Fultonfiskar!!!

Fredningen är lång och fiskeabstinensen börjar nu göra sig väldigt påtaglig. Tanken på en fiskeresa till Danmark har man pga Covid-19 fått lägga på hyllan, tyvärr. Kanske blir det nåt gäddfiske med kajaken inom det närmaste men vi får väl se. Tills vidare kan man ju alltid titta på gamla bilder av fångade havsöringar och vad bättre än att gå in på min kompis Anders blogg senaste inlägg. Där bjuds man på en kavalkad av feta havsöringar med en topp fisk med Fultonvärde på 1.72!! Det ni!!

Besök gärna hans blogg på http://www.fiskedagbog.dk

Några sommarfiskar

Morgonslöjan lättar över Söderslätt samtidigt som solen börjar resa sig över horisonten. Doften av fuktig gräs är påtaglig i den tidiga morgonen. Ja, det är tidig morgon och Stefan och jag är framme vid kusten för lite fiskafänge. Skarvarna, som nyss stod på varje synlig sten i vattnet, lyfter unisont tillsammans med allehanda sjöfåglar när vi tar oss ut på revet. En härlig bris krusar vattenytan. Det ser inbjudande ut för ett morgondopp men vi är inte ute för att bada. 

En liten krabat hugger efter en halvtimmes kastande. En ettrig typ som efter en kort fight får friheten åter. Vi byter plats bara för att upptäcka att inga fiskar är närvarande så vi kör tillbaka till där vi började. Solen är nu rätt så högt upp på himlavalvet och puffen under vadarjackan börjar bli överflödig. Vattnet håller dock 16 grader vilket, tillsammans med havsbrisen, svalkar en aning. Vi har sett några fiskar hoppa så det finns fisk på plats. Vi säger något i stil med att fisken är ointresserade när det plötsligt gungar till i spöet. Fisken gör en rejäl första rusning, något som får adrenalinet att börja flöda. Den följer med in en bit innan den sticker iväg igen. Den kämpar emot allt den kan men måste till slut ge sig. Det är ingen bjässe men dock en härlig krutpaket på sisådär 2.5 kilo.

Stefan fortsätter en stund till medan jag tar mig en kopp kaffe. Jag känner mig nöjd och efter en kvart så även Stefan. Klockan är nu någonstans kring 12 och solen värmer rejält. Väl hemma upptäcker jag att vadarna fortfarande läcker trots försöket med Aquasure. Det får nog bli ett par nya.

Stefan som Bambi på hal is

7-2 till öringarna

Tanken om att fiska idag hade jag haft sen jag gick och la mig igår. Jag hade dock lite trädgårdsarbete att ta hänsyn till under förmiddagen. Det skulle plockas ogräs och klippas gräs, något jag avskyr men som måste göras. När det väl var gjort satt jag länge i trädgården och iakttog en närgången sädesärla som med sin vickande slanka stjärt skuttade runt på gräsmattan. Jag passade på att ta några foton med zoomen innan jag gjorde mig klar för kusten.

Närgången sädesärla

Väl iväg funderade jag på hur pass näbbgädda-infekterat vattnet skulle vara idag. Jag hoppades åtminstone på att de höll en låg profil, något som skulle visa sig stämma. Dem var där förstås men än så länge i låga antal även om dagens första krokade fisk var en av de avlånga kanylerna. Det blev dock ganska omgående revansch för öringarna då en blankbesa på dryga 60cm högg stenhårt långt ut kastet. Ja, långt ut i kastet var där jag fann dem idag, de blanka krabaterna. Det högg nämligen med jämna mellanrum, inga stora fiskar men dock öringar. De var ettriga och de var ilskna, precis som de skall vara. Det slank in en näbbgädda däremellan men det gjorde inget. Det blev nämligen storvinst med 7-2 för öringarna och då tappade jag dessutom 2 stycken. Imorgon vänder vinden från dagens nordväst till sydväst. Det kan bli riktigt intressant..

Från Listerlandet till sydkusten

Fiskeäventyret denna helg började redan igår då Anders och jag tog kajakerna med oss tvärs igenom Skåne och upp till Listerlandet. En fantastiskt vacker kuststräcka där vi kombinerade fisket med grillade chorizo korvar. Grillade i ansiktet blev vi också för solen behagade att göra oss sällskap hela dagen. Vad som inte gjorde oss sällskap var fiskelyckan. Nä, inte ett nafs kände vi under hela dagen men vad gjorde det när vi kunde njuta av den vackra naturen istället.

