Midsommaröring

Efter ett långt uppehåll tänkte jag det skulle vara på sin plats att ta en tur på kusten. Rapporterna från sista tiden löd dessutom att näbbgäddan inte längre härjade längs sydkusten så det ville jag bekräfta. Nordvästan blåste friskt så även om solen gassade på borde vattentemperaturen vara hyfsat lågt för årstiden. Allt verkade därmed vara upplagt för en härlig kvällspass så när jag väl kom hem efter jobbet hörde jag först med Anders om han var sugen att hänga med. Det var han förvisso men tyvärr hade han förhinder så jag drog ut ensam. Jag hade i förväg redan bestämt mig vart jag skulle så jag hoppades på att revet skulle vara ledigt. Det var det. 

Östersjön glittrade vackert samtidigt som klingan swischade genom luften. Det var så otroligt skönt att återigen stå utvadad på ett av favoritreven och inte märka av en endaste näbbgädda. När det dessutom var endast 13 grader i vattnet kunde jag inte annat än le. Det borde ge öring och det gjorde det. Jag hade nämligen inte hunnit fiska mer än cirka kvarten förrän hugget föll. Fisken for ursinnigt iväg på en sjukt lång första rusning, stannade och drog iväg igen. Jag trodde knappt att det var sant. Vad hade jag krokat på sommarens första tur och som första fisk? Benen darrade samtidigt som slirbromsen tjöt. Jag tjöt också, av lycka förstås. Inte minst när jag såg den vid det enda hopp den fick för sig att göra. Det var en sommaröring i ypperlig kondition som naturligtvis gjorde allt den kunde för att gå vinnandes ur striden. När jag väl lyckades få den nära mig började den cirkla runt omkring mig och ett tag kändes det som om den aldrig skulle ge sig. Det gjorde den dock och redan vid första försöket kunde jag håva en härlig fisk kring de 4 kilona. Ja, vilken start på sommarfisket. Låt det fortsätta på samma sätt...