Hoppande säsongsavslutning!

Så kom säsongens sista fiskedag efter havsöring. Jo då, jag har varit ute ett par gånger nu på sistone och fått några ströfiskar, senast i söndags med Henrik på Österlenkusten. Fisket har med andra ord inte varit helt lysande när man började närma sig mållinjen så förväntningarna var inte skyhöga inför den avslutande dagen. Jag hade självfallet tagit ledigt för att ägna hela dagen åt min favoritsyssla. Förutsättningarna var lite blandade med perfekt färg på vattnet men dock i princip stiltje under hela dagen. Redan vid 08 tiden stod jag utvadad på en av mina favoritrev. Lugnet i den rådande stiltjen var påtaglig, åtminstone under de första kasten för sen blev det lite liv i luckan då ett par firrar kring måttet samt nån liten rackare behagade att hugga på min OLR Tobis. Det var inte bara fiskar som högg för på som i ett kommando började även fiskar att hoppa till höger och vänster, vissa av dem av ansenlig storlek. Skådespelet varade i någon timme och tydligen inte bara på revet jag stod. Stefan, som stod utvadad på ett rev några kilometer österut, ringde och berättade om samma fenomen. Det var tydligen gott om hoppande fisk på hans rev också, dock var de fullständigt ointresserade av att hugga. Han bestämde sig för att göra mig sällskap och dök därför upp strax därefter. 

Jo då, fisken fortsatte att hoppa även efter att han anlänt men dock blev de plötsligt lika ointresserade av att hugga som på det revet han kom ifrån. Vi bestämde därför att låta vattnet "vila" en stund och gick upp för lite lunch. När vi återigen gick ut på revet hade lugnet lagt sig över vattnet. Inga hoppande fiskar sågs längre så vi bestämde oss för platsbyte. Stiltjen var dock ännu mer påtaglig där vi hamnade, förutom då för den bamseöring som hoppade bara 10 meter ifrån mig och som jag uppskattade till 4-5 kilo. Den fisken gjorde naturligtvis att vi stannade kvar långt längre än vi kanske borde men till slut gav vi så upp det revet. 

Lite frustrerad över att ha sett den stora fisken hoppa intill mig men inte fått den till att hugga återvände jag till den första fiskeplatsen medan Stefan valde att dra vidare. Nu fick jag bevittna återigen en hoppkavalkad utan dess like. Hoppande fisk i alla storlekar behagade att göra denna säsongsavslutning till en fröjd om än en aning frustrerande. Japp, för visst högg några öringar till men det var fiskar som var långt mindre än några av de fiskar jag såg hoppa. Med lite ryggsmärtor efter en hel dags fiskande kunde jag summera det till 8 öringar varav 3 på måttet. Nu väntar en lång väntan innan det är dags igen. Kanske blir det en annan typ av fiske, kanske inte. Vi får se..

Fiske eller gräsklippning

Tanken var inte att åka ut och fiska igår. Nä, jag hade förvisso en ledig dag men det fanns en hel del att göra i trädgården. Japp, det var trädgårdsarbete som jag under lång tid förskjutit mest för att det är något jag avskyr så när det ges tillfälle att göra annat, som t.ex att fiska, så gör jag det. Så, jag hade bestämt mig att ta tag i det och klippa bl.a gräset men så hörde Stefan av sig och så var saken biff. Tankarna om stora, feta sommaröringar lockade än en gång mer än gräsklipparen så jag drog ut tidigt på morgonen dock med en egen liten kompromiss - att jag bara skulle fiska på morgonen och sen någon gång efter lunch klippa gräset.

Så där stod jag någonstans på sydkusten och hade riktigt bra fiske, åtminstone tills Stefan dök upp någon gång vid 10 tiden för då av någon anledning dog det ut. Vi fortsatte dock att ge järnet, jag hade ju fått 5 stycken samt haft flera följare, men det ville sig inte mer. Så till slut var jag så tvungen att följa min egenhändigt bestämda kompromiss om att klippa gräset efter lunch, dock med beslutet att återvända för ett kvällspass. Så, belåten efter att äntligen ha klippt gräset begav jag mig ut vid 18 tiden. Vi bestämde oss såklart för samma rev där jag under morgonen hade haft bra fiske och visst var där fisk igen. Dock var det fisk som av någon anledning inte ville fastna på min krok. Jag hade en massa småhugg, ett flertal följare samt såg fisk hoppa. För Stefans krok däremot gick det bättre då han lyckades landa 3 småttingar. 

Till helgen ser det ut att bli fiske igen även om det finns annat jag borde göra i trädgården men jag kan ju alltid kompromissa...

Back in business!

