Öring till lunch

Idag blev det ungstekt havsöring med smörstekta färska sparris och romsås till lunch. Fisken hade jag haft behaget att fånga tidigare under morgonen,
då jag trotsat den där sköna känslan att få stänga av väckarklockan och sova vidare. Nordvästan hade blåst hela natten och även så under morgonen så det var bara till att bita ihop och stiga upp.Nu var det inte så värst tidigt heller men ändå så pass att jag redan vid 07-snåret befann mig paddlandes längs den skånska sydkusten. Kusten verkade å andra sidan ha varit vaken en bra stund, det var nästintill ett öronbedövande fågelkvitter som bredde ut sig över vattnet. För varje paddeltag jag tog vaknade jag alltmer för att så till slut känna mig fullständigt fräsch i både kropp och själ. Fisken däremot verkade inte ha vaknat till liv, det hände nämligen inte så mycket på den fronten de första 2 timmarna. Det gjorde så inget, jag kunde istället paddla in för en kaffepaus och lite frukost. De tjocka, delvis blyfärgade moln som täckte himlen luckrades en aning upp och den tidiga morgonsolen fick då chansen att titta fram och belysa den gamla eken som stod en bit in på land,

åtminstone under en kort stund. Jag klagade inte, jag hade fått lite sol under pausen men under fiskeriet fick solen gärna befinna sig bakom molnen. Jag började paddla tillbaka men lät stundtals kajaken driva över reven och det var just under drivning som dagens första fisk högg, och vilket hugg dessutom. Fisken blev fullständigt vansinnig, knyckar följdes av luftsprång och korta rusningar varav 2 gånger baktill under rodret så att mitt lätta 4-16 gram spöt böjdes ända ner till korkhandtaget och långt under kajaken. Fightern gav sig emellertid till slut och jag kunde därefter lyfta en härligt blank fisk på drygt 2 kilo in i kajaken, en fisk som jag dessutom valde att ta med hem och som blev tillagad till ovanstående måltid.

Fisken hade uppenbarligen vaknat, för jag hade
strax därefter en hyfsad efterföljare ända in till kajaken och även lite småkontakter innan nästa fisk högg. Det blev ytterligare en tjock krabat kring måttet, under den timmen fisken behagade att infinna sig, innan det dog ut igen.
Solen hade nu tagit över kommandot och det blev till slut så pass varmt att både jacka och fleece åkte av innan jag paddlade in till land och det broms inferno som väntade mig. Det var några riktiga jädra typer till blodsugare som i den värmande solen velat uppenbara sig och göra den i övrigt så idylliska morgonstunden till ett rent helvete, inte minst medan jag rensade fisken. Skönt var det när jag till slut kunde stänga bildörren och bege mig hemåt...till den stundande lunchen av nyfångad havsöring..och vilken fröjd för smaklökarna det blev...