Midsommaröring

Efter ett långt uppehåll tänkte jag det skulle vara på sin plats med en tur på kusten. Rapporterna från sista tiden löd dessutom att näbbgäddan inte längre härjade längs sydkusten så det ville jag bekräfta. Nordvästan blåste friskt så även om solen gassade på anade jag hyfsat låga vattemperaturer för årstiden. Allt verkade därmed vara upplagt för ett härligt kvällspass så när jag väl kom hem efter jobbet hörde jag först med Anders om han var sugen att hänga med. Det var han förvisso men tyvärr hade han förhinder så jag drog ut ensam. Jag hade i förväg redan bestämt mig vart jag skulle så jag hoppades på att revet skulle vara ledigt. Det var det. 

Östersjön glittrade vackert samtidigt som klingan swischade genom luften. Det var så otroligt skönt att återigen stå utvadad på ett av favoritreven och inte märka av en endaste näbbgädda. När det dessutom var endast 13 grader i vattnet kunde jag inte annat än att le. Det borde ge öring och det gjorde det. Jag hade nämligen inte hunnit fiska mer än cirka kvarten förrän hugget föll. Fisken for ursinnigt iväg på en sjukt lång första rusning, stannade och drog iväg igen. Jag trodde knappt att det var sant. Vad hade jag krokat på sommarens första tur och som första fisk? Benen darrade samtidigt som slirbromsen tjöt. Jag tjöt också, av lycka förstås. Inte minst när jag såg den vid det enda hopp den fick för sig att göra. Det var en sommaröring i ypperlig kondition som naturligtvis gjorde allt den kunde för att gå vinnandes ur striden. När jag väl lyckades få den nära mig började den cirkla runt omkring mig och ett tag kändes det som om den aldrig skulle ge sig. Det gjorde den dock till slut och redan vid första försöket kunde jag håva en härlig fisk kring de 4 kilona. Ja, vilken start på sommarfisket. Låt det fortsätta på samma sätt...

En besa bland näbbgäddorna

Ejderparet, som satt på en stor sten och vilade på morgonkvisten, iakttog mig vaksamt medan jag så sakteligen gick in i plurret. Ju längre in i vattnet jag kom desto otåligare blev dem varpå dem till slut ansåg måttet vara rågat, gick ned i vattnet och simmade iväg. De var inte dem enda ejderparen som simmade runt och gav ifrån sig deras karakteristiska läte. I vattnet och på stenar längre bort fanns även mängder med  grav- och gräsänder så även om jag var den enda fiskaren på plats kände jag mig långt ifrån ensam. Ja, det var en härlig morgon som hade kunnat bli ännu härligare om man funnit fisk och då menar jag naturligtvis inte de avlånga kanylerna i form av näbbgädda. Dem fanns nämligen på plats och gav sig till känna ganska så omgående i form av nafsande och följare. Dem högg åtminstone inte till en början, vilket var glädjande. 

Mindre glädjande var dock det faktum att inga öringar verkade finnas på plats så efter nån timmes fiskande bytte jag plats. Solen hade nu gjort entré på allvar så puffen åkte av innan jag gick ut på revet. Jag fiskade av udden och en bit in i bukten innan den första näbbgäddan fastnade på kroken. Det blev några till innan jag äntligen fick ett hugg som direkt avslöjade att det rörde sig om en öring. Jag kände också direkt att det rörde sig om en besa så jag drillade in den så snabbt som möjligt och krokade av den. Jag blev kvarstående på samma sten i hopp att den öringen inte var ensam men det visade sig vara förgäves. Nä, det blev inga fler öringar på varken den eller den sista platsen jag var på. Vad det däremot blev var några näbbgäddor till så till slut tröttnade jag och drog hem. Ja, jag drog hem till en gräsmatta som väntade på att bli klippt för första gången i år. Inte lika kul som att fiska men det skall ju också göras och när dessutom öringfisket är så trögt, ja då får man helt enkelt gilla läget och istället ta hand om trädgården.. 