Efter ett långt uppehåll var jag så tillbaks på kusten. Hade nämligen en ledig dag från jobbet och vaknade väldigt tidigt. Låg och drog mig ett tag men så kom jag att tänka på att det var länge sedan jag var ute så rätt var det var stod jag utvadad på en av mina favoritplatser för sommarfisket. Det är en plats som på sommaren ändå håller hyfsat kallt vattentemperatur, så även idag då jag mätte vattentemperaturen till endast 11 grader. Det var förvisso stiltje så förhoppningen på att få fisk var väl inte på topp men det där var bara sekundärt. Det viktigaste var att jag återigen stod där jag trivs bäst, nämligen på kusten. 

Jag gick med varsamma steg fram till den sten jag stått på så många gånger förr och började kasta. Det låg lite gojs i vattnet men inte så att det störde fisket. En svanfamilj passade på att passera förbi bakom mig då dagens första fisk behagade att hugga. En tjock och trind sommaröring som gärna hoppade mycket och högt. Efter den korta men ack så upplyftande upplevelsen la sig lugnet återigen över vattnet. Tiden gick och det verkade inte hända så mycket mer i det rådande stiltjen. Då, när jag befann mig som mest nedsjunken i mina tankar högg det till igen. Fisken var av en helt annan kaliber men också med en helt annan attityd. Den hoppade inte alls men drog mer än gärna ut lina, så pass att jag fortfarande ler. Efter en härlig fight kunde jag så kroka av och återutsätta en fin fisk på uppskattningsvis 3.5 kilo. 

Klockan hade nu börjat närma sig 10 och solen började dyka fram allt mer ur molnen. Jag gav det en halvtimme till innan solen och därmed värmen blev alldeles för påtaglig och jag begav mig hemåt. Det var som sagt länge sen sist och det blev ju dessutom fisk, en bonus i en fantastiskt härlig morgon. Låt det inte dröja allt för länge tills nästa gång...

En 5.39 kilos after lunch

Det sa bara boom. Japp, jag gick ut idag också taggad som jag var efter gårdagens 3 kilos fisk samt frånvaron av besvärliga mängder näbbgädda. Jag åkte ut och ställde mig på samma plats så klart. Vattnet var lagom färgat och det var bra rörelse med återigen vågor som bröt längst ut på revet. Jag hade väl lagt ett 10-15 kast då dagens första näbbgädda visade sig efter min OLR Tobis. Jag tänkte inte så mycket på det och la ett nytt kast varpå efter bara några vevtag sa badaboom i spöet. Hugget var brutal, som värsta revolverskott. Plasket som följde mothugget avslöjade direkt att det rörde sig om en fisk av ansenlig kaliber, större än den 3 kilos jag fick igår. Efter en del plaskande for fisken iväg som värsta ånglok utan att jag hade någon som helst kontroll. Tankarna började fara iväg - hur stor var den? satt kroken bra? Efter den första rusningen började den välta i ytan och så for den iväg på en ny helvetes lång rusning. Jag skrek av lycka, ensam där jag stod längst ut på spetsen av revet. Efter ett par minuters stångande kunde jag sakteligen börja ta in lina, något som kändes som en evighet. Till slut fick jag den så pass nära mig att jag försökte håva den, något som misslyckades både första och andra gången . Fisken var långt ifrån klar men så efter några korta och intensiva rusningar tröttnade den och jag lyckades att håva den.

5,39 kilo och 74 cm

Fisken var stor och framför allt tjock så på vägen in till land for tankarna om det kunde vara personbästa. Det var det. Fisken vägde 5.39 kilo och var 74 cm lång vilket ger en Fulton värde på 1.33. En drömfisk helt enkelt!! Jag gick ut igen och fiskade väl 15-20 minuter till men på något sätt var fokuset borta. Allt jag tänkte på var den fantastiska fisk jag precis landat. Jag gick därför upp på land igen, satte mig en stund på en sten och körde sen hem. Nu bryr jag mig inte om de förbaskade näbbgäddorna längre. Jag behöver inte gå ut och fiska på ett tag för jag kommer att leva länge på den fisken..

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            

En 3 kilos after work

Horngäddan har dessvärre nu anlänt till sydkusten men suget av att stå på kusten blev idag alldeles för stor för att stanna hemma. Kanske var det fortfarande bara förtrupperna av de långsmala kanylerna som kommit och då kan man ju stå ut med dem. Nåväl, jag åkte ut efter jobbet och träffade på Stefan som redan varit ute ett tag. En svag sydostlig bris smekte kustbandet men det var ändå hyfsad rörelse i vattnet. Jag förväntade mig horngädda i vart och vartannat kast men tiden gick och horngäddan lyste med sin frånvaro. Det gjorde förvisso också öringen men att slippa huggen från de långsmala kanylerna var otroligt skönt. 

