Ett par finingar

Jag stod vid vattenbrynet och andades in den salta och friska havsluften. Det var nästintill stiltje och dimman låg tät över vattnet. Jag funderade på söndagens fisketur då det också var rejält dimmigt och som slutade aningen snöpligt. Den slutade nämligen långt tidigare än beräknat då jag drabbades av rejäl sjösjuka i Christians båt. Nu stod jag på fast mark och inte i en gungande båt så jag tänkte minsann ägna hela dagen åt min favoritsyssla. Vattnet var klart och det skulle under dagen blåsa upp till cirka 3-4 m/s, något jag såg fram emot. Kristallklart vatten och stiltje brukar ju oftast innebära trögt fiske så lite vind som kunde sätta fart på vattnet var välkommet.

Det började ändå riktigt bra, det stilla och klara vattnet till trots. Jag fick nämligen redan efter några kast ett rejält hugg på riktigt grunt vatten. Fisken var det dessutom inget fel på, inte minst dess kämpaglöd. Yep, den kämpade precis som man vill en blänkare skall göra och att den dessutom låg kring 60 cm gjorde det hela till en härlig start. Det blev inte sämre av att jag stunden senare krokade ytterligare en fining på dryga måttet. Med den starten började jag tro att det kunde bli en riktig trevlig tillställning men ack som jag misstog mig. Tiden gick nämligen och ingenting mer hände. Jag körde till andra lokaler men till ingen nytta. Inte ens när den utlovade vinden kom blev det någon förändring. Till slut började den så förhatliga ryggsmärtan göra sig gällande och även om jag inte ville ge mig fick jag till slut kasta in handduken. Det blev inte så många som jag ett tag trodde det kunde bli men till gengäld var det ett par riktigt fina fiskar. Härligt.

Inte skuggan av en fisk

Idag slutade jag tidigt på jobbet och tog tillfället i akt för en sväng längs kusten. Jag var osäker om det skulle vara tillräckligt klart i vattnet på sydkusten men jag fann lyckligtvis fiskbart vatten redan på första lokalen. Det var rätt så stilla och solen lyste med all den kraft den kan uppbringa en februaridag. Det var onekligen skönt trots ett fåtal plusgrader i både luft och vatten. Jag misstänkte det skulle bli trögt och det blev det också även om jag gav järnet. Yep, under de 2.5 timmar jag var ute såg jag inte skuggan av en fisk. Ja, jag såg inte skuggan av någonting, inte ens några fåglar. Nä, det var dött och kanske borde jag inte ha stannat kvar på samma lokal men jag kände inte för att lägga tid på att köra till nya fiskeplatser då jag hade ont om tid. Det är alltid lätt att vara efterklok men jag hoppades helt enkelt på att fisken eventuellt skulle dyka upp, det gör det ju ibland men dock inte idag. Så när solen började söka sig ner mot horisonten tackade jag för mig och lämnade kusten därhän. 

Nu blir det rejält kallt i några dagar med uppemot 10 minusgrader om nätterna. Dock verkar temperaturen nå upp till nån plusgrad under dagen så kanske drar jag ut även om jag vet att det kommer att bli trögt, riktigt trögt..