Tranor och blanka krabater

Jag kunde inte se dem i den täta dimman men däremot höra dem, trumpetandet från några tranor som flög in över kusten. Det gör dem varje år och varje år blir jag lika glad. Det innebär nämligen att våren är på ingång även om det idag kändes avlägset. Ja, det kändes avlägset för det var rått och kallt i den rådande dimman. Det var inte direkt varmt i vattnet heller även om fem grader i plurret inte är kallt när man är på jakt efter svartprickiga och blanka krabater. Nä, fem grader är helt klart godkänt och godkänt blev också dagens resultat. 

Jo då, jag hittade dem idag också efter en del sökande. De var inte stora  men vad dem saknade i storlek hade dem istället i attityd och kampvilja. De var ettriga och hoppglada precis så som mindre silver krabater brukar vara. Jag hoppades ändå på att en större och biffigare öring skulle hugga men det gjorde det aldrig. Det gjorde så inget för bara det att jag fann huggvillig fisk gjorde mig glad. Att jag dessutom hörde årets första tranor fulländade dagen, mer kunde jag inte begära en dimmig och kall första mars.