En stor och vacker madam

Solen hade precis stigit upp ur horisonten när jag körde iväg för att träffa Christian för en heldag på kusten. Väl framme hos honom drog vi snabbt iväg med båten varpå det inte dröjde många minuter förrän vi var framme vid första revet. Det dröjde inte heller många kast förrän jag hade kontakt med fisk och strax därefter ännu en gång. Det verkade lovande men dock gick det en halv timme utan att något mer hände. Vi drog därför vidare och hann fiska av ett par rev till innan vi slutligen fann vad vi sökte. Japp, i den rådande stiltjen såg vi plötsligt aktiv fisk uppe vid ytan. Jag kastade förbi fisken, drog några vevtag och minsann så högg den. Fisken tog direkt en rusning mot mig vilket fick mig att tro att jag tappat den. Det hade jag inte, lyckligtvis. Det visade sig nämligen att det inte var vilken öring som helst. Nä, det var en rejäl pjäs som kämpade febrilt och som länge vägrade att komma in till båten. Slutligen gav den sig dock och vi kunde håva en vacker madam på 5.3 kilo som efter några snabba foton släpptes tillbaka till sitt rätta element. 

Det dröjde ett tag innan jag återigen kunde fokusera på fisket och även på vad Christian sa till mig. Jag kunde nämligen inte på ett tag sluta tänka på den damen, det är den effekten en rejäl öring har på en. Dagen gick dock vidare med flertalet besökta rev och fångade öringar, tappade öringar och inte minst följare. Ja, ju längre dagen gick desto svårare blev det att lura dem till hugg. Retfulla öringar som följde draget nästan in till båten men som vägrade hugga. Någon gång under sena eftermiddagen kände vi oss mer än nöjda och blåste därför till reträtt, trots närvaron av fisk. En fantastisk dag längs den skånska kusten var över. Väl hemma dröjde det inte länge förrän jag gick till sängs. Trött och sliten men väldigt belåten.