Jag var på väg upp ur vattnet i det grådaskiga vädret efter en hel dag på kusten utan att varken ha känt eller sett något. Samma visa utspelade sig igår när jag var ute med Stefan, dvs en hel fiskedag utan någon som helst kontakt med fisk. Så ja, jag var på väg upp idag när Anders plötsligt ropade något om fisk i ytan. Det fick mig lite i andra tankar, i alla fall så att jag kunde glömma för stunden mina frusna tår. Jag fortsatte därför ett tag till och det är något jag inte kommer att ångra för plötsligt kände jag hur Polar Magnus flugan togs med dunder och brak. Direkt kände jag att det var en fisk av ansenlig storlek, det var bara det att den uppförde sig mer som en besa än en blank. Japp, om nu hugget var explosivt så var fighten allt annat än det. Den plaskade lite i ytan och gjorde sig bara så tung som möjligt. Det var i alla fall inte en fisk som var sugen på att varken rusa eller hoppa för den delen. Kanske var den köldstel, det var ju trots allt endast 2.5 grader i vattnet.
 |
| Tack Anders för bilden. |
Hur som helst kom jag på andra tankar när jag fick fisken intill mig och jag plötsligt såg hur tjock och blank den var. Håven åkte naturligtvis fram i all hast och redan vid första försöket lyckades jag håva en riktigt fin vinterfisk, en fisk som sedan visade sig vara 72 cm och 4.72 kilo tung och som följde med hem till röken. Vilken praktstart på året!
 |
| Fulton 1.26 |
No comments:
Post a Comment