Huggsexa under skyfallet

Jag var på väg att ge upp. Jag hade varit ute i dryga två timmar och varken känt eller sett någon fisk. Jag började så sakta att gå tillbaka till platsen där jag hade börjat dagens fiske. Jag tänkte ge det en chans till men satte mig först ned en stund. Intill låg skallen av en rätt så stor öring som sedan länge gått över till den andra sidan. Regnet öste ner - det hade det gjort hela förmiddagen. Inte mig emot, jag har många gånger haft fantastiskt fiske vid sådant väder. Det verkade dock inte bli så idag.
Efter att ha tuggat i mig ett äpple gick jag ut igen på revet. Jag började kasta ut mot den där stora stenbumlingen en kastlängd ut, samtidigt som regnet övergick alltmer till rent skyfall. Efter några kast tyckte jag mig känna något, trodde först det var tång eller någon sten men så kände jag det igen. Jag gjorde ett vestopp och pang, så krokade jag dagens första fisk. En rejält stor fisk dessutom - som tyvärr lossnade efter någon minut. Ahhh, vad det grämde mig. Inte minst på att det var det enda jag känt hitintills och för att det var bra storlek på den. Ilskan över den förlorade fisken varade dock inte särskilt länge då det verkade finnas en del fisk samlad runtomkring den där stora stenbumlingen. Yepp, just när jag var på väg att ge upp hade jag turen att hitta ett stim som utan tvekan var på jakt efter tobis.
Jag fick nämligen på kort stund 7-8 fiskar varav några spottade ut tobis vid avkrokningen. Det var mest småttingar men hoppglada sådana, något som verkligen höjde humöret. Huggsexan började dock avta i takt med att skyfallet passerade förbi och det till slut slutade regna. Sydostvinden lade sig också fullständigt och det blev helt vindstilla. Det blev plötsligt helt tyst, en nästan kuslig tystnad som bredde ut sig över vattnet. Fisken verkade också vara som bortblåst, åtminstone fram tills att vinden återigen fick fart, dock med skillnaden att den nu kom från sydväst. Det tog inte lång tid förrän sjön piskades upp igen och vågorna började rulla in över reven. Jag hade under tiden hunnit med en liten paus samt även riggat upp kameran för en time-lapse fotografering. Jag hittade fisken igen, denna gång närmre land och det var dessutom fisk med lite storlek. Det blev ytterligare 3 fiskar, varav den sista som högg var en rejäl bit på cirka 70 cm. En stadig pjäs som dock inte var i 100% toppkondition men som bjöd på en härlig fight, och som lyckligtvis kom med i ett av time-lapse fotona innan den fick friheten åter.
Vågorna som kom allt tätare och blev allt större grumsade till slut vattnet så pass mycket att jag till slut tackade för mig och åkte hem. Jag var på väg att ge upp, jag är glad jag inte gjorde det..