Ett revolverskott till hugg

Gravänderna lyfte unisont och flög iväg tillsammans med alla de förbannade skarvarna som upptog varje sten som var över vattnet. Svanarna däremot brydde sig inte om mig och jag brydde mig inte om dem heller, trots deras antal. Jag hade nämligen bestämt mig för att fiska på det revet och jag tänkte inte låta mig skrämmas av några svanar, åtminstone inte idag. Det var tidigt på morgonen, det var nästintill stiltje och jag var ensam. Alldeles ensam. Från land kunde jag höra fågelkvittret samtidigt som jag kastade ut genomlöparen, gång på gång. Jag fiskade av reven västerut men det hände inte så mycket. Ja, det hände så pass lite att tankarna på ett platsbyte fick fäste men just då jag hade tänkt gå upp kom det förlösande hugget. Spöet rycktes nästan ur handen och fighten som följde därpå innehöll allt som gör havsöringsfisket till en beroendeframkallande drog. Hopp och rusningar varvades om vartannat från en fisk som var fullständigt galen. Det var ingen jätte men väl en ursinnig blänkare på 3.5 kilo som till slut fick ge sig. Fighten hade naturligtvis uppmärksammats av två nytillkomna herrar som givetvis fick bråttom ner till vattnet. Min ensamhet på revet var över och därmed min tid på den platsen.

Vad som sen hände resten av fiskedagen kan summeras väldigt kort. Anders och Hashim slöt upp på ett nytt rev och så gav vi järnet. Det gör vi alltid men det blev en trög och mager eftermiddag på vattnet. Det mest minnesvärda var väl den pizzapaus vi tog för att samla kraft innan vi tog oss an revet en sista gång. En sista gång på sydkusten blir det också imorgon innan det bär iväg till Gotland. Det ser jag fram emot..

En dag i öst och en dag i syd

Så har redan halva april passerat men jag får väl säga att jag tar väl vara på dagarna. Jag är nämligen ute på kusten i princip varje dag, något som i och för sig börjar kännas i ryggen. Det är dock inget som jag tänker låta mig hindras av, speciellt när man vet att det inte dröjer länge till förrän horngäddan gör entré. Så jag var ute igår tillsammans med Anders och Hashim på lite mer avlägsna fiskeplatser, nämligen Österlen. Vi kände helt enkelt för lite miljöombyte så det blev en heldag på östkusten, ett val som visade sig vara lyckat. Vi lyckades nämligen hitta en hel del fisk, mest smått men för Hashim slank det in en fin öring av större format. 

Idag var det nya tag även om det bara blev några timmar i vattnet. Ostanvinden höll fortfarande i sig även om det blåste betydligt beskedligare än igår. Det i kombination med att solen stundtals var framme gjorde att det korta fiskepasset blev till en riktigt njutbar session. Jag lyckades förvisso inte hitta särskilt många huggvilliga öringar men de fyra jag lyckades lura till hugg bjöd på ett rejält skådespel med många hopp och rusningar. Den sista var dessutom en rejäl blankbesa på cirka 80-85 cm, en fisk som trots att den var rejält mager bjöd på en förträffligt fight. Efter den fisken tackade jag kusten för idag men redan imorgon kommer det en ny fiskedag. Det gäller ju att passa på som sagt..

Långt ut i kastet

Det var med en portion skepsis som jag drog ut idag. Anders hade nämligen varit ute i princip varje dag under veckan och haft otroligt trögt fiske med bara nån enstaka landad öring. Det får man väl tycka är magert nu när det är april månad. Kanske har det att göra med den ihärdiga ostanvinden, kanske inte men nån hugg bonanza har det i alla fall inte varit. Så ja, jag var lite skeptisk speciellt när det dessutom var nästintill stiltje idag. Jag gick i alla fall ut i vattnet i mina nydubbade vadarskor och hoppades på förändring i öringarnas hugghumör. 

Det började trögt på första fiskeplatsen så jag bestämde mig för att vara aktiv och inte stanna för länge på rev som verkade tomma på fisk. Jag skulle dock inte behöva söka längre än till andra fiskeplatsen. Där dröjde det nämligen inte länge förrän jag hade en första krokad fisk och sedan strax därefter en andra. Det var inga bjässar men det var fisk så tilltron på en förändring började stiga. Förutom att fiskarna var av mindre format hade de ytterligare en sak gemensamt, nämligen att de hade huggit långt ut i kastet. Japp, det verkade som om dem befann sig lite längre ut och dem verkade dessutom vara på hugget. Ja, det är inte så att det blev nån huggsexa men det högg med så pass kontinuitet att jag stannade kvar på samma plats resten av fiskedagen. 

