Så där stod jag på revet, i rejält lågvatten, och kastade gång på gång en OLR-kutling i det stilla havet. Särskilt stilla var det dock inte runt omkring mig. Det var nämligen ganska underhållande att iaktta alla gräs- och gravänder som gång på gång lyfte och landade på vattnet. Dem trivdes väl i solen lika mycket som jag gjorde. Jag fiskade under ett par timmar idogt av området, dock utan resultat. Vinden började åtminstone att sakta men säkert krusa ytan, något som höjde förhoppningen om fisk. Det blev med tiden allt bättre, vinden fick mer fart och kom så småningom upp i cirka 4-5 sekundmeter. Jag började tro på det alltmer, inte minst när jag plötsligt kände ett nafs som stunden senare blev till ett hugg och strax därefter en avkrokad liten öring.
Med ett leende på läpparna fortsatte jag fisket, ett leende som blev betydligt större när det kvarten senare högg igen i vevstoppet. Gunget som följde avslöjade en fisk av betydligt större kaliber än den förra, något som bekräftades vid det första hoppet. Fisken rusade iväg, mitt adrenalin likaså. Klingan stod i rejäl båge ända ner till korken och jag kunde inte göra annat än att njuta. Det tog ett tag men den gav sig till slut och jag kunde därmed håva en riktigt fin blänkare på 3.35 kg. Var det sydvästen som blåste upp under dagen som levererade eller var det en slump? Inte vet jag men påsksilvret var levererat i alla fall..gött!
Tjusig öring! Tror att jag fiskade en bit vänster om dig i orange jacka. Tog två snabba öringar men var tvungen att avbryta strax innan 16 för att kolla MFF. Riktigt grym blogg du har med snygga bilder! Skitfiske.
ReplyDeleteTack Geronimo! Gött du fick fisk med. Skitfiske
ReplyDelete