En kall men livlig kust

Jag drog ut idag trots att jag egentligen inte trodde på det. Det var rått, grått och kallt. Det har det varit rätt så länge. Inte minst har det blåst en envis östlig vind som omöjliggjort fiske på sydkusten. Denna östliga vind blåste naturligtvis även idag så enda alternativet var att dra till västsidan. Så, trots att jag inte riktigt trodde på det, drog jag iväg för några timmars fiske. Det var ju trots allt ett tag sen sist plus att jag inte kände för att sitta på sofflocket en dag till. Väl framme kunde jag konstatera att inga andra fiskare hade fått samma tankar som jag. Kylan höll väl de flesta hemma och det, om något, var ju glädjande. Jag hade därmed hela kusten för mig själv och så skulle det förbli de timmar jag var ute.

Jag gick ut i det kristallklara vattnet och började med att fiska av de grunda områdena. Det var rätt så livlig tillställning i vattnet med alla allehanda sjöfåglar, något som var ett välkommet inslag i det annars bistra vädret. Vad avser fisket hände det inte så mycket förrän jag kom till ett område där det höll till en del svanar som betade av bottnen. Yep, vid ett av kasten mellan två svanar fick jag nämligen dagens första blanka krabat. En ettrig liten blänkare som, trots 2 grader i vattnet, fick till några hopp innan den kunde krokas av. Jag fortsatte att fiska mellan svanarna vilket resulterade stunden senare i ytterligare en krabat. Ja, det var inga stora fiskar men det fick mig att glömma mina alltmer frusna tår. Åtminstone under en kort period. Det hände nämligen inte mer trots envist kastande. Jag började därför fiska mig tillbaka och hade nästan kommit fram till strandbrynet när jag fick en tredje mindre fisk på knappt knähögt vatten. Slutligen gick jag upp och tittade ut över vattnet. Det var lika livligt bland alla sjöfåglar som när jag anlänt. Visst, det var rått, kallt och jag hade inte trott på det men jag fick landat 3 stycken öringar samt blivit underhållen av all fågelliv. Att jag dessutom inte behövt trängas med andra fiskare gjorde dagen till en ren förnöjelse..

En vit premiär

Äntligen gick jag igen längs vattenbrynet på jakt efter havets silver. Snön som föll igår låg och täckte kustbandet vilket skapade ett nuförtiden ovanligt vinterlandskap. Det var onekligen vackert och naturligtvis kallt, men ändå välkomnande. Dock kunde jag inte låta bli att tänka på huruvida det var för kallt för att vara ute och jaga silver men jag var äntligen ledig så självklart ville jag ut och testa. Framför mig låg ett nästintill spegelblankt och vindstilla Östersjön. Det hade dock blåst en del på sistone så jag visste inte vad som väntade mig med avseende på sikten i vattnet. Från land såg det inte särskilt lovande ut. Efter några djupa och kalla andetag gick jag in i plurret och kunde, till min glädje, konstatera ett fiskbart vatten. 

Jag började fisket i östlig riktning för att sedan fiska mig tillbaka. I kylan som rådde bildades det snabbt upp is på de övre spöguiden men inte så det störde allt för mycket. I det 2 gradiga vattnet hände det inte så mycket, varken i fiskeväg eller i fågelväg. Nä, det var som väntat väldigt stilla så när det dessutom dök upp två andra fiskare valde jag att söka mig till en annan lokal. Tyvärr var det allt för mörkt vatten även om jag drog iväg ett par kast bara för protokollets skull. Jag funderade om jag skulle söka mig vidare till andra lokaler men valde istället att bege mig hemåt. Kanske gav jag upp för tidigt men jag kom åtminstone ut och fick kastat i nån timme. Jag vandrade därmed, genom den djupa snön, tillbaks till bilen och undrade när jag kommer ut till kusten igen. Kylan verkar nämligen hålla i sig ett bra tag framöver men förhoppningsvis står jag snart därute igen.