Med smak av hallonpaj..

Häromdagen var det Bo Kaspers orkester som spelades i radion medan jag, tidigt på morgonen, körde till den fiskeplats som sedermera visade sig vara givande. Det var lugn och skön musik att vakna upp till, igår kväll var det istället Eye of the Tiger som dånade ur högtalaren. Något som istället fick mig taggad till tusen. Det toppades av den hallon/vita vinbärs och kardemumma smulpaj jag ätit precis innan jag jag satte mig i bilen och som jag fortfarande kände smaken av. Inte mycket som slår det, speciellt när man tillsammans med barnen plockat bären i trädgården och sedan sett dem entusiastiskt glufsa i sig pajen. Ja, det skulle vara i så fall att en +5 kilos och stålblank havsöring högg men det är knappt.

Så jag stod där igen, på samma plats och samma sten där jag häromdagen fick mig ett ofrivilligt dopp dock med skillnaden att solen sakteligen började sjunka i öst. Nordvästliga vindar blåste igen så jag kunde självklart inte låta bli att ge mig ut och pröva lyckan. Det såg otroligt lovande ut, inte minst när jag dessutom uppmätte vattentemperaturen till 13 grader.

Det dröjde dock ett tag innan jag märkte av något liv under vattenytan, ovanför densamma var det däremot raka motsatsen. Ejdrar, fisktärnor, grav-och gräsänder samt andra allehanda fåglar både hördes och syntes. Jag är långt ifrån en fågelfantast men kan inte låta bli att fascineras av dessa bevingade varelser som lever svävande mellan himmel och jord eller hav. Flygförmågan är något som fascinerat människan sedan urminnes tider, något man även försökt efterlikna men aldrig lyckats med. Så olika oss men samtidigt lika i andra avseenden. Fåglar gillar att kommunicera och dem lever ett socialt liv, precis som vi. Och så älskar dem friheten, och vem gör inte det..

Jag får erkänna att jag stod och filosoferade en del alltmedan solen sjönk längre ned och skuggorna från de gamla ekarna la sig över vattnet. Just då, samtidigt som göken också började höras inifrån land, kände jag en puff på draget, och så strax därefter ytterligare en. Den fisken fick jag inte men det dröjde inte länge förrän jag hade kontakt med fisk igen. Det tog dock ytterligare 10-15 minuter innan det högg hårt i min OLR varpå jag kunde efter en kort men intensiv fight avkroka en tjock krabat på dryga måttet och som kvickt försvann bland de allt mörkare stenarna. Jag hann få ytterligare en ilsken filur, dock modellen mindre, innan jag tyckte det var dags att tända pannlampan och bege mig in mot land. Göken hade nu tystnat och den nu nästintill svarta kustsilhuetten såg aningen hotfull ut, det var med andra ord dags att köra hem...