Hoppande öringar i gryningen

Vid 08.30 tiden, igår morse, sprack det upp och solen började lysa med full kraft rakt i ansiktet på mig. Det var signalen för att sätta kroken i spöets krokögla och börja vandringen in till land, bilen och färden hemåt. Jag hade då varit ute i cirka 2 timmar, fått fisk men framför allt sett mycket fisk både vaka och hoppa.
Dagen hade annars börjat rätt så lugn och framför allt väldigt tidigt. Jag hade sett kvällen innan att natten skulle bli kylig och att vinden skulle vända. Jag satte därför väckarklockan okristligt tidigt men gick faktiskt, lite förvånande, upp redan vid första ringning. Det var förvisso aningen tufft men jag fick å andra sidan vara med om en vacker soluppgång alltmedan jag körde, i väldigt lugnt tempo, längs de sydskånska vetefälten. Det påminde nästan lite grann om en soluppgång i den afrikanska savannen, vad som saknades dock var den mörka silhuetten av giraffer och elefanter i horisonten, och så några hoppande massajer. Det blev nästan en resa i fantasin, blir lätt så när man sitter ensam i en bil, tidigt en morgon körandes på en alldeles ödslig väg.
En svag nordvästlig bris krusade vattenytan och de gamla smådyningar som rullade in. Solen hade nu försvunnit bakom molnen, något som var önskvärt nu när vattentemperaturen sjunkit till 16 grader. En och annan fiskmås gjorde sig hörd men för övrigt var det rätt så stilla längs kusten. Rätt så stilla var det också i det aningen oklara vattnet den första halvtimmen, innan en öring visade sin närvaro genom ett galant luftsprång. Det blev liksom startskottet för öringarnas morgongymnastik, det kändes så åtminstone, för under den kommande timmen såg jag öringar gladeligen träna på sin luftakrobatik. En aning frustrerande var det dock, i synnerhet när fisk hoppade 10-15 meter ifrån en men var i övrigt ointresserade av vad jag hade att bjuda på.
Ett kast längs med land och på ganska grunt vatten fick dock önskat resultat. En, som alla de andra lika hopplysten öring, hade huggit tungt och koncist. Äntligen!! Det var dessutom en fisk av god kaliber. Ja jädrans vad fisken hoppade, den gjorde 5-6 härliga luftsprång med efterföljande rejäla plask, varav 2 stycken bara ett par meter ifrån mig. Jag kunde därmed också se att fisken hade för avsikter att vara med den i ankommande höstleken, och därför så smått börjat rusta sig i lekdräkt. Så efter avkrokning och en snabb usel mobilbild försvann den med några kraftiga stjärtslag in bland tångruskorna och djupet. Lycka till med den kommande leken, var tanken.
Jag stod därefter stilla i några minuter och njöt av stunden. Glömt var frustrationen av fisk som inte högg och glömt var den insmygande ångern av att ha gått upp så tidigt, trots den magnifika soluppgången. Det blev dessutom en mindre filur till och så en tappad fisk, en fin öring som mycket passande firade detta med att hoppa strax efter den lossnat. Jag såg efter det ytterligare en hoppande blänkare innan det slutligen dog ut. Klockan var nu nästan halv nio, öringarnas träningstimme i akrobatik verkade vara över och med det också min vistelse på kusten. Stillheten lade sig igen över kusten, molnen skingrades och solen började lysa med all sin kraft. Ja, det var dags att åka hem men detta gör jag om, förmodligen inte imorgon eller i övermorgon men snart..snart