Efter någon timmes fiskande tackade Stefan för sig och jag, som var långt ifrån klar, drog vidare till ett annat rev. Jag satt en stund i bilen och tittade på den gamla sjön som bröt längst ut på revet. Det såg hett ut och det blev det också. Det dröjde nämligen inte många kast förrän en mindre krabat högg stenhårt i den turbulens som bildades av de brutna vågorna. Några kast senare var det så dags igen. Återigen i turbulensen från de brutna vågorna högg det brutalt på OLR Tobisen. Reaktionen från mothugget blev vild då fisken hoppade 2 gånger och drog därefter iväg på en 40 meters rusning. En sådan där rusning som får en att tjuta av glädje. Fisken stretade därefter emot ett tag innan den började tappa krafterna och jag kunde så sakteligen börja veva in lina samtidigt som jag försökte parera de vågor som rullade in. Efter att cirklat mig nåt varv gav den sig till slut och jag kunde håva en vacker fisk på 3.05 kilo och 64 cm. Jag kunde ha gått ut igen på revet och förmodligen fått fler fiskar för så hett var det. Jag var dock nöjd. Nöjd över att slippa horngäddorna och väldigt nöjd över den fisk jag fått. 

Stenhårda hugg

 Aprilvädret är som det är. Vi har väl haft alla typer av väder under april som man i princip kan ha men när värmen kom för några dagar sen trodde man att den skulle hålla i sig, men icke. I förrgår var jag ute med Stefan i 15 gradig värme, medan igår när jag var ute med Anders hade temperaturen halverats. Hårda nordvästliga vindar hade helt ändrat panoramat och man fick nästan lust att återigen ta på sig vinterjackan. Hur som helst, jag nämnde att jag var ute i förrgår med Stefan och det gick väl sådär, blev förvisso 3 fiskar i det i princip stilla vädret men inget att hurra över. 

Igår var det helt andra förhållanden och då jag slutade tidigt ifrån jobbet hörde jag med Anders om lusten fanns där. Jo då, lusten fanns där så det blev till några timmars fiske fram tills solen gick ner. Det blev återigen 3 öringar, fiskar som högg så hårt att spöet nästan rycktes ur handen på mig. Det var långt ifrån bjässar jag fick men det rådde sådana förhållanden att det kändes som om nån stor fisk skulle hugga när som helst. Det gjorde det inte för mig men väl för Anders som lyckades få en riktigt fin blänkare på 3 kilo och som hade huggit lika hårt som mina fiskar. Ur käften på fisken kom det ut tobisar så det var utan tvekan fisk på jakt. Jakt efter tobis, som nu verkar ha kommit. Vad som ännu inte kommit till sydkusten är näbbgäddan, låt det dröja ett bra tag till..

Ut i vårvärmen

Häromveckan stod jag och klippte häcken när värsta snö och hagelskur föll ner över mig, nu på bara 1 vecka har värsta vårvärmen kommit och då jag var ledig passade jag på att ta mig ut till kusten. Fåglarna kvittrade vackert när jag gick ned för slänten och sedan ut på revet. Jag var hyfsad tidigt ute och tanken var att spendera en heldag ute i solstinna sydkusten. För soligt, det var det och även om fisket var det primära så skulle det även lapas sol så mycket som möjligt. 

Som jag nämnde så gick jag ut på revet och som tur är hamnade jag ganska så snart mitt i ett stim. Det dröjde nämligen inte många kast förrän jag hade krokad fisk. Japp, på kort tid landade jag 7 stycken öringar i blandade storlekar, både blanka och mindre blanka. Dock försvann stimmet lika plötsligt som den dök upp. Jag fortsatte att fiska av revet och hoppades väl på att stimmet skulle återvända, något den inte gjorde. Nä, stimmet dök inte upp igen men det gjorde Stefan som taggad efter att ha fått mitt meddelande om fisk skyndat sig till vattnet. 

Vi fiskade idogt av de intill liggande reven men förutom en och annan följare så hände det inte mycket mer. Det gjorde det heller inte på den fiskeplats vi därefter körde till så efter en längre paus i solen bestämde vi oss för att återvända till de första rev. Jo då, det var fortfarande tomt på andra fiskare även om vi blev förpassade till de östra delarna av reven av den stora mängd knölsvanar som var på plats. Det blev en liten blänkare till och så hade jag några följare innan jag tackade för mig och lämnade Stefan ensam på revet. Imorgon är jag också ledig och kommer naturligtvis att söka mig till kusten igen för snart är näbbgäddan här så det gäller att passa på så mycket man kan..

En lyckad retur

Att ta en veckas semester för att fiska när man bor på sydkusten är lite för mycket gambling. Japp, jag hade sett fram emot en veckas fiske i vad jag hoppades skulle vara härlig vårväder men ack vad jag bedrog mig. Veckan har i princip blåst bort vilket medförde att det istället för fiske blev det gjort en hel del trädgårdsarbete. Som sagt, sådan är sydkusten och det är bara att acceptera men så idag var äntligen vindarna mer beskedliga och då var frågan - gick det att hitta fiskbart vatten? Anders pratade lite om att dra ut med kajakerna men jag kände inte riktigt för det så jag drog ut ensam idag. 

