Hoppande säsongsavslutning!

Så kom säsongens sista fiskedag efter havsöring. Jo då, jag har varit ute ett par gånger nu på sistone och fått några ströfiskar, senast i söndags med Henrik på Österlenkusten. Fisket har med andra ord inte varit helt lysande när man började närma sig mållinjen så förväntningarna var inte skyhöga inför den avslutande dagen. Jag hade självfallet tagit ledigt för att ägna hela dagen åt min favoritsyssla. Förutsättningarna var lite blandade med perfekt färg på vattnet men dock i princip stiltje under hela dagen. Redan vid 08 tiden stod jag utvadad på en av mina favoritrev. Lugnet i den rådande stiltjen var påtaglig, åtminstone under de första kasten för sen blev det lite liv i luckan då ett par firrar kring måttet samt nån liten rackare behagade att hugga på min OLR Tobis. Det var inte bara fiskar som högg för på som i ett kommando började även fiskar att hoppa till höger och vänster, vissa av dem av ansenlig storlek. Skådespelet varade i någon timme och tydligen inte bara på revet jag stod. Stefan, som stod utvadad på ett rev några kilometer österut, ringde och berättade om samma fenomen. Det var tydligen gott om hoppande fisk på hans rev också, dock var de fullständigt ointresserade av att hugga. Han bestämde sig för att göra mig sällskap och dök därför upp strax därefter. 

Jo då, fisken fortsatte att hoppa även efter att han anlänt men dock blev de plötsligt lika ointresserade av att hugga som på det revet han kom ifrån. Vi bestämde därför att låta vattnet "vila" en stund och gick upp för lite lunch. När vi återigen gick ut på revet hade lugnet lagt sig över vattnet. Inga hoppande fiskar sågs längre så vi bestämde oss för platsbyte. Stiltjen var dock ännu mer påtaglig där vi hamnade, förutom då för den bamseöring som hoppade bara 10 meter ifrån mig och som jag uppskattade till 4-5 kilo. Den fisken gjorde naturligtvis att vi stannade kvar långt längre än vi kanske borde men till slut gav vi så upp det revet. 

Lite frustrerad över att ha sett den stora fisken hoppa intill mig men inte fått den till att hugga återvände jag till den första fiskeplatsen medan Stefan valde att dra vidare. Nu fick jag bevittna återigen en hoppkavalkad utan dess like. Hoppande fisk i alla storlekar behagade att göra denna säsongsavslutning till en fröjd om än en aning frustrerande. Japp, för visst högg några öringar till men det var fiskar som var långt mindre än några av de fiskar jag såg hoppa. Med lite ryggsmärtor efter en hel dags fiskande kunde jag summera det till 8 öringar varav 3 på måttet. Nu väntar en lång väntan innan det är dags igen. Kanske blir det en annan typ av fiske, kanske inte. Vi får se..