Hoppande säsongsavslutning!

Så kom säsongens sista fiskedag efter havsöring. Jo då, jag har varit ute ett par gånger nu på sistone och fått några ströfiskar, senast i söndags med Henrik på Österlenkusten. Fisket har med andra ord inte varit helt lysande när man började närma sig mållinjen så förväntningarna var inte skyhöga inför den avslutande dagen. Jag hade självfallet tagit ledigt för att ägna hela dagen åt min favoritsyssla. Förutsättningarna var lite blandade med perfekt färg på vattnet men dock i princip stiltje under hela dagen. Redan vid 08 tiden stod jag utvadad på en av mina favoritrev. Lugnet i den rådande stiltjen var påtaglig, åtminstone under de första kasten för sen blev det lite liv i luckan då ett par firrar kring måttet samt nån liten rackare behagade att hugga på min OLR Tobis. Det var inte bara fiskar som högg för på som i ett kommando började även fiskar att hoppa till höger och vänster, vissa av dem av ansenlig storlek. Skådespelet varade i någon timme och tydligen inte bara på revet jag stod. Stefan, som stod utvadad på ett rev några kilometer österut, ringde och berättade om samma fenomen. Det var tydligen gott om hoppande fisk på hans rev också, dock var de fullständigt ointresserade av att hugga. Han bestämde sig för att göra mig sällskap och dök därför upp strax därefter. 

Jo då, fisken fortsatte att hoppa även efter att han anlänt men dock blev de plötsligt lika ointresserade av att hugga som på det revet han kom ifrån. Vi bestämde därför att låta vattnet "vila" en stund och gick upp för lite lunch. När vi återigen gick ut på revet hade lugnet lagt sig över vattnet. Inga hoppande fiskar sågs längre så vi bestämde oss för platsbyte. Stiltjen var dock ännu mer påtaglig där vi hamnade, förutom då för den bamseöring som hoppade bara 10 meter ifrån mig och som jag uppskattade till 4-5 kilo. Den fisken gjorde naturligtvis att vi stannade kvar långt längre än vi kanske borde men till slut gav vi så upp det revet. 

Lite frustrerad över att ha sett den stora fisken hoppa intill mig men inte fått den till att hugga återvände jag till den första fiskeplatsen medan Stefan valde att dra vidare. Nu fick jag bevittna återigen en hoppkavalkad utan dess like. Hoppande fisk i alla storlekar behagade att göra denna säsongsavslutning till en fröjd om än en aning frustrerande. Japp, för visst högg några öringar till men det var fiskar som var långt mindre än några av de fiskar jag såg hoppa. Med lite ryggsmärtor efter en hel dags fiskande kunde jag summera det till 8 öringar varav 3 på måttet. Nu väntar en lång väntan innan det är dags igen. Kanske blir det en annan typ av fiske, kanske inte. Vi får se..

Fiske eller gräsklippning

Tanken var inte att åka ut och fiska igår. Nä, jag hade förvisso en ledig dag men det fanns en hel del att göra i trädgården. Japp, det var trädgårdsarbete som jag under lång tid förskjutit mest för att det är något jag avskyr så när det ges tillfälle att göra annat, som t.ex att fiska, så gör jag det. Så, jag hade bestämt mig att ta tag i det och klippa bl.a gräset men så hörde Stefan av sig och så var saken biff. Tankarna om stora, feta sommaröringar lockade än en gång mer än gräsklipparen så jag drog ut tidigt på morgonen dock med en egen liten kompromiss - att jag bara skulle fiska på morgonen och sen någon gång efter lunch klippa gräset.

Så där stod jag någonstans på sydkusten och hade riktigt bra fiske, åtminstone tills Stefan dök upp någon gång vid 10 tiden för då av någon anledning dog det ut. Vi fortsatte dock att ge järnet, jag hade ju fått 5 stycken samt haft flera följare, men det ville sig inte mer. Så till slut var jag så tvungen att följa min egenhändigt bestämda kompromiss om att klippa gräset efter lunch, dock med beslutet att återvända för ett kvällspass. Så, belåten efter att äntligen ha klippt gräset begav jag mig ut vid 18 tiden. Vi bestämde oss såklart för samma rev där jag under morgonen hade haft bra fiske och visst var där fisk igen. Dock var det fisk som av någon anledning inte ville fastna på min krok. Jag hade en massa småhugg, ett flertal följare samt såg fisk hoppa. För Stefans krok däremot gick det bättre då han lyckades landa 3 småttingar. 

Till helgen ser det ut att bli fiske igen även om det finns annat jag borde göra i trädgården men jag kan ju alltid kompromissa...

Back in business!

