På jakt, humlan och jag..

Jag var tidigt ute idag. Den enda dagen denna vecka jag kan komma ut och jag ville därför ta vara på den så mycket som möjligt, innan barnen skulle hämtas kl 17. Det svider en aning att endast kunna fiska en dag under denna vecka, det är ju april och det är nu fisket kommer igång ordentligt - innan näbbgäddorna anländer och spolierar det för oss havsöringsfiskare.
Jag var ute och kastade redan innan klockan blivit nio och det var väl egentligen lite för stilla för att någon form av spänning skulle infinna sig, trots att jag efter dryga halvtimman lyckades lura en liten blänkare att hugga min OLR Slim.
Desto mer spännande var det med en ejderhane i praktdräkt som inte på något sätt kände sig skrämd av min närvaro. Jag fiskade mig nästan ända fram till denna vackra andfågel, och det var inte förrän jag befann mig 4-5 meter ifrån den som den reste på sig. Jag backade då en aning, tog fram kameran och tog några foton. Jag kände verkligen hur jag fylldes av lugn, ro och närvaro - något ejdern kanske också kände för den satte sig åter ner på sin sten, i lugn och ro.

Framme på nästa plats hade den utlovade västanvinden börjat få fart, något som skapade god rörelse i vattnet. Man kunde med lite god vilja ana solen bakom molnen, ett molntäcke som så småningom skulle spricka upp. Jag ställde mig på revet med ryggen mot vinden och krokade ganska så omgående en blankbesa och så strax därefter ytterligare en. Det var fiskar med krut i, då båda ilsket drog ut en del lina och dessutom bjöd på några härliga luftsprång. Jag fiskade av sträckan österut och lyckades landa ytterligare 4 småblänkare innan jag slutligen och återigen fick på en rejäl kluns till besa. En fisk på 70-75 cm som gjorde sig så tung som möjligt bakom en stor sten innan jag slutligen kunde få in den för avkrokning.
Efter besan hände det inte så mycket mer, det dog liksom plötsligt ut. Vinden övergick efterhand alltmer till nästintill kuling, vilket ledde till enorma linbågar vid varje kast. Det fick mig slutligen att ge upp. Klockan var då lite över tre och solen hade slutligen lyckats bryta fram ur molnen. På väg till bilen såg jag årets första humla, en riktig bjässe på jakt efter nektar bland alla små gula vårblommor som täckte slänten. Dagens jakt var däremot över för min del, men jag är där snart igen..på jakt efter silver..på jakt efter kusten..