Dagens första fisk

Från kustvägen såg det mycket riktigt något grumligt ut men inte så farligt som jag från början hade befarat. Första platsen jag tänkt på var förvisso bara till att stryka men den andra platsen däremot såg inte alls så pjåkigt ut. Nä, väl ute på revet kunde man skönja fötterna i midjehögt vatten. Det var helt klart fiskbart och när jag dessutom ganska tidigt fick på en blänkare strax under måttet steg förväntningarna. Fisken visade sig dock vara en ensamvarg så efter någon timme drog jag vidare. Jag hamnade på några rev som visade sig vara alldeles fisktomma, trots att kulören på vattnet var mer än klart godkänt. Jag var onekligen förvånad, först för att det var klart bättre förhållanden i vattnet än vad jag trott och sen för att det inte gav en endaste fisk trots att jag grundligt fiskade av reven. Nåväl, jag drog vidare dock för att inse att det var för grumligt på tredje fiskeplatsen så jag bestämde mig för att återvända till revet där jag fått dagens endaste fisk. Det visade sig vara ett klokt beslut. Först för att det hade klarnat ytterligare i vattnet och sedan för att det efter dryga kvarten högg en riktigt fin pjäs. Hugget var inte särskilt noterbart men att det var krokad fisk var det ingen tvivel om. Genast märkte jag kalibern på fisken. Japp, den här firren var ingen 45:a som dagens tidigare fisk. Den gjorde dessutom allt en blänkare av god kaliber skall göra. Den slog ursinnigt i ytan, drog ut rejält med lina och så hoppade den förstås. Allt som gör att man är helt besatt av denna fisk. Glömt var veckans ständiga blåsande och inställda fiskeplaner. Fisken vägde in på 3.1 kg och var 64 cm . 

Silverkrut av bästa snitt.

Jo förresten, det blev ett par 45:or till i eftermiddagssolen innan jag for hem. Ja vad säger man - ibland lönar det sig verkligen att återvända till samma plats. Gissa om jag var nöjd...

7 små krabater

Igår var tanken att komma ut med kajaken men då fisket varit trögt ville jag vara mer mobil i mitt sökande efter fisken, något som gav frukt igår. Jag började på ett rev som förra veckan hade gett mig 14 landade fiskar, igår verkade revet tomt på fisk för jag varken såg eller kände något. Det fick mig att lämna revet efter cirka en timmes fiskande för att uppsöka gårdagens andra rev. Där var förhållandena annorlunda med lätt färgat vatten jämfört med det kristallklara vattnet jag lämnat. Det såg helt enkelt strålande bra ut och jag förväntade mig fisk på varje kast. Men ack vad man kan bedra sig för där var lika fisktomt som på första platsen. Jag lämnade platsen med en viss misströstan men dock ej uppgiven. Kanske kunde det tredje revet jag uppsökte ge ifrån sig åtminstone en liten krabat. Där såg det nämligen också fantastiskt bra ut. Med bestämda steg gav jag mig ut på sandreveln för att kasta ut mot det stora och avlånga stenrevet. På första kastet kände jag minsann ett pet som på efterföljande kast förvandlades till ett hugg och krokad fisk. Tydligen hade fiskeguden hörsammat min önskan om en liten krabat och inte bara det för under ett par timmars fiske gav stenrevet ifrån sig 7 små krabater på 40-45 cm. Alla som stöpta ur samma form. Visst, de var små men de var ettriga och hoppglada. Det hade säkert blivit fler om det inte vore för att jag tidigt fick lämna platsen då andra åtagande stod på schemat. Jag har semester även nästa vecka, dock ser det vädermässigt inte särskilt tilltalande ut för fiske men det kan ändra sig och då står jag där igen - på kusten..

Några tröga dagar

Jag måste erkänna att jag varit lat de senaste dagarna. Lat på att uppdatera bloggen. Jag har sedan i måndags varit ute varje dag då jag haft semester. Jag och Anders har till och med varit ute med våra kajaker men då fisket varit allt annat än strålande har det därav inte varit särskilt mycket att rapportera. Även igår var vi ute, denna gång tillsammans med Henrik som vi mötte upp i gränslandet mellan Österlen och sydkusten. Där var det dock ofiskbart då vattnet såg mer ut som nybryggd kaffe latte så dagen spenderades mycket på att hitta fiskbart vatten. Det gjorde vi så småningom och visst det blev några enstaka fiskar men inget att skryta om. Nä, det bästa med gårdagen var väl att den kallfront som dagen började med passerade förbi under dagens lopp och vi fick till slut en vacker solnedgång. Nu sitter jag, tidigt på långfredagens morgon, och försöker tagga mig till en ytterligare en dag på kusten. Den enligt prognosen utlovade solen lyser med sin frånvaro så det känns en aning oinspirerande men kanske kan en kopp kaffe hjälpa mig på traven..vi får se.

