Under solen och ljudet av årets första tranor

Efter flera veckor där stormarna dragit in över sydkusten en efter en la äntligen vinden sig i fredags. Ovanpå det ville solen vara med på ett hörn och fira att Triton slutat blåsa i sitt snäckskal, härligt. Jag ville så klart också fira det genom att dra ut på kusten för lite fiskafänge. Östersjön glittrade vackert i solen medan jag körde längs kustvägen och mötte upp Stefan som varit ute sen tidigt i morse. Han var på väg upp ur vattnet och berättade om massvis med ålgräs, något som drog ner något på förväntningarna. Efter lite snack drog han hem medan jag körde vidare och hittade till slut en plats som hade allt man kan önska sig - inga andra fiskare, inget ålgräs och klart vatten. Jag gick ut på revet med ett stort leende, övertygad att en dag som denna skulle ge fisk. Det började trögt och efter någon timme hade jag tankarna på att ta en paus när det plötsligt blixtrade till. Öringen tog min OLR Tobis bara några meter från spöspetsen och drog iväg 10-15 meter. Den kändes helt klart av ansenlig kaliber, något jag fick bekräftat när jag, efter en härlig fight, fick den intill mig. Det var en fisk som var prickig som få och som låg väl kring 3.5 kilo. En otroligt vacker fisk som kämpade väl i det 5 gradiga vattnet. Efter den fisken var det så dags för en behövlig paus med gulaschsoppa inkluderad innan jag gick ut igen. 

Prickig som få

Anders anslöt nån timme senare och att vi hade valt rätt rev var ingen understatement. Det dök upp helt enkelt mer fisk vilket yttrade sig i form av hugg och följare innan jag fick 2 öringar till på min OLR och Anders 1. Efter det och när solen väl började söka sig mot horisonten dog det ut. Anders stannade kvar ett tag till medan jag gick upp under ljudet av årets första ankommande tranor. Våren närmar sig..härligt. 

Från ärtsoppa till gin

Hemmavid har vintergäcken och snödropparna börjat blomma som ett tidigt vårtecken. Dock känns våren för närvarande lite väl avlägset. Inte för att det är för kallt utan snarare för att stormarna som kommer in över sydkusten aldrig tycks ta slut och det gör att de tidiga vårkänslorna inte riktigt vill infinna sig, trots blommande växter. Visst, det är ju fortfarande februari och vårkänslorna kanske inte riktigt ska infinna sig än men detta eviga blåsandet gör en aningen frustrerad då det även påverkar möjligheterna till fiske, åtminstone på sydkusten där vattnet för närvarande ser mer ut som ärtsoppa. 

Som tur är kan man alltid söka sig till Österlenkusten för att komma undan ärtsoppan och det är vad jag gjorde idag. Jag mötte upp Henrik för några timmars fiske på hans hemmavatten. Vattnet här var klart som gin och till skillnad från sydkusten var det någorlunda stilla. Kanske inte helt optimalt för fisket men det viktiga var att det gick att fiska, sugen som jag var. Nu blev det inte någon fisk explosion men det var inte heller väntat. Jag fick förvisso två blänkare, varav den ena var klart över måttet, men tiden spenderades också till pauser och skitsnack. 

En av dagens blanka krabater

Vädret var också till en början riktig behaglig men någon gång kring 15.30 tiden försvann solen och nya mörka moln drog in över kusten. En ny förväntad storm var på intåg och det dröjde därför inte länge förrän vinden tilltog och regnet började falla. Det blev genast kallare med den negativa påföljden på fiske lusten. Japp, det var dags att köra hem till Söderslätt där vindarna än en gång fick fart, rejält med fart. Usch, vad hopplöst det känns men som tur är och så länge det blåser från väst så finns det alltid Österlen..

Fantasiöringen

Idag tog jag ledigt med väldigt kort varsel enbart för att jag skulle fiska. Inte för att det rådde lysande förhållande utan enbart för att de kommande dagarna ser ut till att blåsa bort. Så är det förvisso att bo nere vid sydkusten i Skåne - det blåser helt enkelt ofta och rejält. Det är bara det att det har blivit lite väl mycket av den varan de senaste veckorna så när vinden lägger sig lite får man passa på. Det var det jag gjorde idag nu när vinden under förmiddagen skulle hålla 6-8ms från syd. Så jag stod utvadad redan vid 09.00 tiden och kastade i alla tänkbara riktningar. Vädret för övrigt var gråmulet och enligt prognosen skulle det börja regna strax innan lunchtid dvs inte mycket att hurra över. Fisket började trögt, fortsatte trögt och slutade trögt. Det blev förvisso en blank krabat på måttet men i övrigt så var det mycket tid som gick åt att fantisera om det stora hugget. Att just när man minst anar det kan en rejäl pjäs till öring hugga, som gör att man snabbt glömmer de oräkneliga timmar som man i ur och skur stått på kusten och inte fått någonting. Som den fisk som för ett par år sedan tömde min rulle på all lina och försvann i djupet utan att jag ens såg den. Den tänker jag ofta på och så även idag där jag stod och idogt kastade min Mask wobbler. Hur stor var fisken och var det ens en havsöring? En stor lax månne? Det får jag aldrig reda på men en sak är säker och det är att det blev ingen storöring idag så när regnet började falla allt mer ihärdigt tyckte jag det var dags att sluta fantisera om jätteöringar. Nä, den högg inte idag men kanske nästa gång...