Idag var det så tänkt med revansch. Vart någonstans om inte på sydkusten såklart. Jag åkte ut någon efter lunch, laddad med en termos kaffe och några hembakade kanelgifflar. På första tilltänkta platsen hände det som man önskar skall dröja så länge som möjligt, jo årets första landade horngädda. Som tur är blev det dagens enda exemplar för efter den så behagade endast öringar att hugga. Det började med en blankbesa på 60+ och slutade med att jag landade ytterligare sex blanka krabater under timmen innan solnedgång. En av de sista var en riktig tjockis på drygt 60 cm som gav mig en härlig fight. Jo då, det kokade av fisk under sista timmen och det kändes som att det kunde kliva på en rejäl fisk närsomhelst. Det gjorde det dock inte, i alla fall inte idag, men revansch från igår fick jag, med råge..

Härlig vårdag

Solen hade varit uppe ett tag när jag följde barnen till skolbussen. Jodå, återigen vaknade Söderslätt till en molnfri himmel. På äppelträdet satt en stare och gick igenom hela sitt sångregister medan några rödhakar förföljde varandra i avenbokshäcken. En bit ut på åkern iakttog en fasan noggrant varje steg jag tog men jag lyckades ändå få ett foto på den med zoomen innan den fick nog av mig och lyfte iväg. Ja, jag kunde egentligen bara ha satt mig i trädgården och njutit av fågellivet men jag visste vad jag ville och det var naturligtvis att åka ut till kusten.

Östersjön glittrade vackert i solen samtidigt som en behaglig bris smekte kusten. Jag kunde verkligen känna hur solen värmde mina kinder medan jag jämt och ständigt kastade ut en OLR kutling. Det var dock inte bara jag som var ute på äventyr en sådan härlig vårdag. Enstaka människor var nämligen också ute på promenad längs stranden, förmodligen njöt dem lika mycket som jag. Vattnet hade jag dock alldeles för mig själv och ensam därute skulle jag förbli under de 3 timmar jag var ute. Fisket då? Jo då, det blev utdelning idag också med tre stycken landade öringar, varav två låg på måttet. Jo förresten, horngäddan har nu kommit till sydkusten om än i små antal men snart är invasionen ett faktum. Usch...

Påskfiske

Så har påsken nästintill passerat och det har naturligtvis ätits påskmiddag men det har också fiskats en del, både ensam och med Anders. Det fina vädret har ackompanjerat oss och med dessutom sydvästliga vindar så kan man inte annat än säga att fiskeförhållandena har varit på topp. Dock har inte öringarna tyckt riktigt likadant och förutom några ströfiskar så har det varit sparsamt med fisk. Idag var jag också ute, man får ju ta vara på alla dagar innan horngäddan gör entré och saboterar öringfisket.

Jo då, jag begav mig ut i den hårda nordvästvinden med hopp om att finna några blanka krabater. Det började minst sagt på bästa sätt då jag redan i första kast krokade en blänkare på dryga måttet. En ilsken fisk som mer än gärna visade prov på sina hopp talanger.

Att hoppa blev lite av dagens melodi då även den andra och den tredje fisken ville visa sina akrobatiska förmågor. Det var små rackare men med värsta ghetto attityd. Attityd fick också vädret för sig att visa då det under kort tid gick från strålande solsken till värsta snöfall. Så där stod jag och kastade under snöfallet när ytterligare en blank akrobat behagade att värma upp den för stunden kalla och snöiga tillvaron. Snön slutade så småningom att falla, det sprack upp igen samtidigt som den hårda nordvästan började lägga sig. Jag tog några sista kast, något som ledde till dagens hoppglada minsting, och tackade sedan för mig. Det blev en kort eftermiddagstur i solsken varierat med lite snöfall för att avslutas med sol igen. Typiskt april..

Sol, tobisjägare och lite skinka

Solen stod högt i skyn när Anders hämtade mig för lite fiskeäventyr. Tanken var att köra en bra bit österut men vi passade dock på att ge det en chans på två välbekanta platser. Dessa visade sig vara tomma på fisk så vi drog vidare till var vi hade tänkt från början.

