Påsken har anlänt och som sig bör är man ledig några dagar. Jag passade därför på att bege mig ut på kusten några timmar. Jag hade dessutom ett litet uppdrag att uppfylla, nämligen att få med mig en påsköring hem. Jag fruktade dock för att det skulle vara mycket folk ute. Det var åtminstone inte solskensväder och det kanske höll en del folk hemma. Väl framme på en av favoritlokalerna möttes jag, till min glädje, av en tom kuststräcka. Med glada steg gick jag in i plurret i vad jag från strandbrynet tyckte såg ut som perfekta förhållanden. Yep, det var molnigt och med en vind som satte rejäl fart på det klara vattnet. Dock dämpades glädjen en aning när jag såg en del ålgräs drivandes i vattnet.
 |
| Blänkaren på 2.8 kilo som avnjöts samma kväll. |
Jag började att kasta och hoppades på att ålgräset inte skulle vara ett allt för stort gissel. Det kändes nämligen allt för hett för att lite ålgräs skulle sätta stopp för fiskeriet. Mycket riktigt så hade jag kontakt med fisk redan efter några kast. Jag hade som förväntat också kontakt med ålgräs på typ vart tredje kast men jag fortsatte ändå att idogt fiska av revet och det gav min själ lön för mödan. Det började nämligen med en skapligt stor besa och det slutade med en mindre blank krabat. Däremellan slank det in ett par öringar till varav en härlig blänkare på 2.8 kilo som hade rejält med skånsk krut i sig. Ja jävlar vilken fight den bjöd på. Det var hopp och rusningar om vartannat innan den till slut gav sig och jag kunde håva den. Det kändes hett som sagt, ålgräset till trots. Ja, det är inte ofta men ibland faller förnimmelsen in. Gissa om jag var nöjd..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar