Monday 14 March 2016

Tystnaden bryts av en tjutande slirbroms

Det är något speciellt att stå på kusten tidigt på morgonen, en vindstilla dag, och det enda man stundtals hör är enstaka fiskmåsar. Det är otroligt avslappnande, man känner verkligen hur all vardagsstress försvinner ur kroppen och ut i tystnaden - och man fylls onekligen av energi. Då en fisk dessutom hugger hårt och bastant, man hör och ser plumset och strax därefter hör slirbromsen tjuta över tystnaden, ja då är det fulländat. Detta är precis vad som hände igår morse. Jag hade ett par timmar på morgonen innan jag skulle iväg på jobb så självklart passade jag på, trots dåliga odds.



Den första fisken som högg missades då jag blev lite distraherad av Bojan, en gammal vän som igår slöt upp på kusten. Mothugget blev inte var det borde vara, fisken kom undan och lämnade en retfull stor virvel kvar på ytan. Aargh, vad man grämer sig, speciellt en dag då havet ligger spegelblankt och vattnet är kristallklart, för då man skall vara glad om en fisk överhuvudtaget hugger.


Jag skulle dock få revansch en halvtimme senare då en annan fisk högg stenhårt och gjorde strax därefter en tokrusning på 20-30 meter. Jävlar, vad fisken drog ut lina, flera gånger - vilket fick mig att tro det rörde sig om en biffig firre. När jag slutligen fick den nära mig blev jag aningen förvånad, fisken var varken särskilt stor eller skinande blank, utan en blankbesa på ca 2-2.5 kg. Hade jag haft en hatt hade jag lyft på den men jag hade å andra sidan en mössa så den fick åka av när kämpen fick simma tillbaks till sitt rätta element - för det var verkligen en riktig fighter och som sådan blev den förevigad i mitt fiskeminne samt med ett foto. Efter det hände så inte så mycket mer, jag var tvungen att avvika strax därefter och bege mig till jobbet men å andra sidan så körde jag dit med alla de härliga rusningar fisken hade bjudit på i tankarna..

No comments:

Post a Comment