Tobisstimmen simmade här nästintill mellan benen på en och och med lite tur kanske det också simmade tobisjägare, vilket det mycket riktigt också gjorde. På kort tid fick jag nämligen 3 öringar, varav två släppte. Huggen var stenhårda så det rådde inga tvivel att det var tobisjagande fiskar. Dessa visade sig dock vara de enda öringar på plats så efter någon timme for vi vidare till vad som blev dagens sista plats. En plats med otaliga, fiskbara rev och som dessutom var nästintill tomma på andra fiskare.

Jag började fiska av reven i västlig riktning och, med de förhållanden som rådde, förväntade mig hugg i varje kast. Det började dock trögt medan det gick bättre för Anders. På avstånd kunde jag nämligen se honom drilla fisk en gång och sedan ytterligare en gång. Strax innan pausen fick jag dock utdelning i form av en blankbesa som högg längst ut i kastet.
Jag sa paus och vilken paus det blev. Vi satt nämligen länge och lapade sol samtidigt som iberico skinkan slukades med stor aptit. Det enda som saknades var en San Miguel öl eller två för att skölja skinkan ned. Solen började dock så sakteligen att falla så vi gav oss ut igen för den sista halvtimmen och vilken avslutning det blev. Jag lyckades nämligen kroka 6 stycken öringar varav en ursinnig blankbesa på cirka 65 cm. Det var onekligen svårt att bege sig hemåt med all den fiskeaktivitet men solen visade ingen pardon och försvann slutligen ned under horisonten. Mörkret började att lägga sig över kusten samtidigt som jag tittade ut en sista gång över vattnet. Hit återvänder vi snart igen, kanske redan på fredag..

En rulletömmare

Det är många gånger man har hört historier om krokade fiskar som dragit ut till havs och tömt rullarna på all lina. Drömfiskar som man just drömmer om. Idag var jag med om något jag alltid kommer att minnas.Jag hade varit ute med kajaken i cirka en timme utan att det hade hänt något då det plötsligt sa tvärstopp en sisådär 30 meter ut i kastet. Det tog inte ens en sekund förrän fisken började dra ut lina i etapper utan att jag kunde göra något. Den hade bestämt sig att dra iväg och det kvittade hur hårt jag än spände slirbromsen.

Tömd på 150 meter ny lina

Det var inga snabba, ursinniga rusningar utan lugna men väldigt långa och där jag överhuvudtaget inte hade någon kontroll. Jag såg att spolen började tömmas på de nya 150 meterna och en viss panik började att infinna sig. Jag drog upp ankaret för att försöka följa efter med vindens hjälp då linan plötsligt small av och tyngden samt slirbromsens skrikande ljud försvann. Yep, det small av vid skarven mellan den nya och den gamla linan. Fisken hade tagit cirka 30 meter ut kastet och jag hade 150 meter ny lina i rullen så den hade dragit ut ungefär 120 meter, med hård inställd broms. Helt galet!!

En enorm tomhet infann sig. Jag satt länge i kajaken och kunde inte tro vad jag hade varit med om. Jag såg aldrig fisken ens men en sak är säker, det simmar just nu en rejäl firre med ett drag i käften och släpandes på 150 meter lina. Visst var det surt att gå miste om en sådan fisk men nu har jag också en story att berätta om. En story om en förmodad drömfisk som kände för att tömma min Daiwa Exist på 150 meter lina. Otroligt!!

En ånglok till blänkare

Jag gick hela dagen och hade abstinens fram tills klockan slog nån gång efter 16. Då kunde jag äntligen ta mig ut för en snabb reka på kusten. Jag sörplade i mig solstrålarna så gott jag kunde samtidigt som jag började kasta ut min nya OLR kutling. Japp, jag hade bytt till mig några nya OLR och jag ville naturligtvis testa deras öringfångande förmåga. Det hände inte så mycket till att börja med och i den svaga vinden trodde jag väl inte särskilt mycket på det. Jag började tänka på gårdagens fiske, då jag fick en blankbesa på sisådär 70 cm och en riktig fin 55:a, då det plötsligt sa pang vid ett av vevstoppen.

3,65kg skånsk silverkrut

Hugget var stenhårt och tyngden som följde därefter avslöjade att det rörde sig om en större fisk. Den började slå vilt innan den for iväg som värsta ånglok i expressfart. En sådan rusning som bara en fullmatad blänkare kan göra och som får en att hålla klingan för kung och fosterland. Ja, det var skånsk krut i fisken men det kunde bara finnas en vinnare som i det här fallet blev jag. Efter det blev det inte fiskat mycket mer. Solen hade nämligen börjat närma sig horisonten och de annars värmande solstrålarna började tappa i styrka. Jag gick tillbaks till bilen med ett rejält leende samtidigt som fågelsången fortfarande fyllde luften. Det var helt enkelt en eftermiddagstur som heter duga. Låt det gärna bli fler sådana....

