Sista racet innan fredningen

Så kom sista dagen för havsöringsfisket denna säsong, åtminstone på skånska sydkusten. Till skillnad från de sista turerna då jag varit ute redan vid gryningen så blev det istället en kvällstur. Japp, jag drog ut efter jobbet dock en aning vemodig, då den långa väntan under fredningstiden är allt annat än muntert. Vissa tycker det är skönt med ett uppehåll men jag, jag får fiskeabstinensbesvär redan efter ett par veckor. Det är jobbigt och det är frusterande men så är det. Det är bara att gilla läget helt enkelt.

Så alltmedan jag gick ned för slänten ner till vattnet surrade tankarna om en eventuell tur till Danmark under hösten. Allt för att stilla den kommande fiskefebern. Vi får väl se. Väl ute i det stilla vattnet kunde jag inte låta bli att lyssna på fågelsången som fyllde luften. Ett avlägset co-coo kunde även höras från en gök. I vattnet lyfte och landade gravänder stup i ett. Då och då hoppade en öring ut ur vattnet och landade med ett plask. Hoppade gjorde även små tobisar så nog var öringen även på jakt. Det var en härlig upplevelse, allt inrammat av varma färger från en fallande och gyllengul sol.

Jo då, det fanns gott om tobis. Så pass dessutom att första fisk som fastnade i kroken var just en tobis. Jag började tänka huruvida öringen eventuellt ratade plåtdraget i närvaron av till synes stora mängder tobis. Jag behövde inte tänka särskilt länge. Det högg nämligen rejält och bums hoppade en stor, rejält färgad öring ut ur vattnet. Japp, den var stor och inte minst rejält tjock men efter hoppet verkade den mer intresserad av den kommande leken än att fightas. Det var verkligen inte mycket till kamp den bjöd på så efter en kort stund kunde jag kroka av en oerhörd vacker fisk i fantastisk lekdräkt.

Jag fortsatte fisket till väl långt efter solnedgången dock med magert resultat. Motvilligt fick jag till slut ge mig för det betydde att säsongen nu var över och en lång väntan tog vid. Jag vet dock att väntan inte varar för evigt och att jag kommer att stå utvadad igen någonstans längs den skånska kusten. Tills dess får kusten vila....

Gryningsfiske de luxe..för Hashim

Återigen var jag på väg ut på revet långt innan soluppgången. Dock såg det i det svaga ljuset misstänksamt brunt ut i vattnet. Jag vadade trots det en bit längre ut med förhoppningen att det skulle klarna. Det gjorde det inte, något som grämde mig en hel del för jag var riktigt sugen på just det rev jag befann mig på. Jag hade inget annat val än att återvända den långa vägen tillbaks till bilen och uppsöka ny plats. Det var inte förrän jag kom till den fjärde platsen som jag fann fiskbart vatten. Solen hade då redan hunnit upp en bit på horisonten vilket också grämde mig då jag ville uppleva soluppgången medan jag var i vattnet. 

En av Hashims fina öringar

Nåväl, jag verkade åtminstone vara på rätt plats då jag både hörde och såg fisk hoppa ganska så omgående. Ivrigt började jag kasta ut en OLR wobbler och minsann så högg det omedelbart. Tyvärr så lossnade kroken då den lilla öringen fick för sig att göra ett luftsprång. Jo då, det fanns öringar på plats men dock var det av den lilla sorten. Det blev nämligen till slut 5 landade öringar, alla under måttet. Ej heller såg jag någon större öring hoppa. Större fisk verkade dock Hashim ha hittat på ett rev jag hade tänkt testa men ändrat mig i sista sekund. Jag mötte nämligen upp honom, Nermin och Mikael senare på morgonen och han visade bilder på några riktigt fina fiskar som tagit precis vid soluppgången. Precis som jag hade dem upplevt mycket aktivitet tidigt på morgonen för att sedan dö ut vid 09 tiden. Någon mer aktivitet blev det inte heller för dem eller för mig så vid 11 tiden körde jag hem. Andra åtagande, såsom klippa gräset, stod på schemat. Inte riktigt lika kul men tyvärr nödvändigt..

Uppe med tuppen

Jag stod utvadad på revet redan en halvtimme innan solen skulle gå upp. Det var inte särskilt ljust med andra ord så vadningen ut på revet, bland alla hala stenar, var lite av en pärs. Nä, det var inte särskilt kul men nu stod jag där och kunde skymta på kort tid en del hoppande fisk. Det verkade vara aktivitet på revet och det dröjde heller inte särskilt länge förrän en mindre öring högg. Det kändes som om jag skulle ha rena huggsexan men dock hann solen smyga upp och dessutom stiga en hel del innan nästa öring behagade att hugga. Det var onekligen mycket fisk i anslutning till revet men dem var inte särskilt huggvilliga. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det var minst sagt frustrerande särskilt när man såg så mycket fisk hoppa, varav vissa av ansenlig storlek. Alltefter som tiden gick blev hoppen allt mer sällsynta så till slut gav jag upp det revet och körde iväg. 

