Sol, tobisjägare och lite skinka

Solen stod högt i skyn när Anders hämtade mig för lite fiskeäventyr. Tanken var att köra en bra bit österut men vi passade dock på att ge det en chans på två välbekanta platser. Dessa visade sig vara tomma på fisk så vi drog vidare till var vi hade tänkt från början.

Tobisstimmen simmade här nästintill mellan benen på en och och med lite tur kanske det också simmade tobisjägare, vilket det mycket riktigt också gjorde. På kort tid fick jag nämligen 3 öringar, varav två släppte. Huggen var stenhårda så det rådde inga tvivel att det var tobisjagande fiskar. Dessa visade sig dock vara de enda öringar på plats så efter någon timme for vi vidare till vad som blev dagens sista plats. En plats med otaliga, fiskbara rev och som dessutom var nästintill tomma på andra fiskare.

Jag började fiska av reven i västlig riktning och, med de förhållanden som rådde, förväntade mig hugg i varje kast. Det började dock trögt medan det gick bättre för Anders. På avstånd kunde jag nämligen se honom drilla fisk en gång och sedan ytterligare en gång. Strax innan pausen fick jag dock utdelning i form av en blankbesa som högg längst ut i kastet.
Jag sa paus och vilken paus det blev. Vi satt nämligen länge och lapade sol samtidigt som iberico skinkan slukades med stor aptit. Det enda som saknades var en San Miguel öl eller två för att skölja skinkan ned. Solen började dock så sakteligen att falla så vi gav oss ut igen för den sista halvtimmen och vilken avslutning det blev. Jag lyckades nämligen kroka 6 stycken öringar varav en ursinnig blankbesa på cirka 65 cm. Det var onekligen svårt att bege sig hemåt med all den fiskeaktivitet men solen visade ingen pardon och försvann slutligen ned under horisonten. Mörkret började att lägga sig över kusten samtidigt som jag tittade ut en sista gång över vattnet. Hit återvänder vi snart igen, kanske redan på fredag..