En 3 kilos after work

Horngäddan har dessvärre nu anlänt till sydkusten men suget av att stå på kusten blev idag alldeles för stor för att stanna hemma. Kanske var det fortfarande bara förtrupperna av de långsmala kanylerna som kommit och då kan man ju stå ut med dem. Nåväl, jag åkte ut efter jobbet och träffade på Stefan som redan varit ute ett tag. En svag sydostlig bris smekte kustbandet men det var ändå hyfsad rörelse i vattnet. Jag förväntade mig horngädda i vart och vartannat kast men tiden gick och horngäddan lyste med sin frånvaro. Det gjorde förvisso också öringen men att slippa huggen från de långsmala kanylerna var otroligt skönt. 

Efter någon timmes fiskande tackade Stefan för sig och jag, som var långt ifrån klar, drog vidare till ett annat rev. Jag satt en stund i bilen och tittade på den gamla sjön som bröt längst ut på revet. Det såg hett ut och det blev det också. Det dröjde nämligen inte många kast förrän en mindre krabat högg stenhårt i den turbulens som bildades av de brutna vågorna. Några kast senare var det så dags igen. Återigen i turbulensen från de brutna vågorna högg det brutalt på OLR Tobisen. Reaktionen från mothugget blev vild då fisken hoppade 2 gånger och drog därefter iväg på en 40 meters rusning. En sådan där rusning som får en att tjuta av glädje. Fisken stretade därefter emot ett tag innan den började tappa krafterna och jag kunde så sakteligen börja veva in lina samtidigt som jag försökte parera de vågor som rullade in. Efter att cirklat mig nåt varv gav den sig till slut och jag kunde håva en vacker fisk på 3.05 kilo och 64 cm. Jag kunde ha gått ut igen på revet och förmodligen fått fler fiskar för så hett var det. Jag var dock nöjd. Nöjd över att slippa horngäddorna och väldigt nöjd över den fisk jag fått. 

Stenhårda hugg

 Aprilvädret är som det är. Vi har väl haft alla typer av väder under april som man i princip kan ha men när värmen kom för några dagar sen trodde man att den skulle hålla i sig, men icke. I förrgår var jag ute med Stefan i 15 gradig värme, medan igår när jag var ute med Anders hade temperaturen halverats. Hårda nordvästliga vindar hade helt ändrat panoramat och man fick nästan lust att återigen ta på sig vinterjackan. Hur som helst, jag nämnde att jag var ute i förrgår med Stefan och det gick väl sådär, blev förvisso 3 fiskar i det i princip stilla vädret men inget att hurra över. 

Igår var det helt andra förhållanden och då jag slutade tidigt ifrån jobbet hörde jag med Anders om lusten fanns där. Jo då, lusten fanns där så det blev till några timmars fiske fram tills solen gick ner. Det blev återigen 3 öringar, fiskar som högg så hårt att spöet nästan rycktes ur handen på mig. Det var långt ifrån bjässar jag fick men det rådde sådana förhållanden att det kändes som om nån stor fisk skulle hugga när som helst. Det gjorde det inte för mig men väl för Anders som lyckades få en riktigt fin blänkare på 3 kilo och som hade huggit lika hårt som mina fiskar. Ur käften på fisken kom det ut tobisar så det var utan tvekan fisk på jakt. Jakt efter tobis, som nu verkar ha kommit. Vad som ännu inte kommit till sydkusten är näbbgäddan, låt det dröja ett bra tag till..

Ut i vårvärmen

Häromveckan stod jag och klippte häcken när värsta snö och hagelskur föll ner över mig, nu på bara 1 vecka har värsta vårvärmen kommit och då jag var ledig passade jag på att ta mig ut till kusten. Fåglarna kvittrade vackert när jag gick ned för slänten och sedan ut på revet. Jag var hyfsad tidigt ute och tanken var att spendera en heldag ute i solstinna sydkusten. För soligt, det var det och även om fisket var det primära så skulle det även lapas sol så mycket som möjligt. 

Som jag nämnde så gick jag ut på revet och som tur är hamnade jag ganska så snart mitt i ett stim. Det dröjde nämligen inte många kast förrän jag hade krokad fisk. Japp, på kort tid landade jag 7 stycken öringar i blandade storlekar, både blanka och mindre blanka. Dock försvann stimmet lika plötsligt som den dök upp. Jag fortsatte att fiska av revet och hoppades väl på att stimmet skulle återvända, något den inte gjorde. Nä, stimmet dök inte upp igen men det gjorde Stefan som taggad efter att ha fått mitt meddelande om fisk skyndat sig till vattnet. 

Vi fiskade idogt av de intill liggande reven men förutom en och annan följare så hände det inte mycket mer. Det gjorde det heller inte på den fiskeplats vi därefter körde till så efter en längre paus i solen bestämde vi oss för att återvända till de första rev. Jo då, det var fortfarande tomt på andra fiskare även om vi blev förpassade till de östra delarna av reven av den stora mängd knölsvanar som var på plats. Det blev en liten blänkare till och så hade jag några följare innan jag tackade för mig och lämnade Stefan ensam på revet. Imorgon är jag också ledig och kommer naturligtvis att söka mig till kusten igen för snart är näbbgäddan här så det gäller att passa på så mycket man kan..