Det började bra på den nya fiskeplatsen då en riktig fin fisk högg redan på andra kastet. Den kändes onekligen stor då den stretade emot rejält samt gav sig iväg på en sjuk lång och ilsken rusning innan den tyvärr lossnade. Kanske var det sommarens största fisk, kanske inte för jag såg den aldrig men den rusningen fisken gjorde var helt galen. Så där stod jag, snopen och aningen bitter över den förlorade kampen och hoppades på att det skulle finnas fler öringar av ansenlig kaliber. Det var det inte. Det var överhuvudtaget inte särskilt mycket fisk alls även om det blev två mindre rackare till innan magen började kurra och jag begav mig hemåt. Hemåt till nybryggt kaffe och hembakade frallor...

Tillbaka till skrivbordet

Uppehållet har varit lång, alltför för lång kan jag tycka. Inte från fisket men från att uppdatera bloggen. Jag har helt enkelt inte känt mig inspirerad för uppgiften och därmed har motivationen för att uppdatera den uteblivit. Jag har nämligen under lång tid funderat om jag ska fortsätta med att skriva om mina äventyr efter havsöringen eller bara nöja mig med att ibland lägga upp bilder på min instagram (javilito68). Jag har dock kommit fram till att jag vill fortsätta med bloggen, åtminstone ett tag till. Det är trots allt rätt så kul att skriva några rader om mina turer längs den skånska kusten. Så ni som ibland får för er att titta in eller hittar er väg in i bloggen får stå ut med mig ett tag till. 

Jo då, jag har som sagt varit ute en hel del denna sommaren. Visst, jag har varit en vända i sommarstugan uppe i Arvidsjaur samt en vända nere i Spanien men annars har jag varit ute på kusten så fort förhållandena varit dem rätta. En hel del fångad fisk har det också blivit även om de riktigt stora har lyst med sin frånvaro. Dock har alla varit tjocka och trinda sommarfiskar som bjudit på strålande fighter. Ju mer sommaren har framskridit har många också börjat få den karaktäristiska lekdräkten, varav vissa varit vackert färggranna. Vackrast var kanske den fick jag tidigt imorse. En fisk som högg precis innan regnet började falla och som såg mer ut som en stationär bäcköring. Den blev förevigad med en snabb mobilbild innan den fick återvända till havets djup. 

Öringen uppskattades till ca 65 cm och en bit över 3 kilo

Förhoppningsvis blir det fler öringar innan fredningen infaller. Fler turer blir det i alla fall, kanske redan imorgon och i så fall lovar jag återkomma med en ny rapport...

Ett revolverskott till hugg

Gravänderna lyfte unisont och flög iväg tillsammans med alla de förbannade skarvarna som upptog varje sten som var över vattnet. Svanarna däremot brydde sig inte om mig och jag brydde mig inte om dem heller, trots deras antal. Jag hade nämligen bestämt mig för att fiska på det revet och jag tänkte inte låta mig skrämmas av några svanar, åtminstone inte idag. Det var tidigt på morgonen, det var nästintill stiltje och jag var ensam. Alldeles ensam. Från land kunde jag höra fågelkvittret samtidigt som jag kastade ut genomlöparen, gång på gång. Jag fiskade av reven västerut men det hände inte så mycket. Ja, det hände så pass lite att tankarna på ett platsbyte fick fäste men just då jag hade tänkt gå upp kom det förlösande hugget. Spöet rycktes nästan ur handen och fighten som följde därpå innehöll allt som gör havsöringsfisket till en beroendeframkallande drog. Hopp och rusningar varvades om vartannat från en fisk som var fullständigt galen. Det var ingen jätte men väl en ursinnig blänkare på 3.5 kilo som till slut fick ge sig. Fighten hade naturligtvis uppmärksammats av två nytillkomna herrar som givetvis fick bråttom ner till vattnet. Min ensamhet på revet var över och därmed min tid på den platsen.

Vad som sen hände resten av fiskedagen kan summeras väldigt kort. Anders och Hashim slöt upp på ett nytt rev och så gav vi järnet. Det gör vi alltid men det blev en trög och mager eftermiddag på vattnet. Det mest minnesvärda var väl den pizzapaus vi tog för att samla kraft innan vi tog oss an revet en sista gång. En sista gång på sydkusten blir det också imorgon innan det bär iväg till Gotland. Det ser jag fram emot..

En dag i öst och en dag i syd

Så har redan halva april passerat men jag får väl säga att jag tar väl vara på dagarna. Jag är nämligen ute på kusten i princip varje dag, något som i och för sig börjar kännas i ryggen. Det är dock inget som jag tänker låta mig hindras av, speciellt när man vet att det inte dröjer länge till förrän horngäddan gör entré. Så jag var ute igår tillsammans med Anders och Hashim på lite mer avlägsna fiskeplatser, nämligen Österlen. Vi kände helt enkelt för lite miljöombyte så det blev en heldag på östkusten, ett val som visade sig vara lyckat. Vi lyckades nämligen hitta en hel del fisk, mest smått men för Hashim slank det in en fin öring av större format. 

