Sol och fisk dagen till ära

Så var det dags att fylla år igen. Känns som det var igår senast jag fyllde år så ja, det känns onekligen som att åren går snabbare ju äldre man blir. Än har jag många år kvar dock innan jag blir för gammal för att ställa mig på kusten, tack och lov. Så, dagen till ära hade jag ledigt från jobbet och som inte det räckte så skulle solen hålla en sällskap hela dagen. Härligt! Dagen började dock med frukost på sängen innan jag gjorde mig klar för turen på kusten. Tanken var att prova en ny plats, dock efter att först besöka ett par rev som låg på vägen dit. 

Till min förtret hade vattnet inte alls den kulör jag hade hoppats på. Nä, på de första tilltänkta fiskeplatserna påminde vattenfärgen mest om cafe latte. Utan några större förhoppningar körde jag vidare till den nya planerade fiskeplatsen, mest för att se hur där såg ut. Till min stora förvåning var vattnet där helt klart fiskbart varpå jag gav mig i kast med att fiska av området. Platsen såg helt klart spännande ut så jag fiskade av det grundligt innan jag tog en paus vid det intilliggande fortet för att lapa lite sol innan jag gav det en chans till. Det blev tyvärr ingen fisk på den platsen men jag kommer onekligen att återvända dit för ytterligare försök då jag tyckte platsen verkar lovande. 

Dagen avslutades på några rev jag inte besökt på länge men som faktiskt levererat fisk de flesta gånger jag varit där. Även så idag då jag, i strålande solsken, lyckades lura tre stycken blanka krabater varav den ena var en bit över måttet. Fiskarna tog ganska så omgående efter ankomst medan den sista timmen jag var ute mest ägnades åt att lapa så mycket sol som möjligt. Det var ju så otroligt skönt att man nästan fick vårkänslor. Man blev dock ganska snabbt påmind att våren ännu är långt borta då solen snabbt sökte sig mot horisonten. Visst, dagarna blir allt längre så jag skall väl inte vara allt för otålig men visst längtar man till mars och april. Låt det gå undan...

Äntligen sol på sydkusten!!

Frosten täckte Söderslätt när jag körde iväg till kusten i morse. Det var även lite dimmigt men jag visste att den skulle lätta under förmiddagen och att solen skulle titta fram. Det har varit grått och trist på sistone så lite sol skulle verkligen sitta gott. Faktum är att när jag väl kom ut och ställde mig på dagens första rev så bröt solen fram. Den värmde genast upp mina kylslagna kinder samtidigt som den fick Östersjön att börja glittra vackert. Vackert var även det fågelskådespel som utspelade sig i det stilla vattnet runtomkring mig. Det enda som saknades var de blanka krabaterna. Japp, det var ingen fisk på varken det första eller andra revet. 

Väl framme på det tredje revet dröjde det dock inte länge förrän en blank 55:a tog draget vid ett kast längs med land. Kvarten senare högg ytterligare en 55:a lika brutalt samt fightades lika febrilt som fisken tidigare. Efter det hände det inte mer än att solen tyvärr försvann bakom det tilltagande molntäcket. I den rådande nordanvinden kändes det som om temperaturen sjönk genast med några grader. Det dröjde därför inte länge förrän jag började huttra trots idogt kastande. Nä, jag tappade kort därefter lusten då dessutom inget mer hände i andra änden av linan. Jag gick upp ur vattnet, vände mig om och blickade ut över vattnet. Fågellivet hade avtagit, kanske hade fåglarna också tappat lusten när solen försvann. Ja lusten, den infinner sig nog imorgon igen för ut, det skall jag. Dock med en tröja till under vadarjackan...

Ute i busvinden

Det är fortfarande milt för årstiden. Inte mig emot, jag är inte en vän av kyla så det milda vädret får gärna hålla i sig. Det är också oftast sant att det är förenat med hårda sydvästvindar som omöjliggör fisket på sydkusten. Så är det nu och därför bestämde Anders och jag att åka den långa vägen till Österlen. Vi körde tidigt på morgonen vilket var lite av en överraskning då Anders annars inte är lätt övertalad när det gäller att gå tidigt upp på en helg. Starkt jobbat Anders!! 

Anders väntar på det stora hugget

Så väl framme i de österländska trakterna hittade vi, efter två stopp, fiskbart vatten. Vi hittade till en början inte fisken men det gav med sig till slut. Några blanka fiskar kring måttet hade nämligen nöjet att hugga våra drag och därmed värma upp tillvaron en hel del. Inte för att det var kallt men i den hårda vinden var det inte direkt varmt heller. 

