Jag var framme i Österlen kring 09-tiden. Det var med en viss oro jag gick ur bilen och tittade ut över vattnet. Oro över att det eventuellt även här skulle vara ofiskbart såsom på sydkusten. Det såg inte helt klart ut men dock fiskbart så med glada steg gick jag in i plurret och började fiska av revet. Ganska tidigt kände jag något för att sedan se en virvel. Det verkade finnas fisk och mycket riktigt kunde jag några minuter senare kroka och landa årets första fisk. Det var förvisso en mindre krabat men dock fisk. Den följdes kvarten senare av ytterligare en. Efter det hände det inte mycket mer så dryga timmen senare provade jag ett nytt rev som dock verkade vara tom på fisk.
Jag passade därför på att inta lite lunch under vad som är en bristfällig vara dessa dagar, nämligen solen. Jag satt dessutom väl skyddad från vinden så solstrålarna som nådde mina kinder värmde mer än förväntat. Så jag satt där och lapade sol ett bra tag men inte helt oväntat gick den till sist i moln så jag fick slutligen resa mig för att återta det jag kommit dit för, nämligen att fiska. Jag valde att gå en kortare promenad till några intill liggande rev. Ett val jag nästan ångrar för hade jag inte gått dit hade jag inte krokat och tappat en jätteöring och därmed inte spolierat resten av dagen för mig. Det var en fisk som plötsligt kom i rasande fart och tog draget bara nån meter ifrån mig, vände och drog iväg nån meter innan den lossnade. Jag hann liksom inte reagera, så fort gick det. Till skillnad från förra gången jag var ute så såg jag hela fisken och den var stoooor. Så återigen stod jag där och kände mig hel tom och slagen. Ja jävlar vilken effekt dessa fiskar har på en, men men jag kommer nog att komma över denna förlorade fisk också. Efter det dramat hände det inget mer så rätt var det var satt jag i bilen på väg tillbaka till Söderslätt samt hemlagad pizza och det var inte helt fel. Lite grann som plåster på såret..
No comments:
Post a Comment