Idag var det nya tag även om det bara blev några timmar i vattnet. Ostanvinden höll fortfarande i sig även om det blåste betydligt beskedligare än igår. Det i kombination med att solen stundtals var framme gjorde att det korta fiskepasset blev till en riktigt njutbar session. Jag lyckades förvisso inte hitta särskilt många huggvilliga öringar men de fyra jag lyckades lura till hugg bjöd på ett rejält skådespel med många hopp och rusningar. Den sista var dessutom en rejäl blankbesa på cirka 80-85 cm, en fisk som trots att den var rejält mager bjöd på en förträffligt fight. Efter den fisken tackade jag kusten för idag men redan imorgon kommer det en ny fiskedag. Det gäller ju att passa på som sagt..

Långt ut i kastet

Det var med en portion skepsis som jag drog ut idag. Anders hade nämligen varit ute i princip varje dag under veckan och haft otroligt trögt fiske med bara nån enstaka landad öring. Det får man väl tycka är magert nu när det är april månad. Kanske har det att göra med den ihärdiga ostanvinden, kanske inte men nån hugg bonanza har det i alla fall inte varit. Så ja, jag var lite skeptisk speciellt när det dessutom var nästintill stiltje idag. Jag gick i alla fall ut i vattnet i mina nydubbade vadarskor och hoppades på förändring i öringarnas hugghumör. 

Det började trögt på första fiskeplatsen så jag bestämde mig för att vara aktiv och inte stanna för länge på rev som verkade tomma på fisk. Jag skulle dock inte behöva söka längre än till andra fiskeplatsen. Där dröjde det nämligen inte länge förrän jag hade en första krokad fisk och sedan strax därefter en andra. Det var inga bjässar men det var fisk så tilltron på en förändring började stiga. Förutom att fiskarna var av mindre format hade de ytterligare en sak gemensamt, nämligen att de hade huggit långt ut i kastet. Japp, det verkade som om dem befann sig lite längre ut och dem verkade dessutom vara på hugget. Ja, det är inte så att det blev nån huggsexa men det högg med så pass kontinuitet att jag stannade kvar på samma plats resten av fiskedagen. 

Blänkaren vägde prick 3 kilo 

Nä, det fanns ingen orsak att söka sig till nya rev när det dessutom slank in en större pjäs bland de mindre. Den högg, som övriga fiskar, längst ut i kastet och bjöd på en förträfflig fight med en sjuk första rusning. Ja, jag vet inte vad som hände idag och jag tänker inte spekulera över det men det gick betydligt bättre än förväntat med totalt 8 landade fiskar och några tappade. Det bådar gott inför kommande dagar...

Underliga fiskar

Det slår aldrig fel. Veckan i april då ostanvinden får för sig att göra entré. Det finns dem som kallar den för pestenvinden, Anders är en av dem och jag är benägen att kalla den detsamma. Den är envis och ihärdig samt har en tendens att spoliera vårfisket på sydkusten. Den har förvisso i år inte varit allt för hård så fiske har gått att bedriva men rätta mig om jag har fel, ostanvinden gör att fisket blir trögt. Jag kanske inbillar mig men varje år i april, när man tycker att havsöringsfisket borde explodera, så händer något märkligt med fisket under nån veckas tid och det brukar sammanfalla med ostanvinden. Fiskarna blir helt enkelt underliga. Dem är där för jag ser dem följa efter draget eller  känner deras närvaro via små nafsande men dem hugger inte nåt nämnvärt. Så var det igår när jag var ute med Anders och Christian och så var det idag. Visst, jag fick fisk - två igår och tre idag men det borde ha varit fler. Visst, jag kanske fiskar fel eller använder fel drag men jag vill gärna skylla på något annat och då får ostanvinden vara boven. Eller så kanske inbillar jag mig allt. Kanske borde jag vara mer blygsam för jag har ju fått fisk trots allt. Jag vet inte, men en sak är jag säker på - dem är underliga..

Underliga eller inte så valde denna att hugga idag

Jakten på påsköringen

Påskliljorna har lägligt till påskveckan börjat blomma i trädgården. Ja, påsken har kommit och jag har faktiskt varit ledig hela veckan men har av olika skäl inte kunnat komma ut som planerat. Det var inte förrän igår som jag fick tillfälle för en tur på kusten. Vädret var väl inte så särskilt tilltalande då det var grått och småkallt i ostanvinden. Det hade förvisso en fördel, nämligen att det var rätt så glest med tvåbenta fiskare längs kusten. 

Vattnet var inte särskilt klart men man kunde åtminstone se fötterna vid midjehögt vatten så jag gav det en chans och fiskade av hela sträckan. Dock var det inte mycket till liv, förutom de gravänder som höll ett jädrans liv en bit ifrån mig. Jag körde därför vidare till nya vatten och mötte där upp Anders. Det gick mer sjö där vilket medförde att det låg en del flytande alger som fastnade i linan. Lösningen var att vada längre ut med nackdelen att man fick stundtals hoppa för att inte bli översköljd av vågorna. Öringen verkade åtminstone finnas på plats för jag fick en blänkare på måttet ganska så omgående. Dock var det rätt så besvärligt i vågorna så efter en stund tröttnade jag och gick upp. Anders och Mikael, en ny bekantskap som kört hela vägen från Jylland för att fiska en dag på sydkusten, tyckte väl detsamma för vi stod rätt länge på land och snacka innan vi gav oss ut i vattnet igen. Jag gick till ett rev några hundra meter bort som låg mer i lä för ostanvinden. Här var sjön betydligt lugnare och där låg inte heller det besvärliga algslicket. Ja, där var det till och med behagligt så där stannade jag resten av fisketiden. Anders samt Mikael anslöt efter nån timme och man kan väl lugnt påstå att vi fiskade av revet ordentligt. Det blev till några fiskar var, varav en rejäl blankbesa till Mikael, innan det var dags för hemfärd. Det blev ingen påsköring för att ta med till påskmiddagen, åtminstone inte igår men kanske idag för det lär bli en eftermiddagstur. Vi får se...

