Fåglarna kvittrade i solskenet medan jag gick med raska steg mot vattnet. Jag var på väg till samma plats där jag igår hade haft (yep, jag var ute igår också) riktigt bra fiske. Det blev nämligen hela 11 stycken öringar med en största fisk på cirka 60 cm så humöret var på topp idag. Väl framme visade sig dock platsen vara fullständigt invaderad av knölsvanar och dem verkade inte vara det minsta intresserade av att flytta på sig. Nä, jag fick helt enkelt finna mig i det och började fisket en bit öster ifrån dem.
|
Svaninvasion!! |
Det dröjde inte länge förrän jag kände de första puffarna av en fisk som följde draget hela vägen in. Det var därför inte särskilt förvånande när en liten krabat en stund senare tog draget med full kraft. Skulle det bli samma fiske idag igen månne? Med stor iver kastade jag ut igen, igen och igen men ingenting mer hände. Anders anslöt någon gång efter lunchtid, revanschsugen som han var efter gårdagen. Jo då, han anslöt igår också under sena eftermiddagen men till skillnad från mig hade han inte samma tur.
Vi gav järnet ända fram tills solen började dala ner mot horisonten, med ett fiskeplatsbyte inkluderad. Dock verkade inte fisken vara närvarande idag, trots återigen vårlikt väder och 7 grader i vattnet. Till slut kastade jag in handduken medan Anders stannade kvar. Nä, det blev inte samma fiske som igår men det kommer en ny dag imorgon och om jag känner mig rätt så lär jag tillbringa den på kusten..så klart..
De där svanarna är verkligen irriterande särskilt när de ska vara exakt där man vill kasta 🙂. Tack för en trevlig fin blogg!
ReplyDeleteTack själv Bengt!! Ja, de där svanarna leker man inte med.
Delete