Dock hade tiden flutit iväg och rätt var det var så var morgonen och förmiddagen över. Det var dags för lunch med andra ord, något som intogs hemma hos Henrik. Japp, grillen var igång när vi kom fram och det blev serverat ett flertal välkryddade och därmed välsmakande korvar. Vi hade lätt kunnat bli sittande i värmen och det trevliga sällskapet men vi var också ute efter fler blanka krabater. Så vi avslutade dagen där vi tidigare fått fisk. Dock blev avslutningen för min del fattigt vad avser fångad fisk medan det gick bättre för Anders en bit bort från mig. Han hade dessutom lyckan att även kroka en kustnära torsk, hur ofta händer det nuförtiden?? Sist det hände mig var väl en sisådär 7-8 år sedan så visst är det kul när det händer. Vad som också hände var att mörkret tilltog snabbare än önskat. Det gör det som bekant vid den här årstiden men imorgon är en ny dag med nya möjligheter och vad kommer vi att göra om inte att fiska. Såklart vi ska...

Vågbrytare på sydkusten

Det var tufft idag, rejält tufft. Det var förvisso ingen överraskning, jag visste nämligen att det skulle gå rejält med sjö men samtidigt visste jag att vattnet skulle vara klart. Det var det nämligen igår då Anders var ute, trots den hårda sjön. Han hade dessutom lyckats landa 3 blanka krabater så idag skulle inget hindra mig från att vada ut på kusten, även om det innebar att bli genomblöt på revet. För blöt, det blev jag. Ganska så omgående dessutom men vad gjorde det. Jag stod nämligen på ett av favoritreven i fantastiskt vatten och trodde att det skulle smälla på en rejäl blänkare på varje kast. Så grymt var vattnet!! Visst, jag fick agera vågbrytare med vågor som ibland slog upp i ansiktet men jag trodde på det. 

Tiden gick dock och trots idogt kastande uteblev huggen från de stora blänkarna jag drömde om. Det blev inte ens någon mindre fisk. Östersjön däremot fortsatte att ge allt sitt artilleri och det började ge effekt, för jag började tröttna på att ständigt hoppa och parera de ihärdiga vågorna som utan pardon fortsatte att rulla in. Så efter tre intensiva timmar på kusten for jag hem, trött, blöt och slagen men ack så levande..

Så var det igång!!

Så blev det äntligen dags för årets premiär. Jo då, jag hade tankar på att ta mig ut den förste januari också men jag kom upp alldeles för sent efter nyårsfirandet för att köra hela vägen till Österlen, då det ständiga blåsandet från väst/sydväst gjorde det omöjligt att fiska på sydkusten. Så igår gjorde jag upp en plan, nämligen att köra idag till östkusten för att sen avsluta på sydkusten. Vinden skulle nämligen gå över i nord under natten och kanske skulle det gå att fiska över gammal sjö på sydkusten, såvida jag hittade fiskbart vatten vill säga. Det var åtminstone tanken och så blev det. 

Redan vid gryningen stod jag utvadad på den österländska kusten och kastade draget ut över stenrevet. I det dunkla ljuset kunde jag inte se var draget landade men det gjorde inget. Det gjorde inte något heller för morgonens första besa som högg genomlöparen strax efter den landat i vattnet. Besor ja, det blev en del av den varan under den första timmen då tre stycken efter varandra fattade tycke för draget. Det var fiskar som låg mellan 60-65 cm och som var som besor brukar vara, det vill säga inget man lägger på minnet. Vad som har lagt sig på minnet är den fisk som högg längst ut i kastet och som hoppade direkt efter mothugget. Det var en riktigt fin blänkare som låg väl kring de 65cm och som tyvärr gick vinnandes ur striden. Japp, vid ett av de flera hoppen lossnade kroken och vips så var den borta. Det grämde mig för det var en rejält blank fisk som jag mer än gärna hade velat föreviga med ett foto. 

Kring 10.30 tiden och precis enligt prognosen vred vinden till hård nordost. Jag hann dock få en liten blank krabat innan det blev alltför jobbigt i vinden. Så enligt planen packade jag ihop grejorna och styrde kosan mot sydkusten. Där kom mycket riktigt vinden från nordlig riktning. Det gick gammal sjö och framför allt så såg det fiskbart ut. När jag väl kom ut i vattnet så var det med en wow känsla. Det såg nämligen riktigt bra ut och jag blev i princip övertygad att fisk måste finnas på plats. Det gjorde det inte, varken på den första eller på den andra platsen jag stannade till. Vad var problemet?? Kulören var fantastisk, 6 grader i vattnet och det gick gammal sjö. Det var upplagt för fisk, men icke. Häpen gick jag till slut upp. Visst, jag hade landat 4 öringar och tappat en så jag var naturligtvis mer än nöjd med premiären men sydkusten borde också släppt ifrån sig någon fisk under såna förhållanden - helt klart. Märkligt..