Thursday 10 March 2016

Bombarda is back

Igår var dagen då det skulle lossna, det var åtminstone tanken. Sol och sydliga vindar fick en att känna att våren var på inmarsch. Linus och jag hade snackat lite löst om att träffas på ostkusten men medans jag körde ditåt, tidigt på förmiddagen, såg faktiskt sydkusten otroligt ingivande ut. Jag hoppades att detsamma skulle gälla runtom det sydliga krönet men väl framme var det lite för stilla och det kändes som om jag valt fel, eller? Jag började kasta i det klara vattnet utan att egentligen tro på det men nu var jag där så jag började kasta, och kasta, jag till och med kastade över den sten som Anders förra året fick en 4+ och hoppades, mer som en skoj tanke, att dennes syskon kanske tagit över platsen. Nej, fisk fick jag inte syn på men däremot kadavret av en säl som låg i vassen. En rejäl bamsing som på något sätt gått över till andra sidan, kanske pga ålder, sjukdom eller kanske rent utav ett välriktad skott. Säl väcker många känslor hos folk så även hos mig men det är en annan historia. 
Nej, det var dags att prova Henriks alldeles egna rev samtidigt som jag talade om för Linus via telefon att han gjorde bäst i att stanna på sydkusten. Efter cirka en kvart på revet så dök 3 tyskar upp och ställde sig ogenerat  20-30 meter ifrån mig. Dem gillade uppenbarligen Henriks rev förbannat mycket, för dem hade struntat fullständigt i alla de andra rev som fanns i närheten och som var alldeles tomma på folk. Nåväl, några hornblåsare skulle inte sabba dagen för mig och då det ändå verkade vara tomt med fisk på revet så gick jag upp. där kunde dem stå och svinga ut sina flugor, nån fisk skulle dem ändå inte få....trodde jag, för nog fan fick en av dem spöböj medan jag packade ihop. Va fan, visst hade tanken funnits där hela tiden - att det egentligen lämpade sig för fluga eller Bombarda men nej, jag har svårt för det. Det passar inte mitt fisketemperament helt enkelt. Så jag körde söderut, till sydkusten där vinden låg på och skapade rörelse i vattnet. Där skulle fisken inte rata mina genomlöpare, tvärtom.

Njaaa, ju fler rev jag fiskade av desto mer frustrerad blev jag och inte blev det bättre av att få höra från Linus att han minsann fick fisk, på Bombarda dessutom. Så jag fick ge mig till slut, för det var helt enkelt en sån dag - en dag då man får däng av dem som svingar flugor vill säga, antingen med flugspö eller Bombarda. 
Så idag var jag ute igen och minsann hade jag riggat ett spö med Bombarda. Det var några år sen sist och ja, det passar fortfarande inte mitt fisketemperament men igår blev det för mycket för mig att svälja, det får jag villigt erkänna. Fisken verkar för närvarande vara extremt selektivt och därmed svårflörtad, vilket inte är så konstigt, det är trots allt fortfarande rätt så kallt i vattnet. Så jag svalde stoltheten, begav mig ut med ett riggat spö och vad skall jag säga, det gav fisk. Högg stenhårt gjorde dem också, varav två av dem riktigt fina kring måttet. Lite lustigt nog sprack molntäcket upp och på några minuter blev det klarblå himmel samt strålande solsken, som ett slags tecken av att jag nu blivit upplyst av Bombardaguden. 

Hursomhelst var det dags för en fikapaus i solen, dessutom ville jag nu pröva och se om fisken också var intresserade av en av mina OLR. Sagt och gjort, efter fikat skickades en Slim ut i böljorna och det dröjde heller inte länge förrän jag hade spöböj. Plasket med stjärtfenan som följde avslöjade att det rörde sig om en större fisk, den gjorde en rusning och så började den igen att vansinnigt plaska runt och vips så lossnade draget. Så man stod där igen med den där tomma känslan, en halv minuts adrenalinkick som direkt övergår till nästintill depression. Men sådan är det, you win some and you loose some. Efter ca en halv timme utan att ha känt något bytte jag så igen till Bombarda vilket ja, rätt gissat - det resulterade i två småttingar. Så ja, återigen vann Bombarda kampen - men den store, den högg i alla fall på en genomlöpare....och det är just dem stora man minns..




No comments:

Post a Comment