Vårens första huggbonanza

Det var egentligen inte planerat att stå på kusten idag men så skedde det lite förändringar på hemmafronten som gjorde att jag stod utvadad redan vid 10 tiden. Östersjön glittrade vackert i solen i vad jag skulle kalla perfekta förhållanden för vårfisket efter öring. Jag menar en värmande sol och en sydvästlig vind på cirka 4 m/s borde helt klart aktivera fisken, tycker jag i alla fall. När jag senare under dagen uppmätte vattentemperaturen till 8 grader förklarar det till stor del varför jag idag upplevde ett fantastiskt fiske. 

Då både mobiltelefon och kamera glömdes hemma
 idag får en gammal bild från sydkusten pryda detta inlägg.

Japp, jag hade ett galet fint fiske idag. Det började med att jag bytte drag till kustwobblern sandeel då första timmen hade varit resultatlöst på en Salty inline. På första kastet med sandeelen fick jag på en stålblank krabat på måttet och efter det var vårens första huggbonanza ett faktum. Under resten av dagen landade jag totalt 14 stycken öringar, varav cirka hälften var över måttet med en toppfisk på omkring 60 cm. Jag tappade också 4 fiskar varav den ena var en riktig fining på 3-3.5 kilo. En fisk som bjöd på en galen fin fight och som jag miste i samband med att jag skulle håva den. Det blev som sagt ett makalöst fiske i vårens tecken. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild av dagens fiskar då både mobiltelefon och kamera glömdes hemma. Nu blåser det upp igen så det lär dröja i alla fall några dagar innan man är ute igen, tyvärr..

Vårfisket är igång!!

Våren börjar helt klart få fäste och då är det inte minst vårblommorna jag syftar på. Visst är det vackert när trädgården fylls av krokusar i olika färger, snödroppar, etc. Även fågellivet får fart och när grupper av tranor passerar förbi på sin väg norrut då vet man att våren annalkas. Fisket brukar också komma igång rejält, något jag hoppades skulle hända idag. På första fiskeplatsen var det dock totalt stiltje i fiskeväg så jag begav mig österut för att möta upp Stefan. Det blåste väl en sisådär 7-8 m/s från sydväst så det gick en del sjö. Japp, vi skulle idag agera vågbrytare men vad gjorde det när vattnet hade en sådan kulör som luktade havsöring lång väg. Visst, det var en del ålgräs men inte så att det som tur är saboterade fisket.

Vårblommorna spirar

Redan i tredje kastet kände jag något som sekunden senare resulterade i krokad fisk, och vilken fisk dessutom. Den for iväg i expressfart innan den hoppade och visade sina blanka muskler. Japp, en muskelknippe på cirka 3.5-4 kilo som dock vann matchen efter att ha valt att hoppa igen. Jag skrek av både besvikelse och välbehag för det var en riktigt fin blänkare som hade gett mig en kort men otroligt härlig fight. Var det fler fiskar månne? Det var det!! Jag och Stefan hade hamnat i en förmodad stim för på kort tid fick vi 5 ytterligare fiskar varav mina 3 var alla över måttet. 

Vi tog en paus varpå Stefan, vars jacka inte riktigt klarade av att agera vågbrytare, valde att åka hem. Jag däremot hade inga planer på åka hem. Nä, jag älskar att stå i de tuffa förhållanden när man bara vet att det kommer att hugga. För det gjorde det, 2 gånger till varav en av de ytterligare 2 fiskar jag landade var en fin blänkare på 57 cm och som fick följa med hem. Jo då, våren är här och med det även vårfisket!! Härligt!!

4 stycken 3 kilos på Masken

Jag åkte ut på sydkusten innan molntäcket sprack upp. Det blåste en ganska ruggig nordvästvind som dock skulle vrida över till sydväst under eftermiddagen och dessutom lägga sig. Det såg jag fram emot. På första tilltänkta fiskeplatsen var det allt för grumligt vatten så det var bara till att köra vidare. På andra platsen var det detsamma så det blev en tredje plats innan jag hittade fiskbart vatten. Låg förvisso lite ålgräs men inte mer än att det fastnade typ vart 10e kast och det kunde jag stå ut med. 

Kustwobblern Masken - Made by Henrik Ask

Jag riggade upp med en Masken, en kustwobbler som görs av min gode vän Henrik Ask och som är helt outstanding under den kalla årstiden då den har hög bärighet och kan fiskas otroligt långsamt med långa vevstopp. Fisket började trögt dock så jag började fokusera en del på det fågelliv som utspelade sig runtomkring mig. Bättre blev det dessutom när molntäcket äntligen sprack upp och solen kom fram för att värma de kylslagna kinderna. Efter någon timme utan att ha känt något tog jag en paus varpå Anders slöt upp.

