Efter flera veckor där stormarna dragit in över sydkusten en efter en la äntligen vinden sig i fredags. Ovanpå det ville solen vara med på ett hörn och fira att Triton slutat blåsa i sitt snäckskal, härligt. Jag ville så klart också fira det genom att dra ut på kusten för lite fiskafänge. Östersjön glittrade vackert i solen medan jag körde längs kustvägen och mötte upp Stefan som varit ute sen tidigt i morse. Han var på väg upp ur vattnet och berättade om massvis med ålgräs, något som drog ner något på förväntningarna. Efter lite snack drog han hem medan jag körde vidare och hittade till slut en plats som hade allt man kan önska sig - inga andra fiskare, inget ålgräs och klart vatten. Jag gick ut på revet med ett stort leende, övertygad att en dag som denna skulle ge fisk. Det började trögt och efter någon timme hade jag tankarna på att ta en paus när det plötsligt blixtrade till. Öringen tog min OLR Tobis bara några meter från spöspetsen och drog iväg 10-15 meter. Den kändes helt klart av ansenlig kaliber, något jag fick bekräftat när jag, efter en härlig fight, fick den intill mig. Det var en fisk som var prickig som få och som låg väl kring 3.5 kilo. En otroligt vacker fisk som kämpade väl i det 5 gradiga vattnet. Efter den fisken var det så dags för en behövlig paus med gulaschsoppa inkluderad innan jag gick ut igen.
Prickig som få |
No comments:
Post a Comment