Ett par fina blänkare på en gråmulen dag

Det var verkligen en gråmulen sista lediga dag jag hade. Jag hade onekligen hellre önskat en strålande sol högt uppe i skyn men man kan ju inte få allt här i livet. Mulet eller inte, ut skulle jag i alla fall. Jag hade dessutom bråttom för jag kunde inte vara ute särskilt länge. Väl framme såg det förbannat bra ut så med en stor portion tilltro började jag fisket. Några svanar befann sig i min tilltänkta fiskeväg men lyckligtvis flyttade dem på sig när jag väl närmade mig dem. Det brukar dem förvisso göra men man vet aldrig med svanar. När jag väl kom fram till vart dem hade befunnit sig kom hugget. Jag kände genast att fisken var av större format, särskilt när den tog en första ursinnig rusning. Jo då, det var bra storlek och efter en sådan rusning var jag nästan säker på att den var blank. Öringen stretade emot rätt länge och tog dessutom ytterligare några korta rusningar innan den började ge sig och jag kunde håva den. Som tur är hade Hashim precis anlänt och kunde därför hjälpa mig med några foton innan den fick gå tillbaka till sitt rätta element. 

Vi stod och snacka en stund i vattnet innan han begav sig iväg till revet intill. Jag fortsatte naturligtvis mitt fiskande och lyckades få en mindre blänkare till innan han började tjuta på mig. Tydligen hade även han lyckats få en fining så jag begav mig dit för att assistera honom. Jo då, han hade också fått en fin blänkare som även den förevigades med foton innan den försvann i djupet. 

Hashim med sin blänkare

Det var uppenbarligen stor fisk på plats och dessutom på hugget, inte minst för att jag tappade en större öring och Hashim lyckades landa ytterligare en. Det var därför med en viss motvillighet som jag lämnade platsen men andra göromål påkallade min närvaro. Nu jobbar jag några dagar men är sedan ledig igen till påskveckan. Det ser jag fram emot..

Ömsom fisk ömsom snö

Så har kylan återvänt till sydkusten med minusgrader under nätterna. Lyckligtvis så verkar inte kylan vara så långvarig men dock så sammanfaller det med den ledighet jag fått. Så i förmiddags när jag gjorde mig i ordning för dagens fisketur funderade jag huruvida det skulle påverka fisket. Hursomhelst, det enda sättet att ta reda på det var naturligtvis att gå ut och ställa sig i vattnet. 

Solen lyste när jag gick in i det klara vattnet men mörka moln syntes dock på avstånd. Jag var ensam på kusten förutom några svanar som lyckligtvis höll sig på behörigt avstånd. Innan jag började kasta mätte jag vattentemperaturen till 5 grader vilket var högre än vad jag trodde det skulle vara efter den kalla natten. Därmed ökade tron på att hitta huggvillig fisk och minsann så fann jag dem nästan meddetsamma. Första fisken högg nämligen redan efter några kast, en otroligt blank öring på sisådär 2.5 kilo som var mer i luften än i vattnet. Starten kunde inte ha varit bättre och det blev inte sämre av att jag landade ytterligare fyra krabater innan det dog ut. Ja, att det dog ut var verkligen ingen understatement för trots att jag idogt fiskade av de olika reven så var fisken som bortblåst. 

Jag körde därför vidare till nya rev där nästan samma händelseförlopp upprepade sig. Jag fick nämligen på en fisk efter några kast och hade några hugg samt några följare innan det återigen dog ut. Kanske hade det att göra med att solen försvann, det blev nästintill stiltje och snön började falla. 

Snön faller över sydkusten

Hur det än var så fortsatte jag dock med att fiska av reven ända tills jag kom fram till ett litet stenrev. Där började vinden ta fart igen och minsann om inte fisken började hugga vilt igen. Det var helt galet. På kort tid fick de mest explosiva huggen mig att tjuta av lycka. Det var en blandad kompott av fiskar bestående av större besor, mindre krabater men även nån enstaka blänkare över måttet. Tyvärr hade tiden runnit iväg och jag var tvungen att avbryta för familjära åtagande för det hade annars kunnat bli hur bra som helst. Jag var orolig att kylan skulle spoliera fisket, ack så fel jag hade...

Under tranornas överinseende

Tranorna flög in över kusten alltmedan jag gick ut på revet. Det såg bannemej bra ut och inte var det sämre av att solen lyste. Detta var i söndags eftermiddag och jag tänkte passa på att ta ett par kast efter att ha umgåtts med familjen tidigare på dagen. 

