Slagen av fisken och influensan

Tidig morgon vy från hemmet

En fantastiskt vacker soluppgång, en tillika magnifik solnedgång och en begynnande influensa. Ungefär så skulle jag kunna sammanfatta häromdagen. Jag borde egentligen stannat hemma och kurerat men jag kunde inte låta bli helt enkelt, att stå vid kusten har en alltför stor dragningskraft. Väderprognosen var dessutom gynnsam, endast några plusgrader förvisso men vindmässigt var det klart godkänt.

Jag hittade också vatten som luktade havsöring ända upp till kustvägen. Det såg verkligen så hett ut att jag i princip förväntade mig hugg vid varje kast men icke, illusion har inget med realitet att göra och realiteten är att det är kallt. Kallt i luften och därmed kallt i vattnet och med det en minskad aktivitet. Fisken befinner sig väl mest nu på djupare vatten men man hoppas ju på en och annan raid in på grundare områden och hoppet  är som bekant det sista som överger en. Jag var dessutom verkligen aktiv i mitt sökande, trots sinande krafter och tilltagande hosta. "Därborta, vid den stenen! Där kommer det att hända något", var en återkommande tanke, som förblev just en tanke.


Nä, istället blev de majestätiskt flygande svanar som ibland, och på låg höjd, passerade förbi ett välkommet och klart uppiggande inslag i en annars händelsefattig dag. Ja, förutom då bevittnandet av vår stjärnas upp respektive nedgång. Fler sådana tack, dem ger onekligen välbehövlig energi under denna ack så kalla och mörka årstid. Förhoppningsvis ger den också energi för att kurera för nu är jag slagen, knockad och fallen som bara en man kan bli av en influensa..

Mörkret lägger sig över forten längs den skånska sydkusten