Efter ett långt uppehåll var jag så tillbaks på kusten. Hade nämligen en ledig dag från jobbet och vaknade väldigt tidigt. Låg och drog mig ett tag men så kom jag att tänka på att det var länge sedan jag var ute så rätt var det var stod jag utvadad på en av mina favoritplatser för sommarfisket. Det är en plats som på sommaren ändå håller hyfsat kallt vattentemperatur, så även idag då jag mätte vattentemperaturen till endast 11 grader. Det var förvisso stiltje så förhoppningen på att få fisk var väl inte på topp men det där var bara sekundärt. Det viktigaste var att jag återigen stod där jag trivs bäst, nämligen på kusten. 

Jag gick med varsamma steg fram till den sten jag stått på så många gånger förr och började kasta. Det låg lite gojs i vattnet men inte så att det störde fisket. En svanfamilj passade på att passera förbi bakom mig då dagens första fisk behagade att hugga. En tjock och trind sommaröring som gärna hoppade mycket och högt. Efter den korta men ack så upplyftande upplevelsen la sig lugnet återigen över vattnet. Tiden gick och det verkade inte hända så mycket mer i det rådande stiltjen. Då, när jag befann mig som mest nedsjunken i mina tankar högg det till igen. Fisken var av en helt annan kaliber men också med en helt annan attityd. Den hoppade inte alls men drog mer än gärna ut lina, så pass att jag fortfarande ler. Efter en härlig fight kunde jag så kroka av och återutsätta en fin fisk på uppskattningsvis 3.5 kilo. 

Klockan hade nu börjat närma sig 10 och solen började dyka fram allt mer ur molnen. Jag gav det en halvtimme till innan solen och därmed värmen blev alldeles för påtaglig och jag begav mig hemåt. Det var som sagt länge sen sist och det blev ju dessutom fisk, en bonus i en fantastiskt härlig morgon. Låt det inte dröja allt för länge tills nästa gång...

En 5.39 kilos after lunch

Det sa bara boom. Japp, jag gick ut idag också taggad som jag var efter gårdagens 3 kilos fisk samt frånvaron av besvärliga mängder näbbgädda. Jag åkte ut och ställde mig på samma plats så klart. Vattnet var lagom färgat och det var bra rörelse med återigen vågor som bröt längst ut på revet. Jag hade väl lagt ett 10-15 kast då dagens första näbbgädda visade sig efter min OLR Tobis. Jag tänkte inte så mycket på det och la ett nytt kast varpå efter bara några vevtag sa badaboom i spöet. Hugget var brutal, som värsta revolverskott. Plasket som följde mothugget avslöjade direkt att det rörde sig om en fisk av ansenlig kaliber, större än den 3 kilos jag fick igår. Efter en del plaskande for fisken iväg som värsta ånglok utan att jag hade någon som helst kontroll. Tankarna började fara iväg - hur stor var den? satt kroken bra? Efter den första rusningen började den välta i ytan och så for den iväg på en ny helvetes lång rusning. Jag skrek av lycka, ensam där jag stod längst ut på spetsen av revet. Efter ett par minuters stångande kunde jag sakteligen börja ta in lina, något som kändes som en evighet. Till slut fick jag den så pass nära mig att jag försökte håva den, något som misslyckades både första och andra gången . Fisken var långt ifrån klar men så efter några korta och intensiva rusningar tröttnade den och jag lyckades att håva den.

5,39 kilo och 74 cm

Fisken var stor och framför allt tjock så på vägen in till land for tankarna om det kunde vara personbästa. Det var det. Fisken vägde 5.39 kilo och var 74 cm lång vilket ger en Fulton värde på 1.33. En drömfisk helt enkelt!! Jag gick ut igen och fiskade väl 15-20 minuter till men på något sätt var fokuset borta. Allt jag tänkte på var den fantastiska fisk jag precis landat. Jag gick därför upp på land igen, satte mig en stund på en sten och körde sen hem. Nu bryr jag mig inte om de förbaskade näbbgäddorna längre. Jag behöver inte gå ut och fiska på ett tag för jag kommer att leva länge på den fisken..

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            

En 3 kilos after work

Horngäddan har dessvärre nu anlänt till sydkusten men suget av att stå på kusten blev idag alldeles för stor för att stanna hemma. Kanske var det fortfarande bara förtrupperna av de långsmala kanylerna som kommit och då kan man ju stå ut med dem. Nåväl, jag åkte ut efter jobbet och träffade på Stefan som redan varit ute ett tag. En svag sydostlig bris smekte kustbandet men det var ändå hyfsad rörelse i vattnet. Jag förväntade mig horngädda i vart och vartannat kast men tiden gick och horngäddan lyste med sin frånvaro. Det gjorde förvisso också öringen men att slippa huggen från de långsmala kanylerna var otroligt skönt. 

