Premiär i turbulenta vatten

Det var en gnistrande stjärnklar himmel när jag gick till sängs igår. Tyvärr var det allt annat än en klar himmel när jag gick upp i morse. Vinden hade dessutom tilltagit under natten och prognosen lovade dessutom regn men likväl gick jag gladeligen upp. Det var årets premiärtur på sydkusten för mig, något man längtat länge på så man var ju glad som ett litet barn trots det den illavarslande väderprognosen.

Årets första fisk

Så återigen stod man där och andades in den friska havsdoften. Jag saknade dock synen av de stora stenar man lärt känna genom åren. De var liksom som försvunna på grund av det extremt höga vattenstånd som rådde, något som fick mig en aning moloken. Ja, det var något jag bestämt ogillade men det var ju premiärtur som sagt och dessutom så såg den plats jag tänkt börja fiskedagen på riktigt hett ut från land. Men dock, hur än hett ut det såg ut från land och hur än het jag kände mig så kände förmodligen fisken inte det likadant. Jag bytte därför plats, dock utan det önskade resultatet och så ytterligare en gång, bara för att upptäcka på den tredje tänkta fiskeplatsen ett allt för upprört och därmed ofiskbart vatten. Nä, det var till att köra tillbaka till den plats där jag börjat dagen och där det fortfarande såg aningen hett ut. Satte mig dock först ner för en värmande kopp té och några energigivande mackor. Linus, som också var i farten längs kusten, ringde under fikapausen för att höra hur det gick. Han hade själv precis kommit ut och höll till ett par mil längre österut. Tanken hade också slagit mig att köra ditåt men fann inte riktigt orken för att köra den enormt tråkiga sträckan dit, i alla fall inte idag.
Vinden började efter den korta lunchen att tillta rejält, något som fick fiskmåsarna att fritt sväva en bit över vattnet. Det såg härligt ut och härligt blev det också för mig när jag väl gick ut igen på revet. Sjögången hade ökat rejält och brutna vågor rullade med kraft in över revet. Det fick mig att stundtals hoppa och även parera med ryggen för att undvika få vågorna rätt på bröstet och upp över ansiktet. Det är något jag fullkomligt älskar, det får en att känna sig högst levande plus att det är under sådana förhållanden jag många gånger haft ett fantastiskt fiske i den efterbildade turbulensen. Jag började tro på det och minsann så dröjde det inte särskilt länge förrän det efterlängtade hugget kom. En liten men härligt ilsken filur hoppade ut ur vågskvalpet och höjde genast kroppstemperaturen några grader. Det blev ytterligare en liten krabat innan det även där blev allt för grumligt och skitigt i vattnet. Det var dags att avsluta årets premiär, att det dessutom blev fisk var en rejäl bonus. Gött var det också att senare få höra ifrån Linus att han också scorat, en riktigt fin fisk dessutom. Härligt!!