Blänkaren vägde prick 3 kilo 

Nä, det fanns ingen orsak att söka sig till nya rev när det dessutom slank in en större pjäs bland de mindre. Den högg, som övriga fiskar, längst ut i kastet och bjöd på en förträfflig fight med en sjuk första rusning. Ja, jag vet inte vad som hände idag och jag tänker inte spekulera över det men det gick betydligt bättre än förväntat med totalt 8 landade fiskar och några tappade. Det bådar gott inför kommande dagar...

Underliga fiskar

Det slår aldrig fel. Veckan i april då ostanvinden får för sig att göra entré. Det finns dem som kallar den för pestenvinden, Anders är en av dem och jag är benägen att kalla den detsamma. Den är envis och ihärdig samt har en tendens att spoliera vårfisket på sydkusten. Den har förvisso i år inte varit allt för hård så fiske har gått att bedriva men rätta mig om jag har fel, ostanvinden gör att fisket blir trögt. Jag kanske inbillar mig men varje år i april, när man tycker att havsöringsfisket borde explodera, så händer något märkligt med fisket under nån veckas tid och det brukar sammanfalla med ostanvinden. Fiskarna blir helt enkelt underliga. Dem är där för jag ser dem följa efter draget eller  känner deras närvaro via små nafsande men dem hugger inte nåt nämnvärt. Så var det igår när jag var ute med Anders och Christian och så var det idag. Visst, jag fick fisk - två igår och tre idag men det borde ha varit fler. Visst, jag kanske fiskar fel eller använder fel drag men jag vill gärna skylla på något annat och då får ostanvinden vara boven. Eller så kanske inbillar jag mig allt. Kanske borde jag vara mer blygsam för jag har ju fått fisk trots allt. Jag vet inte, men en sak är jag säker på - dem är underliga..

Underliga eller inte så valde denna att hugga idag

Jakten på påsköringen

Påskliljorna har lägligt till påskveckan börjat blomma i trädgården. Ja, påsken har kommit och jag har faktiskt varit ledig hela veckan men har av olika skäl inte kunnat komma ut som planerat. Det var inte förrän igår som jag fick tillfälle för en tur på kusten. Vädret var väl inte så särskilt tilltalande då det var grått och småkallt i ostanvinden. Det hade förvisso en fördel, nämligen att det var rätt så glest med tvåbenta fiskare längs kusten. 

Vattnet var inte särskilt klart men man kunde åtminstone se fötterna vid midjehögt vatten så jag gav det en chans och fiskade av hela sträckan. Dock var det inte mycket till liv, förutom de gravänder som höll ett jädrans liv en bit ifrån mig. Jag körde därför vidare till nya vatten och mötte där upp Anders. Det gick mer sjö där vilket medförde att det låg en del flytande alger som fastnade i linan. Lösningen var att vada längre ut med nackdelen att man fick stundtals hoppa för att inte bli översköljd av vågorna. Öringen verkade åtminstone finnas på plats för jag fick en blänkare på måttet ganska så omgående. Dock var det rätt så besvärligt i vågorna så efter en stund tröttnade jag och gick upp. Anders och Mikael, en ny bekantskap som kört hela vägen från Jylland för att fiska en dag på sydkusten, tyckte väl detsamma för vi stod rätt länge på land och snacka innan vi gav oss ut i vattnet igen. Jag gick till ett rev några hundra meter bort som låg mer i lä för ostanvinden. Här var sjön betydligt lugnare och där låg inte heller det besvärliga algslicket. Ja, där var det till och med behagligt så där stannade jag resten av fisketiden. Anders samt Mikael anslöt efter nån timme och man kan väl lugnt påstå att vi fiskade av revet ordentligt. Det blev till några fiskar var, varav en rejäl blankbesa till Mikael, innan det var dags för hemfärd. Det blev ingen påsköring för att ta med till påskmiddagen, åtminstone inte igår men kanske idag för det lär bli en eftermiddagstur. Vi får se...

