En lyckad retur

Att ta en veckas semester för att fiska när man bor på sydkusten är lite för mycket gambling. Japp, jag hade sett fram emot en veckas fiske i vad jag hoppades skulle vara härlig vårväder men ack vad jag bedrog mig. Veckan har i princip blåst bort vilket medförde att det istället för fiske blev det gjort en hel del trädgårdsarbete. Som sagt, sådan är sydkusten och det är bara att acceptera men så idag var äntligen vindarna mer beskedliga och då var frågan - gick det att hitta fiskbart vatten? Anders pratade lite om att dra ut med kajakerna men jag kände inte riktigt för det så jag drog ut ensam idag. 

Dagens första fisk

Från kustvägen såg det mycket riktigt något grumligt ut men inte så farligt som jag från början hade befarat. Första platsen jag tänkt på var förvisso bara till att stryka men den andra platsen däremot såg inte alls så pjåkigt ut. Nä, väl ute på revet kunde man skönja fötterna i midjehögt vatten. Det var helt klart fiskbart och när jag dessutom ganska tidigt fick på en blänkare strax under måttet steg förväntningarna. Fisken visade sig dock vara en ensamvarg så efter någon timme drog jag vidare. Jag hamnade på några rev som visade sig vara alldeles fisktomma, trots att kulören på vattnet var mer än klart godkänt. Jag var onekligen förvånad, först för att det var klart bättre förhållanden i vattnet än vad jag trott och sen för att det inte gav en endaste fisk trots att jag grundligt fiskade av reven. Nåväl, jag drog vidare dock för att inse att det var för grumligt på tredje fiskeplatsen så jag bestämde mig för att återvända till revet där jag fått dagens endaste fisk. Det visade sig vara ett klokt beslut. Först för att det hade klarnat ytterligare i vattnet och sedan för att det efter dryga kvarten högg en riktigt fin pjäs. Hugget var inte särskilt noterbart men att det var krokad fisk var det ingen tvivel om. Genast märkte jag kalibern på fisken. Japp, den här firren var ingen 45:a som dagens tidigare fisk. Den gjorde dessutom allt en blänkare av god kaliber skall göra. Den slog ursinnigt i ytan, drog ut rejält med lina och så hoppade den förstås. Allt som gör att man är helt besatt av denna fisk. Glömt var veckans ständiga blåsande och inställda fiskeplaner. Fisken vägde in på 3.1 kg och var 64 cm . 

Silverkrut av bästa snitt.

Jo förresten, det blev ett par 45:or till i eftermiddagssolen innan jag for hem. Ja vad säger man - ibland lönar det sig verkligen att återvända till samma plats. Gissa om jag var nöjd...