Första 3 kilos besan.

Väl ute i vattnet igen hade mängden ålgräs ökat men det fanns ålgräsfria stråk där kasten kunde läggas. Visst, vi hade kunnat åka vidare för att hitta nya rev att fiska av men vi trodde på den här platsen idag. Det gällde bara att kasta i de ovannämnda stråken, något som efter viss envishet gav resultat. Inom 15 minuter fick jag nämligen 2 stycken besor (båda klart över 3 kilo) varav den ena bjöd på en rejäl fight med ett par sköna rusningar. Strax därefter var det Anders tur (som också hade riggat upp med Masken) att få spöböj, inte bara en gång utan också 2 gånger. Det var också fiskar kring 3 kilo med skillnaden mot mina att de istället var blanka. Helt galet!! På bara en kvart hade 4 stycken 3 kilos öringar behagat att hugga - på Masken!! Ibland så bara händer det. 

Andra 3 kilos besan.

Det hände inte så mycket mer efter den korta men väl så givande huggperioden så när solen väl började dala mot horisonten begav vi oss hemåt, nöjda och belåtna..och Henrik, tack för Masken!!

Småkallt men soligt

Fåglarna kvittrade i solen medan jag var på väg ut till revet. Visst, det var soligt men det blåste ändå en kall nordlig bris över vattnet. Dock skulle temperaturen stiga några dagar under dagen, något jag såg framemot. Jag ställde mig där jag stått många gånger förr och började fisket. Vattnet  på reven intill var grumligt men på det rev jag stod var det klart fiskbart. Strax efter det att Anders anslöt högg dagens första fisk längst ut i kastet. En ettrig krabat strax under måttet som snabbt fick friheten åter. 

I den kalla brisen värmde helt klart solstrålarna gott i ansiktet, speciellt under den pausen som vi tog strax därefter. Vi satt länge och lapade sol innan vi begav oss ut igen. Vinden hade nu vänt till sydväst, något som prognosen inte hade förutspått. Det hade jag inget emot, hellre det än en kall nordlig vind. Nåväl, fisket fortsatte och vid ett oändligt lång vevstopp fick jag dagens andra och sista fisk. Japp, det blev inga andra fiskar trots ihärdigt kastande och två platsbyten. Kanske blir det fler idag för även om jag sitter skriver dessa rader om gårdagens fiske så skall jag snart bege mig ut igen. Vart det blir har vi inte bestämt men en ny rapport kommer snart, var så säker..

En besa och två blänkare

Jag älskar mitt nya jobb av många olika skäl. Ett är att det ibland inte finns några uppdrag att utföra och då kan man få stanna hemma med lön. Det hände idag och vad gjorde jag om inte åkte ut för att fiska, såklart. Stefan var inte sen för att hänga på så vi hamnade på ett av sydkustens många rev. Förhoppningarna var egentligen inte särskilt höga, åtminstone inte till att börja med, då en kall och fuktig dimma låg och tryckte över kusten. Fisket började också trögt men allteftersom tiden gick så lättade dimman upp och jag började tro på det mer och mer även om det förblev grått och trist vädermässigt. 

Även besor kan vara vackra

Vi bytte så småningom rev, något som visade sig lyckat då jag redan i tredje kast fick på en riktigt vacker öring. En besa förvisso, men en fisk som bjöd på en strålande fight och som dessutom orkade med ett galant luftsprång innan den gav upp. Jo då, besor kan ibland också bjuda på rejäl fight och dessutom vara vackra. Efter en snabb bild fick den naturligtvis friheten åter. Det såg ut till bli riktigt trevligt fiske då jag redan i kastet efter hade en hyfsad följare. Det hände dock inte så mycket mer under efterföljande timme så vi tog lunchpaus. Vi förblev på samma rev då det på något sätt kändes rätt. Inte minst fick jag det bekräftat efter lunchpausen då en öring på kanske 3 kilo fick för sig att hoppa cirka 10 meter framför mig, något som inte händer särskilt ofta under vintermånaderna. Den fisken ville dock inte vara med i spelet men det ville en liten rackare till blänkare strax därefter. En ettrig fisk som fick mig att återigen dra på smilbanden. Det var dock stunden senare som dagens fisk behagade att hugga. Japp, jag såg nämligen fiskens ryggfena uppe vid ytan cirka 30 meter ut. Jag kastade i fiskens riktning, drog några tag varpå ett brutalt hugg kom på vevstoppet. Det var så otroligt häftigt att kasta på fisk man sett välta uppe vid ytan för att dessutom sedan hugga. En rejäl adrenalin kick. Fisken vägde 2.81 kilo och var 63 cm lång. 