Ett par fina blänkare på en gråmulen dag

Det var verkligen en gråmulen sista lediga dag jag hade. Jag hade onekligen hellre önskat en strålande sol högt uppe i skyn men man kan ju inte få allt här i livet. Mulet eller inte, ut skulle jag i alla fall. Jag hade dessutom bråttom för jag kunde inte vara ute särskilt länge. Väl framme såg det förbannat bra ut så med en stor portion tilltro började jag fisket. Några svanar befann sig i min tilltänkta fiskeväg men lyckligtvis flyttade dem på sig när jag väl närmade mig dem. Det brukar dem förvisso göra men man vet aldrig med svanar. När jag väl kom fram till vart dem hade befunnit sig kom hugget. Jag kände genast att fisken var av större format, särskilt när den tog en första ursinnig rusning. Jo då, det var bra storlek och efter en sådan rusning var jag nästan säker på att den var blank. Öringen stretade emot rätt länge och tog dessutom ytterligare några korta rusningar innan den började ge sig och jag kunde håva den. Som tur är hade Hashim precis anlänt och kunde därför hjälpa mig med några foton innan den fick gå tillbaka till sitt rätta element. 

Vi stod och snacka en stund i vattnet innan han begav sig iväg till revet intill. Jag fortsatte naturligtvis mitt fiskande och lyckades få en mindre blänkare till innan han började tjuta på mig. Tydligen hade även han lyckats få en fining så jag begav mig dit för att assistera honom. Jo då, han hade också fått en fin blänkare som även den förevigades med foton innan den försvann i djupet. 

Hashim med sin blänkare

Det var uppenbarligen stor fisk på plats och dessutom på hugget, inte minst för att jag tappade en större öring och Hashim lyckades landa ytterligare en. Det var därför med en viss motvillighet som jag lämnade platsen men andra göromål påkallade min närvaro. Nu jobbar jag några dagar men är sedan ledig igen till påskveckan. Det ser jag fram emot..

Ömsom fisk ömsom snö

Så har kylan återvänt till sydkusten med minusgrader under nätterna. Lyckligtvis så verkar inte kylan vara så långvarig men dock så sammanfaller det med den ledighet jag fått. Så i förmiddags när jag gjorde mig i ordning för dagens fisketur funderade jag huruvida det skulle påverka fisket. Hursomhelst, det enda sättet att ta reda på det var naturligtvis att gå ut och ställa sig i vattnet. 

Solen lyste när jag gick in i det klara vattnet men mörka moln syntes dock på avstånd. Jag var ensam på kusten förutom några svanar som lyckligtvis höll sig på behörigt avstånd. Innan jag började kasta mätte jag vattentemperaturen till 5 grader vilket var högre än vad jag trodde det skulle vara efter den kalla natten. Därmed ökade tron på att hitta huggvillig fisk och minsann så fann jag dem nästan meddetsamma. Första fisken högg nämligen redan efter några kast, en otroligt blank öring på sisådär 2.5 kilo som var mer i luften än i vattnet. Starten kunde inte ha varit bättre och det blev inte sämre av att jag landade ytterligare fyra krabater innan det dog ut. Ja, att det dog ut var verkligen ingen understatement för trots att jag idogt fiskade av de olika reven så var fisken som bortblåst. 

Jag körde därför vidare till nya rev där nästan samma händelseförlopp upprepade sig. Jag fick nämligen på en fisk efter några kast och hade några hugg samt några följare innan det återigen dog ut. Kanske hade det att göra med att solen försvann, det blev nästintill stiltje och snön började falla. 

Snön faller över sydkusten

Hur det än var så fortsatte jag dock med att fiska av reven ända tills jag kom fram till ett litet stenrev. Där började vinden ta fart igen och minsann om inte fisken började hugga vilt igen. Det var helt galet. På kort tid fick de mest explosiva huggen mig att tjuta av lycka. Det var en blandad kompott av fiskar bestående av större besor, mindre krabater men även nån enstaka blänkare över måttet. Tyvärr hade tiden runnit iväg och jag var tvungen att avbryta för familjära åtagande för det hade annars kunnat bli hur bra som helst. Jag var orolig att kylan skulle spoliera fisket, ack så fel jag hade...