Sista racet innan fredningen

Så kom sista dagen för havsöringsfisket denna säsong, åtminstone på skånska sydkusten. Till skillnad från de sista turerna då jag varit ute redan vid gryningen så blev det istället en kvällstur. Japp, jag drog ut efter jobbet dock en aning vemodig, då den långa väntan under fredningstiden är allt annat än muntert. Vissa tycker det är skönt med ett uppehåll men jag, jag får fiskeabstinensbesvär redan efter ett par veckor. Det är jobbigt och det är frusterande men så är det. Det är bara att gilla läget helt enkelt.

Så alltmedan jag gick ned för slänten ner till vattnet surrade tankarna om en eventuell tur till Danmark under hösten. Allt för att stilla den kommande fiskefebern. Vi får väl se. Väl ute i det stilla vattnet kunde jag inte låta bli att lyssna på fågelsången som fyllde luften. Ett avlägset co-coo kunde även höras från en gök. I vattnet lyfte och landade gravänder stup i ett. Då och då hoppade en öring ut ur vattnet och landade med ett plask. Hoppade gjorde även små tobisar så nog var öringen även på jakt. Det var en härlig upplevelse, allt inrammat av varma färger från en fallande och gyllengul sol.

Jo då, det fanns gott om tobis. Så pass dessutom att första fisk som fastnade i kroken var just en tobis. Jag började tänka huruvida öringen eventuellt ratade plåtdraget i närvaron av till synes stora mängder tobis. Jag behövde inte tänka särskilt länge. Det högg nämligen rejält och bums hoppade en stor, rejält färgad öring ut ur vattnet. Japp, den var stor och inte minst rejält tjock men efter hoppet verkade den mer intresserad av den kommande leken än att fightas. Det var verkligen inte mycket till kamp den bjöd på så efter en kort stund kunde jag kroka av en oerhörd vacker fisk i fantastisk lekdräkt.

Jag fortsatte fisket till väl långt efter solnedgången dock med magert resultat. Motvilligt fick jag till slut ge mig för det betydde att säsongen nu var över och en lång väntan tog vid. Jag vet dock att väntan inte varar för evigt och att jag kommer att stå utvadad igen någonstans längs den skånska kusten. Tills dess får kusten vila....

Gryningsfiske de luxe..för Hashim

Återigen var jag på väg ut på revet långt innan soluppgången. Dock såg det i det svaga ljuset misstänksamt brunt ut i vattnet. Jag vadade trots det en bit längre ut med förhoppningen att det skulle klarna. Det gjorde det inte, något som grämde mig en hel del för jag var riktigt sugen på just det rev jag befann mig på. Jag hade inget annat val än att återvända den långa vägen tillbaks till bilen och uppsöka ny plats. Det var inte förrän jag kom till den fjärde platsen som jag fann fiskbart vatten. Solen hade då redan hunnit upp en bit på horisonten vilket också grämde mig då jag ville uppleva soluppgången medan jag var i vattnet. 

En av Hashims fina öringar

Nåväl, jag verkade åtminstone vara på rätt plats då jag både hörde och såg fisk hoppa ganska så omgående. Ivrigt började jag kasta ut en OLR wobbler och minsann så högg det omedelbart. Tyvärr så lossnade kroken då den lilla öringen fick för sig att göra ett luftsprång. Jo då, det fanns öringar på plats men dock var det av den lilla sorten. Det blev nämligen till slut 5 landade öringar, alla under måttet. Ej heller såg jag någon större öring hoppa. Större fisk verkade dock Hashim ha hittat på ett rev jag hade tänkt testa men ändrat mig i sista sekund. Jag mötte nämligen upp honom, Nermin och Mikael senare på morgonen och han visade bilder på några riktigt fina fiskar som tagit precis vid soluppgången. Precis som jag hade dem upplevt mycket aktivitet tidigt på morgonen för att sedan dö ut vid 09 tiden. Någon mer aktivitet blev det inte heller för dem eller för mig så vid 11 tiden körde jag hem. Andra åtagande, såsom klippa gräset, stod på schemat. Inte riktigt lika kul men tyvärr nödvändigt..