Från hängmattan till full action

Tanken på en tur längs kusten hade slagit mig under morgonen. Det blåste nämligen sådana vindar som borde föra med sig kallare vatten, något SMHI också prognosticerade. Jag får dock erkänna att jag inte riktigt kände för att dra ut, åtminstone inte ensam och framför allt inte till mina sedvanliga platser. Jag la mig därför i hängmattan för att chilla ett tag när det plötsligt plingade till i mobiltelefonen. Det var Christian som undrade om jag skulle hänga med i båten på en eftermiddags tur. Han var dessutom, precis som jag, sugen på att prova andra lokaler. Det var exakt de orden jag ville höra för att det skulle locka mig bort från den otroligt sköna hängmattan. 

Solstrålarna glittrade vackert på ett hav som onekligen såg ingivande ut för ett bad. Dock var inte vattentemperaturen sådan att det lockade till bad, något som vi förvisso inte var ute efter. Nä, det var havets silver vi ville ha och silver fick vi. Redan på på första lokalen och efter bara några kast kände jag ett hugg precis vid nedslaget. Fisken fastnade inte dock och jag hann knappt säga till Christian något i stil med "Undrar om den hugger igen" förrän den högg igen. Ut ur vattnet hoppade en stor öring som efter ett rejält plask bjöd på en förträfflig fight men som gav sig till slut och hamnade i håven. Fisken gjorde sedan i princip C&R på sig själv då den sprattlade till vid fotograferingen, slank ur händerna och hamnade i vattnet. Det var en start som heter duga och som om det inte var nog så tappade jag kort efter ytterligare en stor fisk. Det visade sig att området höll en ansenlig mängd fisk så vi blev kvar på platsen ett bra tag. Yep, det blev uppemot 15 fiskar till oss båda varav vissa i större storlek innan vi drog vidare österut. Det blev dock inte mer än en mindre krabat till innan vi tackade för oss. Så nu, när jag skriver dessa rader undrar jag om jag skall välja hängmattan idag eller kusten igen. Jag får se helt enkelt. Hängmattan är otroligt skön men kusten, ja den är oemotståndlig...

Mindfulness på sydkusten

Att köra på kustvägen en solig sommardag kan både vara en härlig och ett helvetes upplevelse. Härlig för att den är pittoreskt men ett helvete för att den kan få ens tålamod att brista nåt så fruktansvärt. Är det inte för alla husvagnar som fullständigt fyller kustvägen sommartid så är det för dessa bilister som kör långt under tillåten hastighet. Har man då bråttom (som jag hade igår) då är det nära att tålamodet brister. För ja, jag hade bråttom då jag hade en tid att passa med Christian och ja, jag blev rejält sen. Antar att det egentligen inte spelar någon större roll då det gällde bara en fisketur och jag kanske överreagerar men fy fan för alla dessa söndagsbilister. Och husvagnar..

Väl framme dröjde det inte länge förrän vi stod och kastade våra drag i böljan blå. Borta var stressen jag byggt upp på kustvägen. Det är effekten fiske i det ändlösa havet har, åtminstone på mig. Det gjorde inget att vi under de första par timmarna inte fann nån fisk. Vi trodde dock på det, inte minst med tanke på de förhållande som rådde. Vi behövde bara hitta rätt rev, något vi till slut gjorde. Yep, vi ankrade upp på den sista lokalen när det var drygt en timmes fisketid kvar och där blev det lite av en huggkavalkad.

Det tog nämligen inte många kast förrän Christian krokade en större fisk som dock gick vinnandes ur striden. Strax därefter var det min tur då en tjockis strax över måttet behagade att hugga min sandeel. I den annalkande skymningen började fiskar även att hoppa vilket höjde upplevelsen ytterligare. Christian tappade återigen en fisk medan jag fick en fining på dryga 2.5 kilo. I det tilltagande mörkret fortsatte det att hoppa och hugga tills det slutligen dog ut. Ännu en härlig kväll på sydkusten var till ända och jag skulle därmed köra den långa kustvägen hem. I mörkret var dock söndagsbilisterna och husvagnarna som bortblåsta vilket gjorde körningen hem till en ren fröjd. Upprymd kom jag hem, blandade mig en gin tonic och tänkte på den gångna fisketuren. Livet på sydkusten är härligt..