Repris på gårdagen

Någon gång kring 13 tiden hörde jag av mig till Anders för en repris på gårdagen. Han var självfallet med på notorna så timmen senare stod vi utvadade på samma ställe som igår. Vädret var i princip densamma med cirka 9-10 sekundmeter från sydväst och 3-4 grader i luften. Enda skillnaden var att solen fick idag kämpa för att komma fram. Inte för att det gjorde något för i den iskalla vinden kändes det som om det kvittade. Så än en gång stod vi och kastade i motvinden och än en gång fick jag på en öring ganska tidigt. Det var en fin blänkare på cirka 2 kilo som efter en god fight i det kalla vattnet snabbt fick friheten åter. Efter det hände det absolut ingenting trots idogt kastande så när klockan började närma sig 17 tackade vi kusten för dagen och drog hem till värmen. 

Dagens blänkare på cirka 2 kilo

Uppfriskande dag på kusten

Det var minst sagt en uppfriskande dag på kusten idag. Jag och Anders stod med ansiktet mot den stundtals hårda vinden och kastade friskt våra drag i böljan blå. I den kalla motvinden blev kasten inte särskilt långa men väl tillräckliga för att eventuellt lura en och en annan öring. Jag nämnde den kalla vinden för kallt det var det. Med 2 grader i vattnet och 3 i luften, som i 10 sekundmeter sydväst kändes som minusgrader, sa vi något i stil med att man skall vara rejält fiske sugen för att ens gå ut. Japp, inte ens den närvarande solen orkade värma upp oss men vi stod där utvadade och redo att fighta öring. Nu blev det inte mycket till fight i de cirka 2.5 timmar vi orkade stå emot kylan. Jag fick en liten blank krabat ganska tidigt och Anders hade nån följare. Nä, det fanns väl ingen lust hos fisken idag att bjuda upp till vals men kanske imorgon även om det verkar bjudas på samma typ av väder. Vi får se...

Då kameran glömdes hemma bjuder jag på en gammal bild 
från någonstans på sydkusten.

Vinterblänkare i västanvinden

Det låg ett tunt snötäcke över sydkusten när jag körde iväg i morse. Natten hade varit kall och temperaturen på morgonen låg på 1 grad. Inte särskilt upplyftande men det skulle inte hindra mig i min jakt på havsöringen. Jag hade nämligen några timmar till övers på förmiddagen och jag hade tänkt prova några rev längs sydkusten. Jag var inte säker om jag skulle hitta fiskbar vatten efter stormen Maliks framfart, med stormvindar och skyhögt vattenstånd, men ut och testa skulle jag. Väl framme vid den tilltänkta fiskeplatsen dök Stefan upp och efter att ha utbytt några ord med varandra gick vi ut i vattnet.

OLR Slim

Det var aningen grumset men man kunde åtminstone se fötterna vid midjehögt vatten så det var bara till att börja fiskeriet. Jag hade dessutom en känsla av att det skulle klarna upp ytterligare med de 6-7 m/s västanvind som blåste. Det började dock ganska trögt och efter någon timmes kastande gick vi upp för att värma oss lite. Stefan, som var lite krasslig, gav upp för dagen vilket var förståeligt då det var minst sagt rått i västanvinden. Jag däremot hade inte några planer på att bege mig hemåt än så jag gav mig ut på revet igen. Vattnet hade nu klarnat upp betydligt och det såg nu riktigt hett ut. Det dröjde heller inte länge förrän dagens första öring högg längst ut i kastet. Det var en köldstel krabat på måttet som inte bjöd mycket till kamp. Vad som bjöd till kamp var den öring som högg min OLR Slim timmen senare. Denna fisk var allt annat än köldstel och kändes också som betydligt större. Fisken kämpade frenetiskt och drog lina mer än gärna. Den fick dock till slut ge sig och jag kunde strax därefter avkroka och återutsätta en fin blänkare på cirka 3 kilo. 

Efter den uppvärmande fighten dröjde det dock inte länge förrän regnet började falla. Det i kombination med den tilltagande västanvinden fick mig till slut att söka värmen i bilen. Jag blickade ut över Östersjön och den allt tuffare sjön och insåg att det var bara till att köra hem, vilket jag gjorde. På torsdag är jag ledig igen och det skulle inte förvåna mig om jag söker mig till kusten igen..