En kort påskrapport

Så är påsken snart över och såsom man brukar göra på påsken har man naturligtvis firat det med en påskmiddag tillsammans med familjen. Jag har till och med försökt mig på att grava en havsöring till påskmiddagen och jag får väl medge att jag lyckades väldigt väl. Även familjen tyckte det smakade förträffligt så det kommer onekligen att gravas fler gånger framöver (tack Johan för receptet). Självklart så har påskfirandet varvats med turer till kusten, vad annars. Snart blir det ju olidligt med de horder av näbbgäddor som ankommer till våra kuster så det gäller att passa på. Jag har bland annat varit ute med Christian och fiskat runt hans breddgrader. Jag kan inte påstå att vi funnit rikligt med fisk men vi har heller inte gått lottlösa hem. Vi var med om skygga fiskar som i kristallklart vatten nyfiket följde efter draget och aldrig kom till avslut. När vi däremot hamnade i grumligare vatten var fisken allt annat än skygg. Det var stenhårda hugg som ledde till flertalet landade öringar men även tappade fiskar.

Jag har även varit ute i mina lokala platser men av någon anledning har jag inte lyckats att få en enda öring. Nä, fisken verkar ha varit som bortblåst då jag varken känt eller sett nån fisk. Anders som också varit ute har upplevt detsamma. Har ingen aning vad det kan bero på men jag kan inte minnas ett trögare fiske i april i mitt närområde. Att stanna hemma är dock inget alternativ och om några dagar är jag ledig igen så naturligtvis blir det en tur då - till mina lokala vatten. Förhoppningsvis hittar jag fisken igen lokalt, inte minst nu när horngäddan börjar göra entré. Håller tummarna..

Skam den som ger sig

Fiskedagen började någon gång på förmiddagen och länge såg det ut som om det skulle bli en sån där oförklarlig dag då allt verkade stämma för att fisken skulle ge sig på draget med dunder och brak men dem verkade vara som bortblåsta. Det blåste en behaglig vind från sydväst och det var 10 grader i vattnet. Vad mer kunde öringen begära? Många gånger i april har jag skyllt på den förpestliga vinden från öst men inte ens det kunde jag göra igår. Nä, jag stod där håglös och visste inte vad jag skulle hitta på. Skulle jag strunta i det och köra hem? Jag övervägde det verkligen men valde istället en lång paus innan jag gick in plurret igen. Klockan hade då passerat 16 slaget, jag hade varit ute i 5 timmar och inte haft tillstymmelse till känning men så plötsligt högg det till. Jo då, det var minsann en fisk som dessutom visade sig vara den första av totalt 10 öringar jag hädanefter krokade av.

Tjockis på cirka 55 cm som bjöd på förträfflig fight

Helt oväntat dök fisken upp minsann. Dem högg dessutom med jämna mellanrum under de resterande 2 timmarna jag var ute. Kanske bäst av allt var att dem högg för kung och fosterland. Ja, fy för satan vad kul jag plötsligt hade. Det var fiskar i både god och sämre kondition, från 45 till 60 cm. Grymmast var en rejäl tjockis på cirka 55 cm som bjöd på en riktig galen fight, något som till en början fick mig att tro att det rörde sig om en betydligt större fisk. Jag som hade funderingar om att köra hem fick äntligen lön för mödan. Tråkigt dock och till min stora förvåning var att jag även krokade årets första horngädda. Rejält tidigt kan jag tycka men så vet man att dem dyker upp förr eller senare. Låt det dock dröja ett tag till innan horderna anländer.

 

Trångt som in i norden

Efter att ha varit bortrest ett tag var jag så tillbaka i Söderslätt. Ett Söderslätt där våren ankommit med allt vad det innebär. I trädgården blommar nu allehanda vårblommor vilket ger de humlor som väckts till liv tillfälle att samla nektar och pollen. Det är en härlig tid nu, i synnerhet när staren står i taknocken och sjunger ut hela sitt sångregister. Det gjorde den även igår när jag gjorde mig färdig för en tur på kusten med Anders. Det skulle bli trångt nu när även fisketokiga danskar och tyskar anlänt i stora skaror, men med lite tur kanske vi kunde hitta någon ledig spot. Anders, som drog ut lite tidigare än mig, ringde och bekräftade farhågorna. Det var mängder med folk ute men han hade hittat ett par lediga rev där vi kunde påbörja vårt fiske.

