Under skyfallet...

De gyllenbruna råg- och vetefälten böljade fram och tillbaka i den hårda vinden. Här och där skymtade man blåklint som, med sin intensiva blåa färg i kombination med den röda färgen från vallmon som kantade vägen, skapade en vacker kontrast. De nickade dock en aning pga av det monsun-liknande oväder som drog över den skånska slätten. Detta var igår och man kan väl lugnt säga att det var riktig busväder, och inte vilket busväder som helst. Nej, nordvästan drog nämligen över sydkusten med kraft och detta, i kombination med ett intensivt regnande, fick mig att sätta väckarklockan. Den senaste veckan hade dessutom en del rapporter om fångad fisk trillat in, trots "varma" sydliga vindar. Nu blåste det "rätta" vindar vilket borde ge en aning sänkt vattentemperatur på sina ställen längs sydkusten.
Så ja, jag var enormt ivrig på att testa fisket under dessa förhållanden så jag ställde in mitt inre gps, startade bilen och körde iväg.
Jädrans vad det regnade när jag ställde mig på den första stenen. Det var det enda man kunde höra - regnet vill säga, som kraftfullt smattrade på vattenytan. Jag hade vinden och därmed regnet i ryggen så det störde mig inte alls, det var faktiskt nästintill härligt att stå där och se draget fara iväg genom skyfallet. Vattentermometern visade 14 grader så visst hade tempen sjunkit, inte så förfärligt mycket men ändå så pass att jag började hoppas på fisk.

Jag hoppades som tur är inte förgäves, det fanns nämligen fisk på plats och dessutom förvånansvärt mycket fisk. Dem var förvisso mest av allt nyfikna, jag hade nämligen en del efterföljare, men jag lyckades ändå till slut lura hela 4 stycken till hugg. Runda, trinda sommarblänkare kring måttet som gärna och ilsket hoppade upp ur vattnet. Att jag oxå fick för mig att hoppa, dock ner från en sten, var å andra sidan aningen korkat, jag halkade nämligen till vid landningen och fick mig därmed ett litet ofrivilligt dopp. Det var dock inte värre än att jag kunde fiska vidare nån timme till innan jag tackade för mig vid 11-tiden, fisken hade dessutom ändå försvunnit den sista timmen och jag var också mer än nöjd.

Tackade för sig gjorde även skyfallet, allt medan jag gick igenom de meter höga ängsväxterna tillbaks till bilen. Långt bort i väst kunde jag skymta ett sprucken molntäcke och när jag väl kom hem så sprack det upp helt och solen började lysa över de droppande rosenväxterna i trädgården. Det är sommar, en typisk svensk sommar..