80 cm respekt!!

Efter gårdagens oväder vaknade man idag upp till strålande solsken och måttliga västliga vindar. Det var idel fågelsång i trädgården och medan jag packade bilen var humlorna redan igång i sitt sökande efter nektar. Väderprognosen var och kändes säker. Vad som dock kändes osäkert var huruvida det var fiskbart någonstans längs sydkusten. Det såg också väldigt mörkt ut på flera av de ställen jag körde förbi, men jag hoppades på det där revet som många gånger förr visat prov på att klarna upp snabbt. Jag hade inte fel - det såg fiskbart ut och det blev dessutom bättre allt efterhand som tiden gick. Efter en minst sagt trög dag igår på Österlen fick jag så revansch idag. I det svagt färgade vattnet var det inga som helst tvivel hos de fiskar som idag kände för att sluka min OLR Tobis. De högg stenhårt, knyckte vansinnigt med huvudena, hoppade nåt makalöst och drog gladeligen ut lina. Det var dessutom bra storlek på de 5 öringar jag fick idag, inte en enda under måttet.

Dagens bjässe!

Den enda fisk som inte hoppade var också den största, med råge. Det var en rejäl pjäs på sisådär 80 cm och därmed årets största fisk med god marginal. Det var en urstark fisk som gjorde ett par vansinniga rusningar innan jag återigen kunde konstatera, att hur blank den än var så saknade den hull på kroppen. Jag har nu tappat räkningen på hur många stora blankbesor jag fått i år. Det är tydligen det som gäller för mig i år. Dagens fisk vägde lätt en bra bit över 4 kg och bara Gud vet vad den hade vägt i toppkondition. Vad jag vet är att det hade varit nytt personbästa för mig.
Jag stod i några sekunder och beundrade denna magnifika skapelse. För trots att den inte var i sin bästa form var den ändå sannerligen värd all beundran. En riktig kämpe som varit med i några år och därmed fört sina gener vidare ett antal gånger. En fisk som undvikit att bli prederad av andra rovfiskar som smolt, undgått både skarv och säl samt kommit undan nätfiskarna. Kanske hade den huggit förr på drag eller fluga, kanske inte. Det ingav i alla fall respekt och med all respekt lossade jag på kroken och såg den försvinna tillbaks i djupet. Det lär dröja innan jag får en fisk i samma storlek men vi öringsfiskare är ett envist släkte, och nog skall jag väl någon dag få på en 80cm fullmatad variant...förhoppningsvis..