Det stod någon annan fiskare långt österut men i övrigt hade jag en lång sträcka att fiska för mig själv. Det dröjde ett tag innan första fisken högg men efter det så högg det med jämna mellanrum. Förutom någon större besa var det mest smått men det verkade dock som om jag valt rätt plats. Inte minst efter det att Anders ringt och berättat om att det var dimma på hans fiskeplats. Dimmiga förhållanden är något jag verkligen ogillar. Det verkade dock inte ha hindrat de större fiskarna från att hugga. Han berättade nämligen om häftiga drillningar med 3 kilos blänkare. Hade jag ändå valt fel? Svaret skulle jag få strax efter vårt samtal då den första större blänkaren fattade tycke för den OLR Slim jag fått av Ole dagen innan. Drillningen innehöll allt som gör havsöringsfisket till en drog. Som om det inte var nog högg det ytterligare en stor blänkare strax därefter. Denna gick dock vinnandes ur striden efter det att kroken lossnat vid ett av hoppen. Jag stod verkligen och njöt samtidigt som skvadroner av tranor flög över mig. 

Solen började att falla ner mot horisonten när ytterligare två större besor och en mindre blänkare högg genomlöparen brutalt. Jag ville verkligen inte lämna platsen men ljuset försvann allt mer och till slut fick jag bege mig hem. Vilken dag det blev och allt under tranornas överinseende. Livet är härligt..

Hygge på kusten med långväga vänner

Det duggade så nätt när jag kom fram till fiskeplatsen igår. Anders stod redan utvadad i vad såg ut att vara fantastiska förhållanden. Vattnet var klart trots föregående dagars blåsande och det rullade in gammal sjö. Det luktade havsöring helt enkelt. Han kom upp och berättade om landad fisk redan i första kast. Jag kunde knappt hålla mig från att gå ut på revet men fick ge mig till tåls då vi väntade på långväga vänner från Danmark och Österlen. Det skulle nämligen bli en heldag på kusten med Ole, Jan och Henrik. Väl ankomna och efter en del snack spred vi ut oss på de olika reven. 

Redan i andra kast hade jag krokad fisk vilket fick mig att tro att det skulle bli ren fiskebonanza. Det blev det så inte. Visst, det blev 5 öringar totalt för mig under dagens lopp och några enstaka fiskar för de andra. Till saken hör att vi inte var så särskilt fiske effektiva då det tillbringades en hel del tid åt att snacka, grilla korv, äta blåbärspaj och så snacka igen. Det var, som danskarna säger, "hygge" på kusten. Det var några år sen sist vi träffades, låt det inte dröja så lång tid tills nästa gång...

En 3 kilos bland snöflingorna

Snöflingorna föll ner varsamt alltmedan jag gick in i plurret. Det var inte riktigt det jag hade väntat mig när jag bestämde mig för att åka ut en sväng längs kusten men jag visste samtidigt att solen skulle dyka upp någon gång kring lunchtid. Ja, snön föll fortfarande ner över kusten när det efter några kast högg till brutalt. Kastet hade jag lagt längs med land och i knädjupt vatten. Plasket och gunget i spöet som följde därefter avslöjade att det rörde sig om en större fisk. Jag väntade mig en rejäl fight men efter de inledande och tunga huvudskakningarna följde den snällt in till mig. Kanske var den en aning stel av den bistra kylan, för kallt var det. Fisken låg väl kring de tre kilona och efter några foton i vattnet fick den friheten åter. 

Det dröjde efter det inte särskilt länge förrän det sprack upp och solen tittade fram. Med solen framme började jag fiska mig österut i hopp om att finna fler blanka filurer. Kontrasten var total mot hur det hade varit halvtimmen tidigare. Då gick jag och småfrös i vattnet men med solen framme kändes det som om våren plötsligt anlänt och inte blev det sämre när jag hörde och fick syn på årets första tranor högt uppe i skyn. Det var dock kallt i vattnet och det var med andra ord inte direkt någon fiskebonanza men det blev trots allt 2 blanka krabater till innan Anders dök upp. Vi fick fiskat tillsammans en stund innan jag fick bryta upp för dagen då annat stod på schemat. Senare på eftermiddagen fick jag rapport om att även han landat en 3 kilos öring. Härligt... 

Blank i solen

Ett tunt snötäcke låg och täckte Söderslätt medan jag körde längs kustvägen tidigt i morse. Jag satt och tänkte på gårdagens heldag på kusten tillsammans med Anders, Henrik och Christian. Jo då, jag var på fiskafänge även igår men det blev egentligen inte mycket till effektiv fiske då vattnet på de flesta ställena var allt för grumset. Det spenderades därför mycket tid åt att snacka, grilla korv och lapa sol. Det var inte förrän slutet på dagen, då Anders och jag, hittade några rev med klart vatten på våra breddgrader. Vi hittade även några småttingar var innan fiskedagen tog slut.

