Efter cirka 1.5 timmes körning är jag så äntligen framme. Det blåser hård sydväst, något som omöjliggör fisket på sydkusten, men på ostkusten är det annorlunda. Här är det nästan frånlandsvind, den är hård och skapar krusningar över vattenytan. Jag står och tittar ut över vattnet, det är spritklart och man kan tydligt se bottenkonturerna - sand som fläckvis övergår till mörka partier. Jag befinner mig på en mycket speciell plats, en plats där vi brukar skämta om att reglerna för havsöringsfisket på något sätt slutar gälla. Här kan det stundtals vara galet fiske över sanden och i gränsen mellan sand och de mörka partierna, detta trots stilla och spritklart vatten.
Även idag, någon gång kring lunch, dök fiskarna upp. Jag fick förvisso leta upp dem men jag fann dem till slut. Ett stim som uppehöll sig på samma plats under ett par timmar, långt ut i kastet, i ovanstående gränspartier. Det var tobis dem jagade och det var tobis som blev serverat i form av en OLR Slim. Huggen var stenhårda och även så fighterna. Inte minst när en nästintill blank fisk på cirka 65 cm tog min OLR, i ett kast som i medvinden flög iväg nästan till andra sidan Östersjön. Frenetiskt försökte den bli av med kroken, den knyckte nåt vansinnigt, hoppade och rusade ursinnigt ett flertal gånger. Det var en fisk som vägrade ge sig ända in i målsnöret, en fantastisk fighter som efter bataljen naturligtvis fick friheten åter. Friheten för att återuppta sin jakt efter tobis.
 |
| En sann fighter |
Ja, denna fantastiska plats, där tobisstimmen nästintill simmar mellan ens ben och där öringarna är dem hack i häl. Så var det även idag...för när det busblåser på sydkusten och det ändå rycker i fisketarmen finns ju alltid Österlen..och så denna plats..denna magiska plats
No comments:
Post a Comment