Väl grillade i kinderna

Det var över en vecka sen jag var ute sist. Inget som har varit självvalt men den pestliga vinden från öst har ju ställt till det en hel del. Den fortsatte att blåsa idag men i lite mer beskedlig styrka så Anders och jag drog ut en sväng med kajakerna. Temperaturen skulle dessutom i den utlovade solen komma upp kring 15 graders strecket - härligt efter att ha haft några kylslagna dagar. Ja, solen skulle verkligen värma upp dagen för oss. Något som behövdes för att hålla humöret uppe för det började minst sagt segt. Det var så pass segt att vi tog en tidig paus vid ett fort för att ladda batterierna med lite käk. Det var riktigt skönt vid fortet, solen gassade på rejält samtidigt som Anders sörplade i sig gulaschsoppan och jag tryckte i mig några mackor. Vi hade kunnat stanna där ett bra tag om det inte varit för att vi var ute efter silver så vi drog vidare västerut.

Där var vinden inte alls lika påtaglig men ändå så pass att den krusade vattenytan. Vi rörde oss över stora vattenytor i vår jakt efter fisken. Det tog ett tag men så hittade vi plötsligt ett område där vi fick några snabba blanka krabater, varav ett par låg kring måttet. Det var bra krut i fiskarna trots deras ringa storlek, inte minst var dem extremt hoppglada vilket fick en att dra på ett och annat leende.

Vinden mojnade allt mer efter den kortvariga huggsexan och det blev nästintill spegelblankt. I stiltjen hördes svischet från klingan och fiskmåsarnas gälla skri allt tydligare. Just när jag började hamna i ett meditationstillstånd sög det till i linan och en ny mindre blänkare hoppade ut ur vattnet. Finns det något bättre än det där plötsliga hugget som fyller en med adrenalin? Knappast! Och inte blev det sämre när ytterligare en krabat behagade att hugga innan solen började dala allt längre ner mot väst. Vi sökte oss slutligen in mot land. Nöjda och väl grillade i kinderna..