3 kilos fisken

Så i morse körde jag tillbaka till de rev som gett några fiskar igår och mötte där upp med Hashim och senare även Anders. Den kalla natten hade gjort sitt jobb med att sänka vattentemperaturen någon grad men vi hoppades på att den närvarande solen skulle värma upp vattnet en aning. Jag gav mig an med att succesivt fiska av reven, dock utan någon framgång under de första två timmarna. Jag hade nästan fiskat av hela sträckan då fisket plötsligt tog en helt annan vändning. Det började med en hyfsat stor följare och slutade ett par timmar senare med inte mindre än 9 stycken landade öringar. Det var mest blanka krabater på cirka 40-45 cm men det lyckades slinka in en blank fisk på 3 kilo, en öring som gav mig en rejäl fight i solen. Det var inte en fisk jag hade tänkt behålla men då den svalt kroken väldigt illa så blödde den ymnigt och jag valde att avliva den. Jo då, det blev till en givande fiskedag som avslutades tidigare än önskat då annat låg på schemat. 

Nu verkar kylan göra entré på allvar, åtminstone verkar nästa vecka bli riktigt kall. Hoppas bara den inte blir allt för långvarig...

Hålan väster om den stora stenen

Wow vilken dag det var idag. Solen lyste med all sin kraft vilket fick vårblommorna att spira för fullt. Krokus, vintergäck och snödroppar fyller nu trädgården härhemma vilket fick en att känna vårkänslor deluxe idag. Ja, jag slutade tidigt idag och därför hade jag nöjet att komma hem strax innan lunch och uppleva den blomstrande trädgården. Jag hade också nöjet att ge mig ut på kusten så klart. En sådan solig dag skulle naturligtvis spenderas där jag trivs bäst. 

Det såg också fantastiskt ut vid vattnet med en behaglig vind från väst som fick vattnet att krusa sig lagom mycket. Förhoppningsfull gick jag ut i det klara vattnet och hoppades naturligtvis att jag skulle finna fisk på hugget. Det gjorde jag dock inte på det första revet, trots att jag gav det en timme. Jag körde därför vidare och mötte upp Stefan vid några andra rev. Förhållandena där var ännu bättre med lite mer rörelse i vattnet och en aning grumlighet. 

Att vi valt rätt rev skulle bli bekräftat redan på tredje kast då jag krokade en riktigt fin blänkare som dock gick vinnandes ur striden. Det grämde mig men det visade sig dock att fisk uppehöll sig på en väldig speciell plats, nämligen en håla strax väster om en stor och synlig sten. Den hålan har genom årens lopp gett ifrån sig mycket fisk och det skulle den visa sig göra även idag. Japp, precisa kast över hålan gav under eftermiddagen inte mindre än totalt 10 landade fiskar varav de två största låg kring 60 cm. Ja, det var minst sagt en givande dag idag som njöts till fullo i närvaro av en strålande sol. Vad mer kan man begära...

När dimman lättar och fisken hugger

Dimman hade lättat när jag väl kom fram till kusten. Jag hade slutat tidigt på jobbet och tänkte därför ta tillfälligt i akt och ge mig ut en runda på kusten. Annat var det tidigt på morgonen när jag körde iväg till jobbet, då var det inte många meters sikt. Den lättade dock som sagt, något jag definitivt gillade med tanke på mina tidigare erfarenheter av fiske vid dimmiga förhållanden. 

Fisket började lite trögt men skulle efter en stunds sökande lossna rejält. Yep, jag vet inte om ett stim råkade simma förbi där jag stod eller att fisken var där hela tiden men blev plötsligt på hugget. Det började i alla fall att hugga med jämna mellanrum och det var dessutom inte några småfiskar. De första öringar som högg var klart över måttet och blanka men det var fjärde och femte fisken som stack ut lite mer från de övriga. Det började med den fjärde som jag såg följa min rödsvarta OLR Slim innan den bestämde sig för att hugga i en explosiv attack. Det var en ren och skär adrenalinkick vilket inte blev sämre av fighten den bjöd på. Ja, det var en fin öring som låg väl kring de 3 kilona och som släpptes tillbaka till sitt rätta element. Som om det inte var nog så högg den femte fisken strax därefter efter ett långt vevstopp. Jag trodde först det var bottennapp men det visade sig vara en öring i samma kaliber som den fjärde och som såg ut som dess tvillingbror. Inte minst så bjöd den på en lika förträfflig fight, inkluderat flera hopp. 

Det kändes som om jag var i himmelriket, det är liksom inte ofta man har sådant fiske i februari. Med stor fisk dessutom. Jag njöt till fullo och det blev inte sämre när en sjätte fisk högg, också den över måttet. Det kändes som om fisken skulle fortsätta att hugga resten av fiskedagen men det hände dock inte mer under de sista två timmarna. Jag vet inte om det var, som sagt, ett stim som dök upp och sen plötsligt försvann eller att huggperioden tog slut. Det hände i alla fall inte mer men vad gjorde det. Jag var rejält nöjd med dagen så när dimman började åter igen att tätna valde jag att åka hem. Härligt..

Bland tidiga vårtecken

Än en gång lyckades jag pricka in en solig dag i samband med en fisketur. Det var dessutom riktigt varmt för årstiden med en temperatur som nådde inte mindre än 9 grader i luften. Det fick så klart vintergäcken och snödropparna i trädgården att blomma. Nere vid vattnet hade värmen även fått tångflugor i tusentals att surra runt bland den liggande tången, Ja, det kändes som en tidig vårdag så det gällde att passa på och ta vara på dagen. Anders tänkte precis som jag så därför stod vi utvadade på revet någon gång efter lunch. 

