var 3 grader i vattnet och 2 i luften. Yep, det var kallt om inte minst tårna så efter de två timmarna var jag mer än redo att gå upp för lite lunch. 

Dagens 55:a
Aktiviteten som hade varit innan lunchpausen verkade som bortblåst efter pausen. Jag kvarblev dock på samma plats då förhoppningen fanns att fiskarna skulle hitta tillbaks. Jag nötade därför på och rörde mig fram och tillbaka längs reven. Ett par fiskare hade nu också hittat dit men dem höll sig åtminstone på betryggande avstånd. Kylan började dock att återigen göra sig gällande och just som jag började tänka på hemfärd krokade jag en fisk som jag först trodde var en större pjäs. Den gjorde nämligen en sjuk första rusning och så därefter ytterligare en. Dock kände jag inga huvudknyckar och dessutom kändes det lite väl tungt att veva in. Jag började därför tro på att det var en felkrokad krabat jag fått och mycket riktigt kunde jag någon minut senare bekräfta det. Fisken låg kring de 50 centimeterna och var perfekt krokad i ryggen. Det blev ytterligare nån halvtimme i vattnet innan det blev outhärdligt för tårna. Väl i bilen tinade de sakteligen upp och det om något var skönt, riktigt skönt..


Tuesday 30 January 2024

En god dag på kusten

Så jag var ute igen härförleden och vilken dag det blev, framför allt vädermässigt sett. På väg till kusten sprack nämligen himmelen upp och en oväntad sol gjorde entré. Den hade dessutom behaget att göra mig och Anders sällskap under de timmar på eftermiddagen vi var ute. Att jag sedan blev förärad med bl.a 3 OLR wobblers av Anders gjorde inte saken sämre, tack återigen Anders!! 

Jag hade egentligen tjuvstartat fiskedagen nån timme innan Anders slöt upp. Fångstmässigt sett hade den timmen varit resultatlöst men det gjorde inte heller något för vattnet var någorlunda klart och jag kände mig tämligen säker på att nån öring skulle behaga att hugga i det fina vädret. Anders dök så småningom upp och efter att ha snackats vid en stund tog vi oss an en lång sträcka. En sträcka som visade sig hålla några små och huggvilliga blanka riddare och som ledde till 2 landade 45:or till mig och nån tappad för Anders. 


Det eventuella stim vi råkade finna försvann dock så efter en kortare paus promenerade vi bort till några nya rev. Solen hade nu börjat dala ner mot horisonten och i de allt svagare solstrålarna blev man snabbt påmind om att vi fortfarande befinner oss i januari. Det blev genast kallare med andra ord men jag tänkte ändå hinna med några kast längst i väster av revet. I tredje kastet sa det boom i princip vid nedslaget varpå jag några minuter senare kunde landa en blank men aningen smal öring strax över de 2 kilona. 


Vid det laget kände jag mig mer än nöjd. Dagen hade ju bjudit på sol, fisk och några oväntade genomlöpare att lägga till arsenalen så vad mer kunde man begära. Jag tackade därför Anders för en god dag vid kusten och begav mig hem. Jag vände mig om en sista gång innan jag nådde bilen. I skymningens svaga ljus stod han där i vattnet. Som en ensam Lucky Luke och hoppades på havets silver. Härligt..


Tuesday 23 January 2024

Årets första krabater

Jag var framme i Österlen kring 09-tiden. Det var med en viss oro jag gick ur bilen och tittade ut över vattnet. Oro över att det eventuellt även här skulle vara ofiskbart såsom på sydkusten. Det såg inte helt klart ut men dock fiskbart så med glada steg gick jag in i plurret och började fiska av revet. Ganska tidigt kände jag något för att sedan se en virvel. Det verkade finnas fisk och mycket riktigt kunde jag några minuter senare kroka och landa årets första fisk. Det var förvisso en mindre krabat men dock fisk. Den följdes kvarten senare av ytterligare en. Efter det hände det inte mycket mer så dryga timmen senare provade jag ett nytt rev som dock verkade vara tom på fisk. 

Jag passade därför på att inta lite lunch under vad som är en bristfällig vara dessa dagar, nämligen solen. Jag satt dessutom väl skyddad från vinden så solstrålarna som nådde mina kinder värmde mer än förväntat. Så jag satt där och lapade sol ett bra tag men inte helt oväntat gick den till sist i moln så jag fick slutligen resa mig för att återta det jag kommit dit för, nämligen att fiska. Jag valde att gå en kortare promenad till några intill liggande rev. Ett val jag nästan ångrar för hade jag inte gått dit hade jag inte krokat och tappat en jätteöring och därmed inte spolierat resten av dagen för mig. Det var en fisk som plötsligt kom i rasande fart och tog draget bara nån meter ifrån mig, vände och drog iväg nån meter innan den lossnade. Jag hann liksom inte reagera, så fort gick det. Till skillnad från förra gången jag var ute så såg jag hela fisken och den var stoooor. Så återigen stod jag där och kände mig hel tom och slagen. Ja jävlar vilken effekt dessa fiskar har på en, men men jag kommer nog att komma över denna förlorade fisk också. Efter det dramat hände det inget mer så rätt var det var satt jag i bilen på väg tillbaka till Söderslätt samt hemlagad pizza och det var inte helt fel. Lite grann som plåster på såret..

Friday 12 January 2024

Tyngden som försvann

Jag gick nedför den fläckvis snötäckta stigen ned till vattnet. Väl framme vid slänten blickade jag ut över stenrevet och kunde konstatera att det fortfarande var grumset i vattnet ett tiotal meter ut. Dock verkade det klarna en kastlängd ut så det dröjde därför inte många minuter förrän jag återigen stod i Östersjöns kalla vatten och slungade iväg en silling i rå färg. Ja, det var kallt men dock nån plusgrad i både luft och vatten så även om förhoppningen inte var särskilt stor fanns chansen att nån köldslagen öring skulle fatta tycke för mitt drag. Inte minst var det skönt att återigen stå utvadad på sydkusten, det är det alltid. 

Jag fiskade grundligt av revet och kunde konstatera efter nån halvtimme att det inte fanns någon fisk, åtminstone inte huggvillig sådan. Jag hade inte mycket tid på mig så någon platsbyte var inte aktuellt. Jag tog dock en paus för att låta revet vila en stund och passade samtidigt på att byta genomlöpare till en rödsvart OLR Slim. Pausen blev kanske längre än vad jag hade tänkt mig men tårna behövde återfå lite värme innan jag återigen ställde mig i det iskalla plurret. Nä, revet verkade lika tomt på fisk efter pausen så efter nån ytterligare halvtimme började jag tänka på refrängen. Jag tappade därför fokus en aning och trodde plötsligt att jag fått bottennapp långt ut i kastet. Dock började det strax därefter att gunga rejält i spöt varpå en stadig öring plaskade till i ytan. Jag vaknade till och tänkte direkt på det obefintliga mothugget jag hade gjort. Satt kroken ordentligt eller inte? Jag kände hur benen omvandlades till spagetti för plasken var rejäla och spöt gungade djupt ner i korken. Dock bekräftades några sekunder senare det jag hade befarat, nämligen en dåligt krokad fisk. Yep, tyngden i spöt försvann lika snabbt som besvikelsen tog över mig. Det grämde mig och det grämer mig fortfarande för fisken kändes stor och vem hade inte velat börja årets fiskesäsong med en öring i rejäl kaliber. Det blev till slut ett något smärtsam bompass men snart står jag därute igen och då kanske blir det jag som drar det längsta strået...