En lyckad retur

Att ta en veckas semester för att fiska när man bor på sydkusten är lite för mycket gambling. Japp, jag hade sett fram emot en veckas fiske i vad jag hoppades skulle vara härlig vårväder men ack vad jag bedrog mig. Veckan har i princip blåst bort vilket medförde att det istället för fiske blev det gjort en hel del trädgårdsarbete. Som sagt, sådan är sydkusten och det är bara att acceptera men så idag var äntligen vindarna mer beskedliga och då var frågan - gick det att hitta fiskbart vatten? Anders pratade lite om att dra ut med kajakerna men jag kände inte riktigt för det så jag drog ut ensam idag. 

Dagens första fisk

Från kustvägen såg det mycket riktigt något grumligt ut men inte så farligt som jag från början hade befarat. Första platsen jag tänkt på var förvisso bara till att stryka men den andra platsen däremot såg inte alls så pjåkigt ut. Nä, väl ute på revet kunde man skönja fötterna i midjehögt vatten. Det var helt klart fiskbart och när jag dessutom ganska tidigt fick på en blänkare strax under måttet steg förväntningarna. Fisken visade sig dock vara en ensamvarg så efter någon timme drog jag vidare. Jag hamnade på några rev som visade sig vara alldeles fisktomma, trots att kulören på vattnet var mer än klart godkänt. Jag var onekligen förvånad, först för att det var klart bättre förhållanden i vattnet än vad jag trott och sen för att det inte gav en endaste fisk trots att jag grundligt fiskade av reven. Nåväl, jag drog vidare dock för att inse att det var för grumligt på tredje fiskeplatsen så jag bestämde mig för att återvända till revet där jag fått dagens endaste fisk. Det visade sig vara ett klokt beslut. Först för att det hade klarnat ytterligare i vattnet och sedan för att det efter dryga kvarten högg en riktigt fin pjäs. Hugget var inte särskilt noterbart men att det var krokad fisk var det ingen tvivel om. Genast märkte jag kalibern på fisken. Japp, den här firren var ingen 45:a som dagens tidigare fisk. Den gjorde dessutom allt en blänkare av god kaliber skall göra. Den slog ursinnigt i ytan, drog ut rejält med lina och så hoppade den förstås. Allt som gör att man är helt besatt av denna fisk. Glömt var veckans ständiga blåsande och inställda fiskeplaner. Fisken vägde in på 3.1 kg och var 64 cm . 

Silverkrut av bästa snitt.

Jo förresten, det blev ett par 45:or till i eftermiddagssolen innan jag for hem. Ja vad säger man - ibland lönar det sig verkligen att återvända till samma plats. Gissa om jag var nöjd...

7 små krabater

Igår var tanken att komma ut med kajaken men då fisket varit trögt ville jag vara mer mobil i mitt sökande efter fisken, något som gav frukt igår. Jag började på ett rev som förra veckan hade gett mig 14 landade fiskar, igår verkade revet tomt på fisk för jag varken såg eller kände något. Det fick mig att lämna revet efter cirka en timmes fiskande för att uppsöka gårdagens andra rev. Där var förhållandena annorlunda med lätt färgat vatten jämfört med det kristallklara vattnet jag lämnat. Det såg helt enkelt strålande bra ut och jag förväntade mig fisk på varje kast. Men ack vad man kan bedra sig för där var lika fisktomt som på första platsen. Jag lämnade platsen med en viss misströstan men dock ej uppgiven. Kanske kunde det tredje revet jag uppsökte ge ifrån sig åtminstone en liten krabat. Där såg det nämligen också fantastiskt bra ut. Med bestämda steg gav jag mig ut på sandreveln för att kasta ut mot det stora och avlånga stenrevet. På första kastet kände jag minsann ett pet som på efterföljande kast förvandlades till ett hugg och krokad fisk. Tydligen hade fiskeguden hörsammat min önskan om en liten krabat och inte bara det för under ett par timmars fiske gav stenrevet ifrån sig 7 små krabater på 40-45 cm. Alla som stöpta ur samma form. Visst, de var små men de var ettriga och hoppglada. Det hade säkert blivit fler om det inte vore för att jag tidigt fick lämna platsen då andra åtagande stod på schemat. Jag har semester även nästa vecka, dock ser det vädermässigt inte särskilt tilltalande ut för fiske men det kan ändra sig och då står jag där igen - på kusten..

Några tröga dagar

Jag måste erkänna att jag varit lat de senaste dagarna. Lat på att uppdatera bloggen. Jag har sedan i måndags varit ute varje dag då jag haft semester. Jag och Anders har till och med varit ute med våra kajaker men då fisket varit allt annat än strålande har det därav inte varit särskilt mycket att rapportera. Även igår var vi ute, denna gång tillsammans med Henrik som vi mötte upp i gränslandet mellan Österlen och sydkusten. Där var det dock ofiskbart då vattnet såg mer ut som nybryggd kaffe latte så dagen spenderades mycket på att hitta fiskbart vatten. Det gjorde vi så småningom och visst det blev några enstaka fiskar men inget att skryta om. Nä, det bästa med gårdagen var väl att den kallfront som dagen började med passerade förbi under dagens lopp och vi fick till slut en vacker solnedgång. Nu sitter jag, tidigt på långfredagens morgon, och försöker tagga mig till en ytterligare en dag på kusten. Den enligt prognosen utlovade solen lyser med sin frånvaro så det känns en aning oinspirerande men kanske kan en kopp kaffe hjälpa mig på traven..vi får se.