Anders med dagens enda fisk

Vattnet var långt ifrån klart efter gårdagens och nattens ihärdiga vind men det gick att fiska och kanske ville fisken också vara med på ett hörn och fira den tidiga vårvärmen. Det började också rätt så bra, åtminstone för Anders som ganska tidigt fick en fin öring. Det visade sig dock vara dagens enda fisk trots ihärdigt kastande. Det gjorde så ingenting för eftermiddagen njöts ändå till fullo, i synnerhet när man visste att morgondagen skulle bjuda på ett mer typiskt februari väder, dvs grått och molnigt. Vinden kommer dock att vara beskedlig från väst så nog blir det en tur imorgon också. Hoppas man hittar huggvillig fisk då..

Sol och fisk dagen till ära

Så var det dags att fylla år igen. Känns som det var igår senast jag fyllde år så ja, det känns onekligen som att åren går snabbare ju äldre man blir. Än har jag många år kvar dock innan jag blir för gammal för att ställa mig på kusten, tack och lov. Så, dagen till ära hade jag ledigt från jobbet och som inte det räckte så skulle solen hålla en sällskap hela dagen. Härligt! Dagen började dock med frukost på sängen innan jag gjorde mig klar för turen på kusten. Tanken var att prova en ny plats, dock efter att först besöka ett par rev som låg på vägen dit. 

Till min förtret hade vattnet inte alls den kulör jag hade hoppats på. Nä, på de första tilltänkta fiskeplatserna påminde vattenfärgen mest om cafe latte. Utan några större förhoppningar körde jag vidare till den nya planerade fiskeplatsen, mest för att se hur där såg ut. Till min stora förvåning var vattnet där helt klart fiskbart varpå jag gav mig i kast med att fiska av området. Platsen såg helt klart spännande ut så jag fiskade av det grundligt innan jag tog en paus vid det intilliggande fortet för att lapa lite sol innan jag gav det en chans till. Det blev tyvärr ingen fisk på den platsen men jag kommer onekligen att återvända dit för ytterligare försök då jag tyckte platsen verkar lovande. 

Dagen avslutades på några rev jag inte besökt på länge men som faktiskt levererat fisk de flesta gånger jag varit där. Även så idag då jag, i strålande solsken, lyckades lura tre stycken blanka krabater varav den ena var en bit över måttet. Fiskarna tog ganska så omgående efter ankomst medan den sista timmen jag var ute mest ägnades åt att lapa så mycket sol som möjligt. Det var ju så otroligt skönt att man nästan fick vårkänslor. Man blev dock ganska snabbt påmind att våren ännu är långt borta då solen snabbt sökte sig mot horisonten. Visst, dagarna blir allt längre så jag skall väl inte vara allt för otålig men visst längtar man till mars och april. Låt det gå undan...

Äntligen sol på sydkusten!!

Frosten täckte Söderslätt när jag körde iväg till kusten i morse. Det var även lite dimmigt men jag visste att den skulle lätta under förmiddagen och att solen skulle titta fram. Det har varit grått och trist på sistone så lite sol skulle verkligen sitta gott. Faktum är att när jag väl kom ut och ställde mig på dagens första rev så bröt solen fram. Den värmde genast upp mina kylslagna kinder samtidigt som den fick Östersjön att börja glittra vackert. Vackert var även det fågelskådespel som utspelade sig i det stilla vattnet runtomkring mig. Det enda som saknades var de blanka krabaterna. Japp, det var ingen fisk på varken det första eller andra revet. 

Väl framme på det tredje revet dröjde det dock inte länge förrän en blank 55:a tog draget vid ett kast längs med land. Kvarten senare högg ytterligare en 55:a lika brutalt samt fightades lika febrilt som fisken tidigare. Efter det hände det inte mer än att solen tyvärr försvann bakom det tilltagande molntäcket. I den rådande nordanvinden kändes det som om temperaturen sjönk genast med några grader. Det dröjde därför inte länge förrän jag började huttra trots idogt kastande. Nä, jag tappade kort därefter lusten då dessutom inget mer hände i andra änden av linan. Jag gick upp ur vattnet, vände mig om och blickade ut över vattnet. Fågellivet hade avtagit, kanske hade fåglarna också tappat lusten när solen försvann. Ja lusten, den infinner sig nog imorgon igen för ut, det skall jag. Dock med en tröja till under vadarjackan...

Ute i busvinden

Det är fortfarande milt för årstiden. Inte mig emot, jag är inte en vän av kyla så det milda vädret får gärna hålla i sig. Det är också oftast sant att det är förenat med hårda sydvästvindar som omöjliggör fisket på sydkusten. Så är det nu och därför bestämde Anders och jag att åka den långa vägen till Österlen. Vi körde tidigt på morgonen vilket var lite av en överraskning då Anders annars inte är lätt övertalad när det gäller att gå tidigt upp på en helg. Starkt jobbat Anders!! 