Trögt bland svanarna

Fåglarna kvittrade i solskenet medan jag gick med raska steg mot vattnet. Jag var på väg till samma plats där jag igår hade haft (yep, jag var ute igår också) riktigt bra fiske. Det blev nämligen hela 11 stycken öringar med en största fisk på cirka 60 cm så humöret var på topp idag. Väl framme visade sig dock platsen vara fullständigt invaderad av knölsvanar och dem verkade inte vara det minsta intresserade av att flytta på sig. Nä, jag fick helt enkelt finna mig i det och började fisket en bit öster ifrån dem.

Svaninvasion!!

Det dröjde inte länge förrän jag kände de första puffarna av en fisk som följde draget hela vägen in. Det var därför inte särskilt förvånande när en liten krabat en stund senare tog draget med full kraft. Skulle det bli samma fiske idag igen månne? Med stor iver kastade jag ut igen, igen och igen men ingenting mer hände. Anders anslöt någon gång efter lunchtid, revanschsugen som han var efter gårdagen. Jo då, han anslöt igår också under sena eftermiddagen men till skillnad från mig hade han inte samma tur.

Vi gav järnet ända fram tills solen började dala ner mot horisonten, med ett fiskeplatsbyte inkluderad. Dock verkade inte fisken vara närvarande idag, trots återigen vårlikt väder och 7 grader i vattnet. Till slut kastade jag in handduken medan Anders stannade kvar. Nä, det blev inte samma fiske som igår men det kommer en ny dag imorgon och om jag känner mig rätt så lär jag tillbringa den på kusten..så klart..

Ett par blänkare i vårväder

Jag tänkte inte låta dagen gå till spillo idag. Nä, det var vår i luften med uppemot 10 grader och strålande sol. I trädgården blommade påskliljorna och medan jag packade bilen såg jag årets första humla. Det var en riktig tjockis som surrade förbi i sin jakt på nektar. Jag var också ute på jakt idag, dock inte på nektar men väl efter tjocka och blanka öringar. Det rådde nämligen förträffliga förhållanden på sydkusten idag och jag förväntade mig helt klart en och en annan blank krabat.

Det var inte bara jag som njöt av vårvädret. Knölsvanar, grav och gräsänder samt strandskator flög ständigt förbi. Det enda jag väntade på var det förväntade hugget. Ett hugg som förvisso kom men som lät vänta på sig. Det var i alla fall ett härligt hugg av en fisk som låg på måttet och som gärna ville visa sina akrobatiska kunskaper. Detsamma gjorde dagens andra och sista fisk, även den på måttet. Yep, mer än så i fiskeväg blev det inte men vad gjorde det. Jag hade haft en alldeles fantastisk dag på kusten i sällskap med allehanda sjöfåglar. Väl hemkommen surrade ytterligare en humla förbi. Välkommen vår!

Vårlikt fiske

Regnet började falla så smått när jag tog de första paddeltagen. Jag visste exakt vart jag skulle. Det var naturligtvis till samma plats där Anders och jag hade haft bra fiske i lördags. Det visade sig vara, återigen, ett bra fiskplatsval då det sa tvärstopp redan i tredje kast. Hugget kom så explosivt att spöet nästan rycktes ur handen på mig. Ut ur vattnet hoppade en öring på sisådär 3 kilo, vilket också visade sig bli dagens största fisk. Ursinniga rusningar följdes av galna slag i vattnet, allt för att försöka bli av med kroken. Ja jädrans, vilken fight fisken bjöd på trots att fisken var långt ifrån blank. Att regnet hade börjat falla kraftigt störde mig inte. Nä, solen skulle inte göra mig sällskap idag men vad gjorde det när fisken återigen var på plats och på hugget. Det högg nämligen med jämna mellanrum, något som påminde om vårfisket när det är som bäst.

Dagens kämpe trots ej blank.