Vår i februari

Wow, vilken dag!! För inte allt för länge sen var det rent ut sagt skitkallt, idag svettades jag nästan i det härliga solskenet. Jag åkte förstås ut på kusten idag för att se om jag kunde lura en och annan öring till hugg. Stefan hade redan varit ute ett tag och gett en givande rapport om var nånstans det var fiskbart vatten. Jag hamnade naturligtvis på den plats han befann sig på och kunde konstatera att förhållandena var suveräna. Östersjön glittrade vackert i förmiddagssolen medan jag kastade ut min nya Hansen Hotshot. Det dröjde bara några kast innan hugget föll. Fisken gick fullständigt amok och gjorde ett par härliga rusningar i det 4.5 gradiga vattnet varav ett par gånger mot mig, vilket fick mig att tro att jag tappat den. Den var dock väl krokad och efter en kort men intensiv fight kunde jag landa en blänkande fisk strax över 2 kilo. 

Efter en sådan start blev förväntningarna skyhöga. Skulle det bli rena vårfisket i solen? Jag, Stefan och sedan Anders gav järnet i ett par timmar bara för att konstatera att den fisk jag fått bara var en typisk revkung. Vi flyttade oss för att försöka hitta de blanka krabaterna. Vi var tveklöst säkra på att en sådan här fantastisk februaridag borde väcka fisken från vinterdvalan. Dock hittade vi bara skitigt vatten vilket fick mig att ge upp och åka hem, något jag inte borde gjort. Anders ringde nämligen timmen innan solnedgång och berättade om fiskbart vatten med mängder med fisk. Arrgh, så förargligt det kändes men sådan är det ibland. Det är i alla fall en ny dag imorgon och undra om inte vi hamnar på den platsen. Förmodligen...

Aktiva borstmaskar i solen idag

Tillbaka på kusten

 Äntligen!! Det var tanken och känslan av att stå utvadat på kusten igen efter en lång period av fiskestiltje, mestadels på grund av den polarkylan som härjat på våra breddgrader. Japp det har varit riktigt kallt, så pass kallt att isen lagt sig på stora delar av kustbandet vilket hindrat en att ge sig ut på fiskafänge. Nu har det dock vänt. Polarkylan är som bortblåst sedan några dagar tillbaka och milda vindar blåser nu över sydkusten. Detta skulle naturligtvis firas med en fisketur så jag begav mig ut för att träffa upp Stefan. 

Det rådde utmärkta förhållanden, ja förutom då att vattnet endast höll 2 grader. Jag började fisket med en OLR kutling och hade ganska så omgående en fisk som högg alldeles intill mig. Den blev dock inte hängandes i kroken men det gav åtminstone hopp för det fortsatta fisket. Det blev dock en ganska trög tillställning i det kalla vattnet så återkommande pauser blev ett välkommet inslag. Stefan berättade om en tappad fisk som med god marginal höll måttet innan han försvann för dagen. Ja, tappa fisk var också något jag gjorde timmen senare och strax innan Anders dök upp. Vi snackade en liten stund innan vi tillsammans gick ut och gav revet en ordentlig omgång, dock utan att känna minsta lilla pet. Jag, som började känna en försmädlig ryggsmärta, gav upp och lämnade Anders därhän. Imorgon har man lovat sol hela dagen och uppemot 7-8 plusgrader. Det blir med andra ord en ny sväng runt kusten..

Fisk i solen

Molnen började spricka upp någon gång under förmiddagen och det gav därmed solen chansen att komma fram. Temperaturen i luften var dock inget att hurra över men de solstrålar som nådde de kylslagna kinderna var definitivt välkomna. Vi stod i vattnet, Stefan och jag, och kastade åt alla tänkbara riktningar samtidigt som svanar och sothöns jämnt och ständigt flög förbi. Det dröjde länge innan första hugget kom men när den väl gjorde det var det stenhårt och koncist. I det 1.5 gradiga vattnet var det dock inte mycket till fight som öringen bjöd på. Nä, fisken var väl aningen köldstel men trots det vågade den sig på med ett hopp i luften. 

Efter den korta action som fisken bjöd på la sig återigen lugnet över vattnet. På avstånd såg jag att Anders nu anslutit sig till fiskafänget. I övrigt var det tomt på vadande fiskare. Härligt var det att stå där och njuta av solens strålar när Stefan sa något om ett eventuellt hugg han känt och att jag skulle kasta i den riktningen. Sagt och gjort kom hugget strax därefter. Tyngden som följde avslöjade att det rörde sig om en rejäl pjäs, dock dröjde det inte länge förrän jag förstod att det rörde sig om en besa. Fisken gjorde sig så tung och seg som möjligt vilket gjorde att det tog några minuter innan jag fick in den. Väl nära mig lossnade kroken varpå den försvann in i bottenvegetationen. En rejäl fisk, en besa förvisso, på kanske 4-5 kilo.