Anders väntar på det stora hugget

Så väl framme i de österländska trakterna hittade vi, efter två stopp, fiskbart vatten. Vi hittade till en början inte fisken men det gav med sig till slut. Några blanka fiskar kring måttet hade nämligen nöjet att hugga våra drag och därmed värma upp tillvaron en hel del. Inte för att det var kallt men i den hårda vinden var det inte direkt varmt heller. 

Dock hade tiden flutit iväg och rätt var det var så var morgonen och förmiddagen över. Det var dags för lunch med andra ord, något som intogs hemma hos Henrik. Japp, grillen var igång när vi kom fram och det blev serverat ett flertal välkryddade och därmed välsmakande korvar. Vi hade lätt kunnat bli sittande i värmen och det trevliga sällskapet men vi var också ute efter fler blanka krabater. Så vi avslutade dagen där vi tidigare fått fisk. Dock blev avslutningen för min del fattigt vad avser fångad fisk medan det gick bättre för Anders en bit bort från mig. Han hade dessutom lyckan att även kroka en kustnära torsk, hur ofta händer det nuförtiden?? Sist det hände mig var väl en sisådär 7-8 år sedan så visst är det kul när det händer. Vad som också hände var att mörkret tilltog snabbare än önskat. Det gör det som bekant vid den här årstiden men imorgon är en ny dag med nya möjligheter och vad kommer vi att göra om inte att fiska. Såklart vi ska...

Vågbrytare på sydkusten

Det var tufft idag, rejält tufft. Det var förvisso ingen överraskning, jag visste nämligen att det skulle gå rejält med sjö men samtidigt visste jag att vattnet skulle vara klart. Det var det nämligen igår då Anders var ute, trots den hårda sjön. Han hade dessutom lyckats landa 3 blanka krabater så idag skulle inget hindra mig från att vada ut på kusten, även om det innebar att bli genomblöt på revet. För blöt, det blev jag. Ganska så omgående dessutom men vad gjorde det. Jag stod nämligen på ett av favoritreven i fantastiskt vatten och trodde att det skulle smälla på en rejäl blänkare på varje kast. Så grymt var vattnet!! Visst, jag fick agera vågbrytare med vågor som ibland slog upp i ansiktet men jag trodde på det. 

Tiden gick dock och trots idogt kastande uteblev huggen från de stora blänkarna jag drömde om. Det blev inte ens någon mindre fisk. Östersjön däremot fortsatte att ge allt sitt artilleri och det började ge effekt, för jag började tröttna på att ständigt hoppa och parera de ihärdiga vågorna som utan pardon fortsatte att rulla in. Så efter tre intensiva timmar på kusten for jag hem, trött, blöt och slagen men ack så levande..

Så var det igång!!

Så blev det äntligen dags för årets premiär. Jo då, jag hade tankar på att ta mig ut den förste januari också men jag kom upp alldeles för sent efter nyårsfirandet för att köra hela vägen till Österlen, då det ständiga blåsandet från väst/sydväst gjorde det omöjligt att fiska på sydkusten. Så igår gjorde jag upp en plan, nämligen att köra idag till östkusten för att sen avsluta på sydkusten. Vinden skulle nämligen gå över i nord under natten och kanske skulle det gå att fiska över gammal sjö på sydkusten, såvida jag hittade fiskbart vatten vill säga. Det var åtminstone tanken och så blev det. 

Redan vid gryningen stod jag utvadad på den österländska kusten och kastade draget ut över stenrevet. I det dunkla ljuset kunde jag inte se var draget landade men det gjorde inget. Det gjorde inte något heller för morgonens första besa som högg genomlöparen strax efter den landat i vattnet. Besor ja, det blev en del av den varan under den första timmen då tre stycken efter varandra fattade tycke för draget. Det var fiskar som låg mellan 60-65 cm och som var som besor brukar vara, det vill säga inget man lägger på minnet. Vad som har lagt sig på minnet är den fisk som högg längst ut i kastet och som hoppade direkt efter mothugget. Det var en riktigt fin blänkare som låg väl kring de 65cm och som tyvärr gick vinnandes ur striden. Japp, vid ett av de flera hoppen lossnade kroken och vips så var den borta. Det grämde mig för det var en rejält blank fisk som jag mer än gärna hade velat föreviga med ett foto. 

Kring 10.30 tiden och precis enligt prognosen vred vinden till hård nordost. Jag hann dock få en liten blank krabat innan det blev alltför jobbigt i vinden. Så enligt planen packade jag ihop grejorna och styrde kosan mot sydkusten. Där kom mycket riktigt vinden från nordlig riktning. Det gick gammal sjö och framför allt så såg det fiskbart ut. När jag väl kom ut i vattnet så var det med en wow känsla. Det såg nämligen riktigt bra ut och jag blev i princip övertygad att fisk måste finnas på plats. Det gjorde det inte, varken på den första eller på den andra platsen jag stannade till. Vad var problemet?? Kulören var fantastisk, 6 grader i vattnet och det gick gammal sjö. Det var upplagt för fisk, men icke. Häpen gick jag till slut upp. Visst, jag hade landat 4 öringar och tappat en så jag var naturligtvis mer än nöjd med premiären men sydkusten borde också släppt ifrån sig någon fisk under såna förhållanden - helt klart. Märkligt..