Ja våren, den är här snart och som ett tydligt tecken på det så flög en flock tranor förbi mitt under drillningen av dagens tjockis. Det var en välmatad blänkare på dryga 2.5 kilo som också den bjöd på en härlig fight.
Regnet slutade till slut falla och jag fick så småningom sällskap av några kärlekskranka svanar som fick min uppmärksamhet, medan jag tog lunchpausen. Dem verkade extremt kära i varandra, om nu svanar kan bli det. Det var i alla fall ett fantastiskt skådespel dem bjöd på.

Det började spricka upp efter lunchen och med lite god vilja så slank en och annan solstråle igenom det allt tunnare molntäcket. Vad avser fisken så verkade dem inte bry sig om det var regn eller sol. Dem var där, fortfarande på hugget efter mitt intagna lunch. Det blev totalt 7 landade fiskar, varav alla utom den sista fisken var över måttet. Fler hade det nog kunnat bli om det inte vore för att jag vid 13.30 tiden var tvungen att tacka för mig då annat stod på schemat. Motvilligt började jag paddla tillbaka. Ovanför mig flög ytterligare en flock tranor förbi. Våren är här snart. Härligt..

Sol, kajak och fisk

Äntligen var man ute igen. Det var minsann 1 månad sen sist men antingen har väder och vind eller sjuka barn hemma satt hinder för några fiskeäventyr. Det skulle vi råda bot på idag, jag och Anders. Med kajakerna dessutom, härligt!. Det började dock inte särskilt bra då första tilltänkta platsen visade sig allt för grumset, även långt ut så efter något dividerande valde vi en plats som vi inte varit på länge. Ett val som visade sig vara alldeles rätt.

Tack för Bilden Anders!

Det dröjde nämligen inte länge förrän Anders ropade från sin kajak att dagens första fisk var krokad. Det var precis det man ville höra, det fanns fisk på plats och dem var på hugget. Strax därefter krokade jag nämligen dagens första och också största fisk. En fin öring på 2.55 kilo som kämpade tappert men som fick ge sig efter några härliga rusningar. Som grädde på moset så sprack molntäcket upp och solen gjorde sitt intåg. Det var dock inte bara solen som såg till värma upp dagen, fisken var ju som sagt på hugget och det högg med jämna mellanrum både för Anders och mig.

Det blev totalt 13 stycken fiskar för Anders och mig, några tappade och några missade hugg. En härlig dag vid vattnet helt enkelt...

Bom efter bom

Återigen dök minken upp. Det gjorde även knölsvanar, gravänder och gräsänder. Ja, till och med Hashim dök upp men vad vi egentligen var ute efter dök aldrig upp. Jag pratar om öringen, så klart. Även i lördags, då jag var ute med Anders (glömde då att uppdatera bloggen), hade öringen mage att helt strunta i oss. Fast då räddade Anders dagen med att bjuda på iberisk lufttorkad skinka. Idag fanns det ingen skinka som kunde rädda dagen.

I brist på fisk fick jag roa mig med att ta bilder på denna nyfikna mink

4 olika platser fiskades grundligt av så man kan lugnt påstå att man idogt sökte efter fisken. Nä, det blev återigen bom vilket börjar bli något av en dålig vana. Hoppas verkligen det vänder snart. Förhoppningsvis redan imorgon..

I gamla, klassiska vatten

Regnet smattrade på vindrutan när jag körde längs västkusten. Jag var på väg till fiskevatten jag inte varit på åratal. Fiskevatten som jag brukade hålla till på den tiden jag bodde i Malmö. Ett klassiskt område som gett mig många goda fiskeminnen.
Väl framme hade regnet avtagit avsevärt och när jag började ta mina första kast bröt solen fram och behagade att göra mig och kusten sällskap i dryga halvtimmen innan nya mörkgråa moln tog över igen. Vattnet var klart och det var god rörelse. Rörelse var det också bland alla svanar och änder som höll till i närheten i en för övrigt alldeles folktom kust. Jag rörde mig till en början norrut, mot några små rev jag mindes med välbehag. Det var där jag fick min första öring på kastdobb, alltså den typen som fanns långt innan Bombarda flötet gjorde sitt intåg. Det var på den tiden man fiskade med nylonlina och multiplikatorrulle. Det var tider det.

