En god dag på kusten

Så jag var ute igen härförleden och vilken dag det blev, framför allt vädermässigt sett. På väg till kusten sprack nämligen himmelen upp och en oväntad sol gjorde entré. Den hade dessutom behaget att göra mig och Anders sällskap under de timmar på eftermiddagen vi var ute. Att jag sedan blev förärad med bl.a 3 OLR wobblers av Anders gjorde inte saken sämre, tack återigen Anders!! 

Jag hade egentligen tjuvstartat fiskedagen nån timme innan Anders slöt upp. Fångstmässigt sett hade den timmen varit resultatlöst men det gjorde inte heller något för vattnet var någorlunda klart och jag kände mig tämligen säker på att nån öring skulle behaga att hugga i det fina vädret. Anders dök så småningom upp och efter att ha snackats vid en stund tog vi oss an en lång sträcka. En sträcka som visade sig hålla några små och huggvilliga blanka riddare och som ledde till 2 landade 45:or till mig och nån tappad för Anders. 

Det eventuella stim vi råkade finna försvann dock så efter en kortare paus promenerade vi bort till några nya rev. Solen hade nu börjat dala ner mot horisonten och i de allt svagare solstrålarna blev man snabbt påmind om att vi fortfarande befinner oss i januari. Det blev genast kallare med andra ord men jag tänkte ändå hinna med några kast längst i väster av revet. I tredje kastet sa det boom i princip vid nedslaget varpå jag några minuter senare kunde landa en blank men aningen smal öring strax över de 2 kilona. 

Vid det laget kände jag mig mer än nöjd. Dagen hade ju bjudit på sol, fisk och några oväntade genomlöpare att lägga till arsenalen så vad mer kunde man begära. Jag tackade därför Anders för en god dag vid kusten och begav mig hem. Jag vände mig om en sista gång innan jag nådde bilen. I skymningens svaga ljus stod han där i vattnet. Som en ensam Lucky Luke och hoppades på havets silver. Härligt..

Årets första krabater

Jag var framme i Österlen kring 09-tiden. Det var med en viss oro jag gick ur bilen och tittade ut över vattnet. Oro över att det eventuellt även här skulle vara ofiskbart såsom på sydkusten. Det såg inte helt klart ut men dock fiskbart så med glada steg gick jag in i plurret och började fiska av revet. Ganska tidigt kände jag något för att sedan se en virvel. Det verkade finnas fisk och mycket riktigt kunde jag några minuter senare kroka och landa årets första fisk. Det var förvisso en mindre krabat men dock fisk. Den följdes kvarten senare av ytterligare en. Efter det hände det inte mycket mer så dryga timmen senare provade jag ett nytt rev som dock verkade vara tom på fisk. 

Jag passade därför på att inta lite lunch under vad som är en bristfällig vara dessa dagar, nämligen solen. Jag satt dessutom väl skyddad från vinden så solstrålarna som nådde mina kinder värmde mer än förväntat. Så jag satt där och lapade sol ett bra tag men inte helt oväntat gick den till sist i moln så jag fick slutligen resa mig för att återta det jag kommit dit för, nämligen att fiska. Jag valde att gå en kortare promenad till några intill liggande rev. Ett val jag nästan ångrar för hade jag inte gått dit hade jag inte krokat och tappat en jätteöring och därmed inte spolierat resten av dagen för mig. Det var en fisk som plötsligt kom i rasande fart och tog draget bara nån meter ifrån mig, vände och drog iväg nån meter innan den lossnade. Jag hann liksom inte reagera, så fort gick det. Till skillnad från förra gången jag var ute så såg jag hela fisken och den var stoooor. Så återigen stod jag där och kände mig hel tom och slagen. Ja jävlar vilken effekt dessa fiskar har på en, men men jag kommer nog att komma över denna förlorade fisk också. Efter det dramat hände det inget mer så rätt var det var satt jag i bilen på väg tillbaka till Söderslätt samt hemlagad pizza och det var inte helt fel. Lite grann som plåster på såret..

