Redan efter några kast hade jag fisk efter, dock av den långsmala sorten. Horngäddorna var uppenbarligen också vakna men dem högg i alla fall inte. Några kast senare kom dock hugget jag längtat efter, ett stenhårt och tungt hugg som direkt avslöjade att det inte rörde sig om horngädda.
För att bekräfta det ytterligare gjorde fisken strax därefter en tokrusning på ett tiotal meter. Åhhh, denna ljuvliga ljud när slirbromsen tjuter - rena balsamet för öronen. Det rörde sig helt klart om en fisk av den lite större kalibern, något jag fick bekräftat efter de två efterföljande delfinhoppen den gjorde. Den tappra kämpen gjorde allt den kunde för att bli av med kroken men dock förgäves. Jag kunde därför strax därefter avkroka en vacker skapelse på ca 3-3.5 kilo. Efter några foton fick den så friheten åter varpå den snabbt försvann bland tångruskorna.
Det blev ytterligare 2 öringar i mindre format innan näbbgäddorna började bli allt för besvärliga. Solen hade nu stigit en bra bit och jag kände mig nöjd. Klockan hade passerat 08-tiden, jag hade varit ute i cirka 2 timmar och haft det riktigt skönt i den tidiga morgonsolen. Som om inte det räckte hade jag dessutom också förärats med fisk..tacka fasantuppen för det..
Så underbart är det att bo på landet och intill kusten. Rätta paradis o bästa beslut du tog dagen du flydde stan:)Börjar ivrigt längta tillbaka till ett nytt besök o en liten fisketur med brush!!
ReplyDeleteNär kommer du?? ;-)
Delete