Henriks smultronställe

Jag körde längs den vindpinade sydkusten och kunde inte förmå mig att hålla blicken på vägen. Det såg nämligen riktigt bra ut i vattnet trots att vinden låg på rejält. Elaka vågor rullade ständigt in men det var långt ifrån mörkt i vattnet. Tvärtom, det hade en fantastiskt kulör vilket fick mig vid ett flertal tillfällen att tveka. Skulle jag vidare mot öst eller stanna till? Efter att ha varit nära att sätta foten på bromsen bestämde jag mig dock för att fortsätta färden vidare mot Österlen. De senaste dagarnas rapporter från Henriks smultronställe var allt för övertalande, inte minst från häromdagen då han fick en fantastiskt fin blänkare på 4.5 kg. Med det i åtanke tryckte jag ned gaspedalen och lämnade sydkusten därhän.

Det såg strålande fint ut, mindre strålande var det faktum att jag glömt den tjocka tröjan hemma. Med 2 plusgrader i luften var det naturligtvis en rejäl fadäs men det glömdes snabbt bort då jag redan i första kast krokade en blänkande rackare strax under måttet. Det var dessutom bud på ytterligare fisk på andra kastet, men jag lyckades tyvärr inte kroka den. En härlig start minst sagt! Detta uppmärksammades av 3 stycken flugfiskare som befann sig en bit längre bort och jag antar att det var tomt på fisk där dem befann sig, för bara några minuter senare stod dem 30-40 meter på var sin sida av mig. Det kändes minst sagt trångt men jag lät det passera och fiskade istället vidare. Det fanns fisk och vi fick fisk, både jag och flugfiskarna. Yepp, fisken fanns där och precis så lokalt som Henrik berättat. Något jag fick bekräftat när jag, för att få lite svängrum, provade att fiska av det rev jag annars brukar få fisk på, men icke. Fisken befann sig precis på det lilla område som nu övertagits av de 3 flugfiskande herrarna. Dessa herrar visade sig vara från Göteborgs trakten och var på en liten fiskeresa längs den skånska östkusten - att dem råkat välja Henriks lilla smultronställe var en ren slump. Henrik, som ringde för att höra hur det gick, blev smått orolig att andra hittat dit men jag lugnade honom med orden att de kom från fjärran trakter.

Snigel på vinterpromenad

Fisket dog ut efter ett tag vilket fick göteborgarna att bli mer intresserade av att veta vart närmsta Systembolag låg, så det dröjde inte länge förrän jag stod där alldeles själv. Jag började dock bli aningen stelfrusen så jag passade på med att ta en värmande kopp té innan det blev ett sista ryck. Det blev ytterligare en blänkare på ca 55 cm innan saknaden av en varm tröja gjorde sig alltför påmind. Hur än värmande det var att få fisk så blev det till slut outhärdligt kallt, jag var dessutom mer än nöjd med en del fångad fisk och några missade hugg. En härlig fiskedag i vad man får kalla typisk skånsk vinterväder, grått och rått...men med fisk på hugghumör..på Henriks alldeles egna smultronställe..härligt!!