Efter någon timmes fiskande tackade Stefan för sig och jag, som var långt ifrån klar, drog vidare till ett annat rev. Jag satt en stund i bilen och tittade på den gamla sjön som bröt längst ut på revet. Det såg hett ut och det blev det också. Det dröjde nämligen inte många kast förrän en mindre krabat högg stenhårt i den turbulens som bildades av de brutna vågorna. Några kast senare var det så dags igen. Återigen i turbulensen från de brutna vågorna högg det brutalt på OLR Tobisen. Reaktionen från mothugget blev vild då fisken hoppade 2 gånger och drog därefter iväg på en 40 meters rusning. En sådan där rusning som får en att tjuta av glädje. Fisken stretade därefter emot ett tag innan den började tappa krafterna och jag kunde så sakteligen börja veva in lina samtidigt som jag försökte parera de vågor som rullade in. Efter att cirklat mig nåt varv gav den sig till slut och jag kunde håva en vacker fisk på 3.05 kilo och 64 cm. Jag kunde ha gått ut igen på revet och förmodligen fått fler fiskar för så hett var det. Jag var dock nöjd. Nöjd över att slippa horngäddorna och väldigt nöjd över den fisk jag fått. 

Stenhårda hugg

 Aprilvädret är som det är. Vi har väl haft alla typer av väder under april som man i princip kan ha men när värmen kom för några dagar sen trodde man att den skulle hålla i sig, men icke. I förrgår var jag ute med Stefan i 15 gradig värme, medan igår när jag var ute med Anders hade temperaturen halverats. Hårda nordvästliga vindar hade helt ändrat panoramat och man fick nästan lust att återigen ta på sig vinterjackan. Hur som helst, jag nämnde att jag var ute i förrgår med Stefan och det gick väl sådär, blev förvisso 3 fiskar i det i princip stilla vädret men inget att hurra över. 

Igår var det helt andra förhållanden och då jag slutade tidigt ifrån jobbet hörde jag med Anders om lusten fanns där. Jo då, lusten fanns där så det blev till några timmars fiske fram tills solen gick ner. Det blev återigen 3 öringar, fiskar som högg så hårt att spöet nästan rycktes ur handen på mig. Det var långt ifrån bjässar jag fick men det rådde sådana förhållanden att det kändes som om nån stor fisk skulle hugga när som helst. Det gjorde det inte för mig men väl för Anders som lyckades få en riktigt fin blänkare på 3 kilo och som hade huggit lika hårt som mina fiskar. Ur käften på fisken kom det ut tobisar så det var utan tvekan fisk på jakt. Jakt efter tobis, som nu verkar ha kommit. Vad som ännu inte kommit till sydkusten är näbbgäddan, låt det dröja ett bra tag till..

Ut i vårvärmen

Häromveckan stod jag och klippte häcken när värsta snö och hagelskur föll ner över mig, nu på bara 1 vecka har värsta vårvärmen kommit och då jag var ledig passade jag på att ta mig ut till kusten. Fåglarna kvittrade vackert när jag gick ned för slänten och sedan ut på revet. Jag var hyfsad tidigt ute och tanken var att spendera en heldag ute i solstinna sydkusten. För soligt, det var det och även om fisket var det primära så skulle det även lapas sol så mycket som möjligt. 

Som jag nämnde så gick jag ut på revet och som tur är hamnade jag ganska så snart mitt i ett stim. Det dröjde nämligen inte många kast förrän jag hade krokad fisk. Japp, på kort tid landade jag 7 stycken öringar i blandade storlekar, både blanka och mindre blanka. Dock försvann stimmet lika plötsligt som den dök upp. Jag fortsatte att fiska av revet och hoppades väl på att stimmet skulle återvända, något den inte gjorde. Nä, stimmet dök inte upp igen men det gjorde Stefan som taggad efter att ha fått mitt meddelande om fisk skyndat sig till vattnet. 

Vi fiskade idogt av de intill liggande reven men förutom en och annan följare så hände det inte mycket mer. Det gjorde det heller inte på den fiskeplats vi därefter körde till så efter en längre paus i solen bestämde vi oss för att återvända till de första rev. Jo då, det var fortfarande tomt på andra fiskare även om vi blev förpassade till de östra delarna av reven av den stora mängd knölsvanar som var på plats. Det blev en liten blänkare till och så hade jag några följare innan jag tackade för mig och lämnade Stefan ensam på revet. Imorgon är jag också ledig och kommer naturligtvis att söka mig till kusten igen för snart är näbbgäddan här så det gäller att passa på så mycket man kan..