Fisk i solen

Molnen började spricka upp någon gång under förmiddagen och det gav därmed solen chansen att komma fram. Temperaturen i luften var dock inget att hurra över men de solstrålar som nådde de kylslagna kinderna var definitivt välkomna. Vi stod i vattnet, Stefan och jag, och kastade åt alla tänkbara riktningar samtidigt som svanar och sothöns jämnt och ständigt flög förbi. Det dröjde länge innan första hugget kom men när den väl gjorde det var det stenhårt och koncist. I det 1.5 gradiga vattnet var det dock inte mycket till fight som öringen bjöd på. Nä, fisken var väl aningen köldstel men trots det vågade den sig på med ett hopp i luften. 

Efter den korta action som fisken bjöd på la sig återigen lugnet över vattnet. På avstånd såg jag att Anders nu anslutit sig till fiskafänget. I övrigt var det tomt på vadande fiskare. Härligt var det att stå där och njuta av solens strålar när Stefan sa något om ett eventuellt hugg han känt och att jag skulle kasta i den riktningen. Sagt och gjort kom hugget strax därefter. Tyngden som följde avslöjade att det rörde sig om en rejäl pjäs, dock dröjde det inte länge förrän jag förstod att det rörde sig om en besa. Fisken gjorde sig så tung och seg som möjligt vilket gjorde att det tog några minuter innan jag fick in den. Väl nära mig lossnade kroken varpå den försvann in i bottenvegetationen. En rejäl fisk, en besa förvisso, på kanske 4-5 kilo.

Vi gick därefter upp för lite värme och gulaschsoppa, något som smakade gudomligt i den kylslagna vinterdagen. Den sista timmen spenderade vi naturligtvis återigen i vattnet men det hände inte så mycket mer i fiskväg. Småfrusna men väl belåtna med dagen gick vi så upp, såg solen försvinna bakom några moln i horisonten och körde hem.