Nu stod jag där igen, inte med kastdobb eller multiplikatorrulle, utan med en haspelrulle och en OLR kutling i linänden och hoppades på fisk så klart. Dock hände det inte så mycket så efter någon timme begav jag mig på en lång promenad söderut för att prova ett annat område. Hashim anslöt strax därefter och vi fiskade idogt av området, dock utan någon tillstymmelse till fiskaktivitet. Nä, den enda som lyckades fånga fisk var den mink som, alldeles ogenerat och bara några meter ifrån mig, dök upp på en sten och smaskade i sig sitt byte. En invasiv art som inte hör hemma här men som uppenbarligen funnit sig väl till rätta. 
Jag lämnade Hashim lite väl tidigt, solen hade dessutom än en gång gjort sitt intåg, men barnen skulle hämtas på skolan. Kul var det i alla fall, att återigen befinna sig i gamla, klassiska fiskevatten vill säga. Låt det inte dröja lika länge igen..

En besa i ett hamrande hav

Så stod vi där igen, Anders och jag, och gav järnet. Det var rått och blött. Östersjön visade nämligen inte sin bästa sida idag, åtminstone inte på den skånska sydkusten. Nä, den försökte gång på gång betvinga oss till underkastelse. Vågorna välte jämnt och ständigt in över oss men tjurskalliga som vi är stod vi där, som stolta tuppar. Vi hade efter några snabba stopp hittat fiskbart vatten och tänkte inte förspilla chansen till en blänkare eller två. För därute, innan vågorna bröts antog vattnet en fantastiskt kulör. En sådan kulör som får en att drömma om storväxta, blanka havsöringar.

Därför gav vi järnet. För tron på den stora blänkaren fick en att trotsa de ständigt hamrande vågorna. Ibland går dessutom ens önskan också i uppfyllelse och under någon sekund trodde jag att så var fallet. Hugget var nämligen stenhårt. Ett hugg som får en att genast frisätta adrenalin och som får ens fantasi att skena iväg. Det dröjde dock inte länge förrän jag insåg att den skyldige var en besa. Nåväl, det var fisk åtminstone och kanske kunde fler, fast av den blanka varianten, behaga att hugga. Nu blev det inte så, tyvärr. Nä, det blev inte mycket lön för mödan och efter några timmar frenetiskt kämpande gav vi upp, något som ryggen och framför allt händerna tackade för. Väl i bilen var vi överens om att dagar som idag får en att känna att man lever men att det gärna får vara lite lugnare nästa gång..

Anders kämpar på.

Magert men soligt

Jag hade gått och laddat under hela veckan för söndagens fiskeäventyr. Det var ju ett tag sen sist så fiskehumöret var på topp. Väderprognosen talade om sol och schyssta vindar så det fanns inget man kunde gnälla över. Eller? Njaa, vattenståndet så klart. Den kunde ställa till det så klart vilket det naturligtvis också gjorde. Högt vattenstånd på sydkusten brukar ofta innebära skitigt vatten, speciellt efter några dagars blåsande. Det var också det Anders och jag möttes av, högt vatten i brunt kulör vill säga. Så typiskt.

Vi letade febrilt efter fiskbara vatten, något vi till sist hittade. Förhållandena var långt ifrån optimala men vi gav det en chans, speciellt när den utlovade solen dök upp. Ja, den där härliga solen som värmde hastigt upp kinderna och som fick en att glömma att vi faktiskt befinner oss i januari. Den gjorde oss sällskap under resten av fiskedagen och det var väl tur det för rent fiskemässigt sett var det magert, väldigt magert. Anders tappade en fisk medan jag kände absolut ingenting. Nada!! Jag skall dock inte gnälla, det är januari och det är alltid trögt i januari. Dessutom så kom vi ut i vad som kom att bli en härlig dag i solen och det kan man ju inte gnälla över..

Länge leve kusten

Det skulle bli svårt idag. Att hitta fiskbart vatten längs sydkusten vill säga. Det var i alla fall vad jag tänkte när Anders hörde av sig. Igår hade det extremt höga vattenståndet fullständigt saboterat fiskemöjligheterna och jag var tveksam till att det hade klarnat tills idag.
Jag hade fel, som tur är. Eller rättare sagt, det var blandat kompott. Fiskbart där vi ej trodde på det och ofiskbart där vi mest trodde på det. Jo då, det krävdes en del bilkörning längs kustvägen men vi hittade till slut en plats där vi kunde blöta ner oss och våra drag. För blöta blev vi, ordentligt blöta. Det gick nämligen rejält med sjö över revet. En sådan sjö som gång på gång slår in med kraft, försöker få en på fall. En sådan sjö som sliter tag i en enträget och som aldrig ger upp. Man försöker parera men den vinner, gång på gång.