Tyngden som försvann

Jag gick nedför den fläckvis snötäckta stigen ned till vattnet. Väl framme vid slänten blickade jag ut över stenrevet och kunde konstatera att det fortfarande var grumset i vattnet ett tiotal meter ut. Dock verkade det klarna en kastlängd ut så det dröjde därför inte många minuter förrän jag återigen stod i Östersjöns kalla vatten och slungade iväg en silling i rå färg. Ja, det var kallt men dock nån plusgrad i både luft och vatten så även om förhoppningen inte var särskilt stor fanns chansen att nån köldslagen öring skulle fatta tycke för mitt drag. Inte minst var det skönt att återigen stå utvadad på sydkusten, det är det alltid. 

Jag fiskade grundligt av revet och kunde konstatera efter nån halvtimme att det inte fanns någon fisk, åtminstone inte huggvillig sådan. Jag hade inte mycket tid på mig så någon platsbyte var inte aktuellt. Jag tog dock en paus för att låta revet vila en stund och passade samtidigt på att byta genomlöpare till en rödsvart OLR Slim. Pausen blev kanske längre än vad jag hade tänkt mig men tårna behövde återfå lite värme innan jag återigen ställde mig i det iskalla plurret. Nä, revet verkade lika tomt på fisk efter pausen så efter nån ytterligare halvtimme började jag tänka på refrängen. Jag tappade därför fokus en aning och trodde plötsligt att jag fått bottennapp långt ut i kastet. Dock började det strax därefter att gunga rejält i spöt varpå en stadig öring plaskade till i ytan. Jag vaknade till och tänkte direkt på det obefintliga mothugget jag hade gjort. Satt kroken ordentligt eller inte? Jag kände hur benen omvandlades till spagetti för plasken var rejäla och spöt gungade djupt ner i korken. Dock bekräftades några sekunder senare det jag hade befarat, nämligen en dåligt krokad fisk. Yep, tyngden i spöt försvann lika snabbt som besvikelsen tog över mig. Det grämde mig och det grämer mig fortfarande för fisken kändes stor och vem hade inte velat börja årets fiskesäsong med en öring i rejäl kaliber. Det blev till slut ett något smärtsam bompass men snart står jag därute igen och då kanske blir det jag som drar det längsta strået...

Tråkig start

Jag steg upp tidigt på nyårsdagen. Trött och slagen efter en sen natt möttes jag av en stigande sol i horisonten. Det var onekligen uppiggande men säg dock den sol som varar en typisk skånsk vinterdag. Den försvann nämligen i princip när jag satte mig i bilen för att köra iväg västerut. Jepp, det var väster som gällde efter det ihärdiga och hårda blåsandet som gjorde det omöjligt att fiska på syd eller för den delen även öst. Visst, jag var tvungen att reka lite på syd först men mycket riktigt var det kört för all form av kustfiske. Vattenståndet var högt och det gick rejält med gammal sjö så vattnets kulör påminde mest om färgen på kaffesump. 

Tidig nyårsdag 2024. Från husdörren.

Väl framme på västsidan möttes jag upp av Hashim och vi gav oss i kast med att fiska av området. Det var klart och 5 grader kallt i baljan så helt omöjligt verkade det inte vara. Vi befann oss på, för mig, gamla fiskevatten från den tiden jag började med havsöringsfiske och bodde i Malmö. Då satt det ofta på en Gladsax kustwobbler med trekrok på änden av nylonlinan, nu är det flätlina med en genomlöpare och enkelkrok som gäller. Ja, mycket har hänt sedan dess och mycket lär väl hända. Vad som dock hände idag var att fiskedagen tog slut knappt efter att det hade börjat. Jag hade väl kastat i cirka en kvart innan min Daiwa Exist rulle kastade in handduken. Plötsligt kändes det nämligen som om något lager inne i rullen gav upp då det gick i princip inte att veva in. Sur och moloken gav även jag upp då jag glömt att ta med mig en reservrulle, något jag annars brukar göra. Ja, det var inte mycket till start på nya årets havsöringssäsong. Nä, en pissig start får man väl säga och när man dessutom tittar på kommande väderprognoser så kan man inte bli annat än hängig. Håller prognosen lär det nämligen dröja innan man kommer ut igen på kusten. Trist...