Från ärtsoppa till gin

Hemmavid har vintergäcken och snödropparna börjat blomma som ett tidigt vårtecken. Dock känns våren för närvarande lite väl avlägset. Inte för att det är för kallt utan snarare för att stormarna som kommer in över sydkusten aldrig tycks ta slut och det gör att de tidiga vårkänslorna inte riktigt vill infinna sig, trots blommande växter. Visst, det är ju fortfarande februari och vårkänslorna kanske inte riktigt ska infinna sig än men detta eviga blåsandet gör en aningen frustrerad då det även påverkar möjligheterna till fiske, åtminstone på sydkusten där vattnet för närvarande ser mer ut som ärtsoppa. 

Som tur är kan man alltid söka sig till Österlenkusten för att komma undan ärtsoppan och det är vad jag gjorde idag. Jag mötte upp Henrik för några timmars fiske på hans hemmavatten. Vattnet här var klart som gin och till skillnad från sydkusten var det någorlunda stilla. Kanske inte helt optimalt för fisket men det viktiga var att det gick att fiska, sugen som jag var. Nu blev det inte någon fisk explosion men det var inte heller väntat. Jag fick förvisso två blänkare, varav den ena var klart över måttet, men tiden spenderades också till pauser och skitsnack. 

En av dagens blanka krabater

Vädret var också till en början riktig behaglig men någon gång kring 15.30 tiden försvann solen och nya mörka moln drog in över kusten. En ny förväntad storm var på intåg och det dröjde därför inte länge förrän vinden tilltog och regnet började falla. Det blev genast kallare med den negativa påföljden på fiske lusten. Japp, det var dags att köra hem till Söderslätt där vindarna än en gång fick fart, rejält med fart. Usch, vad hopplöst det känns men som tur är och så länge det blåser från väst så finns det alltid Österlen..