Jag hittade fisk ganska så omgående på revet men det visade sig vara en ensam och mindre krabat som förvisso bjöd på en rejäl luftshow. Efter nån halvtimme tröttnade jag på att hamra över samma rev varpå vi körde vidare. Efter en del letande stannade vi till en kort stund vid en lokal som dock visade sig tom på fisk. Vi stod således och undrade länge vart vi skulle ta vägen. Det stod ju folk i princip överallt och det gick så långt att tanken om att köra hem till och med slog mig. Vi bestämde dock att testa en sista lokal som otroligt nog visade sig vara tom på folk. Där blev vi i ett par timmar och fiskade av platsen minst sagt grundligt. Det kryllade inte av fisk direkt men jag fick 2 mindre filurer åtminstone och tappade oturligt nog en större fisk vid ett galant hopp. Någon gång strax innan 19 slaget gav jag upp medan Anders stannade kvar. Nä, det var inte riktigt vad vi hade hoppats på men det är bara att ge sig ut igen. Förmodligen redan idag fast man vet redan i förhand att det kommer att bli trångt. Men med lite tur kanske vi hittar någon ledig lokal och så lite fisk..Förhoppningsvis.. 

Fyra karatehugg

Idag tog jag ledigt från jobbet för en heldag på kusten. Ja, suget för att komma ut var helt enkelt för stor för att ignorera och då det dessutom skulle vara strålande fint väder så var saken därmed biff. Jag möttes av fantastiskt fina förhållanden, sådana förhållanden som fick mig att fantisera om rena huggsexan. Det gällde bara att finna fisken. Gjorde jag det så skulle dem nog hugga utan några som helst betänkligheter. Eller? Ja, man vet ju aldrig med öringen och det vore inte första gången dem blåser mig på konfekten. 

Jag fann dem i alla fall inte på första lokalen trots envist kastande. Jag fortsatte därför mitt sökande och hamnade på ett litet rev där det inte dröjde länge förrän en mindre krabat högg för kung och fosterland. Hugget var så brutal att jag under bråkdelen av en sekund trodde en bjässe tagit genomlöparen. Det var det tyvärr inte. Nä, fisken visade sig dessutom vara en typisk revkung i och med inga fler öringar gav sig till känna. Jag hamnade därför efter en kortare stund på en ny lokal där jag hittade tre småttingar rätt så tätt efter varandra. Dessa högg lika brutalt som den första och även om de var små var det rena rama adrenalinkicken att få känna huggen. Under en stund trodde jag dessutom att jag skulle få uppleva den huggsexan jag fantiserat om men det blev inget med det. Efter dem krabaterna hände det nämligen inget mer. Jag fortsatte därför sökandet men det blev tyvärr inga fler trots flertalet uppsöka rev. Nä, jag fann inte fisken i den omfattning jag gärna velat göra men de fiskar jag fann högg å andra sidan utan några som helst betänkligheter. Japp, det blev till slut fyra stycken karatehugg som fullständigt gjorde dagen för mig och det var riktigt najs..

Årets första vårdag

Vi möttes tidigt på morgonen, Christian och jag. Vi hade nämligen inplanerat en heldag på kusten. något jag verkligen såg fram emot. Väderprognosen talade om rena vår temperaturer med en sol som skulle vara framme hela dagen. Vinden skulle i princip vara obefintlig vilket bekräftades av det stilla hav vi mötte. Kanske inte optimalt väder för havsöringsfiske men det skulle ändå fiskas och även njutas såklart. 

Det tog inte lång tid förrän vi stod i båten och kastade ut våra drag i det stilla och klara vattnet. Jag hade egentligen knappt funnit mig tillrätta i båten förrän en öring högg min genomlöpare. Jo då, en större besa hade fallit för draget och började genast att välta i ytan. Det var inte mycket krut i fisken så efter en kort drillning kunde jag kroka av den och vips så försvann den in bland tångruskorna. Efter den fisken hände det inte mycket mer, varken på den eller andra lokaler vi åkte till. Timmarna gick och det var inte förrän vi var tillbaka på första revet och jag faktiskt råkade säga något i stil med att det hade varit kul med lite mer aktivitet som nästa fisk högg, också den en besa. Jo då, plötsligt var det mer aktivitet och vi såg flera fiskar uppe vid ytan. Det var galet spännande att kasta över fisk som "head and tail" vakade och det var just vid ett sådant tillfälle som nästa fisk högg. Denna gång var det dock ingen besa utan en blank fisk på dryga 3 kilo som bjöd på förträffligt motstånd innan jag kunde håva den och förpassa den till de sälla jaktmarkerna. 

Solen hade då börjat dala mot horisonten så det blev inte mycket mer fiskat efter den fisken. Vi tittade upp mot skyn och såg årets första tranor flyga in över kusten. Det blev på något sätt pricken över i:et på vad som kändes som en härlig vårdag och därmed signalen för att köra hem. Väl hemma tog det inte lång tid förrän jag däckade på soffan. Trött och sliten men levande i allra högsta grad..