Ett par fina blänkare på en gråmulen dag

Det var verkligen en gråmulen sista lediga dag jag hade. Jag hade onekligen hellre önskat en strålande sol högt uppe i skyn men man kan ju inte få allt här i livet. Mulet eller inte, ut skulle jag i alla fall. Jag hade dessutom bråttom för jag kunde inte vara ute särskilt länge. Väl framme såg det förbannat bra ut så med en stor portion tilltro började jag fisket. Några svanar befann sig i min tilltänkta fiskeväg men lyckligtvis flyttade dem på sig när jag väl närmade mig dem. Det brukar dem förvisso göra men man vet aldrig med svanar. När jag väl kom fram till vart dem hade befunnit sig kom hugget. Jag kände genast att fisken var av större format, särskilt när den tog en första ursinnig rusning. Jo då, det var bra storlek och efter en sådan rusning var jag nästan säker på att den var blank. Öringen stretade emot rätt länge och tog dessutom ytterligare några korta rusningar innan den började ge sig och jag kunde håva den. Som tur är hade Hashim precis anlänt och kunde därför hjälpa mig med några foton innan den fick gå tillbaka till sitt rätta element. 

Vi stod och snacka en stund i vattnet innan han begav sig iväg till revet intill. Jag fortsatte naturligtvis mitt fiskande och lyckades få en mindre blänkare till innan han började tjuta på mig. Tydligen hade även han lyckats få en fining så jag begav mig dit för att assistera honom. Jo då, han hade också fått en fin blänkare som även den förevigades med foton innan den försvann i djupet. 

Hashim med sin blänkare

Det var uppenbarligen stor fisk på plats och dessutom på hugget, inte minst för att jag tappade en större öring och Hashim lyckades landa ytterligare en. Det var därför med en viss motvillighet som jag lämnade platsen men andra göromål påkallade min närvaro. Nu jobbar jag några dagar men är sedan ledig igen till påskveckan. Det ser jag fram emot..