Det var dock fiskbart som sagt, men det innebär inte det fanns huggvillig fisk eller ens fisk på plats. Nä, det hände inte så mycket så vi tröttnade ganska snabbt på att agera vågbrytare och åkte därför vidare. Sjön var inte lika påtaglig på revet vi hamnade på och dess kulör var det inget fel på. Att det dessutom var 5 grader i vattnet gjorde att vi trodde på det. Vi gav därför revet en rejäl omgång, både innan och efter gulaschlunchen. Det ville sig dock inte, åtminstone inte fiskemässigt sett. Dock lyckades kusten leverera på andra sätt. Den fick oss att känna oss levande i allra högsta grad och det om något får en att envist söka sig dit. Härligt..

En solig januaridag

Solen hade börjat bryta fram när vi kom fram till vad som skulle vara dagens enda fiskeplats. Under natten hade jag vaknat av att vinden ven i husknutarna och när jag väl steg upp föll det ner snöblandat regn. Det var med andra ord inte särskilt lockande att bege sig ut. Prognosen talade dock om sol senare under dagen och för en gång skull höll den utlovade prognosen. Jo då, när Anders och jag började skicka iväg våra OLR drag i böljerna blå sken solen i all sin prakt. Den skulle dessutom göra oss sällskap under resten av dagen.

Det var lagom smågrumset i vattnet samtidigt som brytande vågor rullade in över reven. Det var helt enkelt sådana förhållanden som borde locka fram skygga storöringar till hugg. Eller? Det började också med tidig utdelning för Anders, något som höjde förväntningarna. Jag skickade iväg kutlingen gång på gång, i alla tänkbara riktningar men det enda jag lyckades få var en massa vågskvalp i ansiktet. Det var minst sagt förfriskande även om fingrarna efter ett tag skrek efter värme. Det blev därför många uppvärmande pauser, med väldoftande kaffe inkluderad.

Flugfiskande Linus anslöt efter någon timme. Var det fluga som behövdes för att locka någon öring till hugg? Nja, inte heller han lyckades lura någon fisk till hugg. Vi gav oss dock inte, tvärtom. Jag blev till och med så djärv att jag började fiska utan handskar. Det var ju soligt, trots allt. Tiden gick dock och dagarna är som bekant allt för korta under denna årstid så när solen började dala ner mot horisonten var det dags att tänka på refrängen. Vi åkte hem men det är en ny dag imorgon och den är självfallet inbokad..på kusten så klart..

Grådassig premiär men med fisk på menyn

Det var inte den utlovade solen idag. Senast igår kväll visade väderprognosen på att nyårsdagen skulle bjuda på skimrande solsken men vad jag vaknade till var den typiska grådassiga, skånska vinterdagen. Suck!! Och suck var det också med den förkylningen jag dragits med de senaste dagarna. Jag kände efter - skulle jag bege mig ut? Ja, självklart. Inte skulle en kall och grådassig morgon, samt en förkylning hålla mig hemma på självaste premiärdagen. Efter en kopp kaffe blandat med några Alvedon var jag så redo.
Förkylningen var som bortblåst när jag väl skickade iväg de första kasten. Om det var Alvedon-kuren eller den härliga känslan att få stå utvadat på kusten låter jag vara osagt. Det blev inte sämre av det högg till ganska så omgående och årets första fisk blev ett faktum. En liten krabat förvisso men skönt att på ett tidigt stadium spräcka nollan.

Solen gjorde strax därefter ett kort gästspel innan de blyfärgade molnen återigen gjorde entré. Jag började tänka på väderprognosen och hur fel man kan ha. Skrattretande egentligen. Nåväl, det högg igen och halvtimmen senare än en gång. Små blanka krabater som fick mig att dra på några breda leenden.

Det blev också några leenden tillsammans med Henrik och Hashim, när jag väl mötte upp dem strax efter lunch. Hashim har nyligen blivit infekterad av havsöringsviruset och visade en verklig iver av att lära sig allt om den mytomspunne blanka riddaren och dess fiske. Havsöringen har ju den effekten, åtminstone på oss havsöringsnördar.
Linus dök också upp och slutligen även Anders så det blev en premiär präglad av både fisk och trevligt samvaro. Jo då, det blev en väl godkänd premiär med en knippe fiskar och en förkylning som försvann. Eller? ja den har inte kommit tillbaks än i alla fall..