Ett blänkande hopp

Östersjön låg helt stilla. Blyfärgade moln täckte himlavalvet ända ner till horisonten. Eventuellt skulle solen stundtals dyka upp under eftermiddagen. Det var förhoppningen åtminstone, inte minst när man av misstag hade tagit på sig kepsen istället för mössan. Det var minst sagt kallt om öronen, och jag kände nästan en viss glädje av att det var nästintill vindstilla trots att inte var särskilt önskvärt sett ur ett fiskemässigt perspektiv. Men, mina öron var åtminstone glada över det.

Det var en hel del folk ute längs kusten men jag lyckades hitta en plats där jag i fred kunde kasta ut min OLR Slim i det stilla havet. Det var också stundtals dödstyst, något som fick tankarna att fara iväg till allt mellan himmel och jord. Några svanar hade lyckats sno åt sig min uppmärksamhet under en kort stund då en fisk plötsligt och bara några meter ifrån mig hoppade ut ur plurret samt landade med ett rejält plask. Wow!! Vad fan hände??. Fisken var inte bara stålblank, den var även i 3-4 kilos klassen. Ivrigt försökte jag samla mig efter den smärre chocken och började kasta febrilt men tyvärr utan resultat. Häftigt var det i alla fall, inte minst då det är inte ofta

man ser fisk hoppa under den kalla årstiden. Tankarna började nu gå till min kamera då den var igång med time-lapse fotografering och huruvida fiskens hopp hade fastnat på en av bilderna.
Jag gick upp stunden senare för en kort paus. Hjärtat slog fortfarande en aning snabbare än normalt. Inte så märkligt kanske, det hade ju varit riktigt härligt att få kroka en sådan blänkare som årets allra första fisk. Med fiskens blänkande hopp fortfarande fastetsat i min retina gick jag ut igen och ställde mig på exakt samma sten. Denna gång gick det bättre, det var förvisso en besa som blev årets första krokade fisk men det var fisk i alla fall. En halvtimme senare lyckades jag än en gång, en blänkare strax under måttet som även den snabbt fick friheten åter. Dagen började efter det att sjunga på sista refrängen och jag kände mig nöjd. Solen dök förvisso aldrig upp, jag frös en hel del om öronen men jag spräckte nollan på årets andra fiskedag och så kommer jag för alltid att minnas det stålblänkande hoppet...och angående bild på fisken så kom åtminstone plasket med...coolt..

Tyvärr inte bild på blänkaren men väl på plasket