Idag tog jag det betydligt lugnare. Japp, jag tog sovmorgon och drog inte ut förrän nån gång efter 11. Man kan ju inte vara uppe med tuppen var gång det vankas fiskafänge. Solen sken i alla fall, åtminstone till en början, vilket var klart önskvärt efter den senaste tidens grådaskiga väder.
 |
| Stefans fisk på 3.75 kg och 68 cm. |
Vi började vårt fiske alldeles ensamma, Stefan och jag innan Anders, efter dryga kvarten, anslöt sig till oss. Med solen i ansiktet tog vi oss an uppdraget att försöka lura en och en annan öring. Det började trögt minst sagt. Vi rörde oss över stora områden och täckte av så mycket vatten som möjligt men det dröjde ändå ett tag innan jag hörde Stefan ropa Yes!! Jag tittade åt höger och kunde se honom fighta en fisk som på avstånd och till en början inte såg så anmärkningsvärd ut. Anders, som stod ganska nära honom, började också fighta fisk och det fick mig naturligtvis att röra mig ditåt då det verkade som om dem träffat på ett stim. Väl framme hade Stefan, efter en del kämpande, lyckats håva en strålande fin blänkare medan Anders fisk, som också var av ansenlig storlek, inte var alldeles blank och blev genast återutsatt. Med en stor portion entusiasm återupptog jag fisket bara för att konstatera att ett eventuellt stim hade lämnat platsen. Jag kände nämligen ingenting under hela dagen, inte ett pet - nada!! Anders, som för dagen fiskade med Bombarda, lyckades kroka en fisk till av schyst kaliber även om den lyckades gå fri efter en stunds drillning.
Tiden gick och den stundtals närvarande solen började sjunka alltmer mot horisonten. I det 2 gradiga vattnet började dessutom tårna att klaga allt mer så vi började tänka på refrängen. Några sista kast blev det dock innan värmen i bilen till slut lockade oss i land. Ja, jag gick bom idag men det kommer en ny dag till Trettondagen och då står jag där igen, på kusten vill säga..
No comments:
Post a Comment