Vi gick därefter upp för lite värme och gulaschsoppa, något som smakade gudomligt i den kylslagna vinterdagen. Den sista timmen spenderade vi naturligtvis återigen i vattnet men det hände inte så mycket mer i fiskväg. Småfrusna men väl belåtna med dagen gick vi så upp, såg solen försvinna bakom några moln i horisonten och körde hem. 

Med solen i ansiktet

 Idag tog jag det betydligt lugnare. Japp, jag tog sovmorgon och drog inte ut förrän nån gång efter 11. Man kan ju inte vara uppe med tuppen var gång det vankas fiskafänge. Solen sken i alla fall, åtminstone till en början, vilket var klart önskvärt efter den senaste tidens grådaskiga väder. 

Stefans fisk på 3.75 kg och 68 cm.

Vi började vårt fiske alldeles ensamma, Stefan och jag innan Anders, efter dryga kvarten, anslöt sig till oss. Med solen i ansiktet tog vi oss an uppdraget att försöka lura en och en annan öring. Det började trögt minst sagt. Vi rörde oss över stora områden och täckte av så mycket vatten som möjligt men det dröjde ändå ett tag innan jag hörde Stefan ropa Yes!! Jag tittade åt höger och kunde se honom fighta en fisk som på avstånd och till en början inte såg så anmärkningsvärd ut. Anders, som stod ganska nära honom, började också fighta fisk och det fick mig naturligtvis att röra mig ditåt då det verkade som om dem träffat på ett stim. Väl framme hade Stefan, efter en del kämpande, lyckats håva en strålande fin blänkare medan Anders fisk, som också var av ansenlig storlek, inte var alldeles blank och blev genast återutsatt. Med en stor portion entusiasm återupptog jag fisket bara för att konstatera att ett eventuellt stim hade lämnat platsen. Jag kände nämligen ingenting under hela dagen, inte ett pet - nada!! Anders, som för dagen fiskade med Bombarda, lyckades kroka en fisk till av schyst kaliber även om den lyckades gå fri efter en stunds drillning. 

Tiden gick och den stundtals närvarande solen började sjunka alltmer mot horisonten. I det 2 gradiga vattnet började dessutom tårna att klaga allt mer så vi började tänka på refrängen. Några sista kast blev det dock innan värmen i bilen till slut lockade oss i land. Ja, jag gick bom idag men det kommer en ny dag till Trettondagen och då står jag där igen, på kusten vill säga..

Blöt premiär

Så kom premiären igår, något man sett fram emot under flera månader. Dock fick den ett snöpligt och hastigt avslut då jag, ganska så omgående, råkade snubbla på en sten och vips så hamnade jag under vattnet. Jag låg och sprattlade i några sekunder innan jag återigen fick fäste med fötterna. Genomblöt gick jag upp och insåg att fiskedagen var över innan den ens hade börjat. Sur och rejält medtagen körde jag hem för att torka och inte minst värmas upp. 

Så idag, rejält revanschsugen efter gårdagens bad, åkte jag ut igen. Förhållandena var fullständigt annorlunda jämfört med gårdagen. Igår gick det sjö och det blåste sydliga vindar. Idag möttes man av ett lugnt Östersjön, nordliga vindar samt några grader kallare i luften. 

Jag körde längs kustvägen och insåg snabbt att det skulle bli svårt att finna svängrum på kusten. Det var med andra ord välbesökt på de mer kända reven, något som inte var särskilt förvånande en dag som denna. Jag lyckades dock hitta ett par tomma rev där jag började fisket. Stefan dök stunden senare upp och ställde sig i revet bredvid. Han har ganska nyligen blivit en inbiten havsöringsnörd så det var kul att se när han, efter bara några kast, fick drilla fisk, dock en fisk av den mindre kalibern. Av samma mått var den öring som jag stunden senare krokade, dock blev den inte hängandes särskilt länge. Det verkade finnas fisk på plats, åtminstone i början, för jag hade också en hyfsat fin följare stunden senare. 

Det hände dock inte så mycket mer efter det. Jag testade reven intill, dock utan resultat. I den kalla nordanvinden kändes det därför på sin plats att ta en värmande kaffepaus och vänta in Anders, som dök upp strax innan lunchtid. Det var dock inte bara Anders som dök upp, andra fiskare hade nu hittat hit och började ockupera kuststräckan. Vi gav det trots det en chans till, fick varsin öring innan vi bestämde att runda av dagen på ett litet rev som brukar vara tomt på folk. Det visade sig dock också vara tomt på fisk och då det började bli riktigt kallt om tårna var det inte mycket mer att göra än att köra hem. Kanske blir det en tur imorgon igen, vi får se..