Från hängmattan till full action

Tanken på en tur längs kusten hade slagit mig under morgonen. Det blåste nämligen sådana vindar som borde föra med sig kallare vatten, något SMHI också prognosticerade. Jag får dock erkänna att jag inte riktigt kände för att dra ut, åtminstone inte ensam och framför allt inte till mina sedvanliga platser. Jag la mig därför i hängmattan för att chilla ett tag när det plötsligt plingade till i mobiltelefonen. Det var Christian som undrade om jag skulle hänga med i båten på en eftermiddags tur. Han var dessutom, precis som jag, sugen på att prova andra lokaler. Det var exakt de orden jag ville höra för att det skulle locka mig bort från den otroligt sköna hängmattan. 

Solstrålarna glittrade vackert på ett hav som onekligen såg ingivande ut för ett bad. Dock var inte vattentemperaturen sådan att det lockade till bad, något som vi förvisso inte var ute efter. Nä, det var havets silver vi ville ha och silver fick vi. Redan på på första lokalen och efter bara några kast kände jag ett hugg precis vid nedslaget. Fisken fastnade inte dock och jag hann knappt säga till Christian något i stil med "Undrar om den hugger igen" förrän den högg igen. Ut ur vattnet hoppade en stor öring som efter ett rejält plask bjöd på en förträfflig fight men som gav sig till slut och hamnade i håven. Fisken gjorde sedan i princip C&R på sig själv då den sprattlade till vid fotograferingen, slank ur händerna och hamnade i vattnet. Det var en start som heter duga och som om det inte var nog så tappade jag kort efter ytterligare en stor fisk. Det visade sig att området höll en ansenlig mängd fisk så vi blev kvar på platsen ett bra tag. Yep, det blev uppemot 15 fiskar till oss båda varav vissa i större storlek innan vi drog vidare österut. Det blev dock inte mer än en mindre krabat till innan vi tackade för oss. Så nu, när jag skriver dessa rader undrar jag om jag skall välja hängmattan idag eller kusten igen. Jag får se helt enkelt. Hängmattan är otroligt skön men kusten, ja den är oemotståndlig...

Mindfulness på sydkusten

Att köra på kustvägen en solig sommardag kan både vara en härlig och ett helvetes upplevelse. Härlig för att den är pittoreskt men ett helvete för att den kan få ens tålamod att brista nåt så fruktansvärt. Är det inte för alla husvagnar som fullständigt fyller kustvägen sommartid så är det för dessa bilister som kör långt under tillåten hastighet. Har man då bråttom (som jag hade igår) då är det nära att tålamodet brister. För ja, jag hade bråttom då jag hade en tid att passa med Christian och ja, jag blev rejält sen. Antar att det egentligen inte spelar någon större roll då det gällde bara en fisketur och jag kanske överreagerar men fy fan för alla dessa söndagsbilister. Och husvagnar..

Väl framme dröjde det inte länge förrän vi stod och kastade våra drag i böljan blå. Borta var stressen jag byggt upp på kustvägen. Det är effekten fiske i det ändlösa havet har, åtminstone på mig. Det gjorde inget att vi under de första par timmarna inte fann nån fisk. Vi trodde dock på det, inte minst med tanke på de förhållande som rådde. Vi behövde bara hitta rätt rev, något vi till slut gjorde. Yep, vi ankrade upp på den sista lokalen när det var drygt en timmes fisketid kvar och där blev det lite av en huggkavalkad.

Det tog nämligen inte många kast förrän Christian krokade en större fisk som dock gick vinnandes ur striden. Strax därefter var det min tur då en tjockis strax över måttet behagade att hugga min sandeel. I den annalkande skymningen började fiskar även att hoppa vilket höjde upplevelsen ytterligare. Christian tappade återigen en fisk medan jag fick en fining på dryga 2.5 kilo. I det tilltagande mörkret fortsatte det att hoppa och hugga tills det slutligen dog ut. Ännu en härlig kväll på sydkusten var till ända och jag skulle därmed köra den långa kustvägen hem. I mörkret var dock söndagsbilisterna och husvagnarna som bortblåsta vilket gjorde körningen hem till en ren fröjd. Upprymd kom jag hem, blandade mig en gin tonic och tänkte på den gångna fisketuren. Livet på sydkusten är härligt..

En tidig sommar morgon

Efter att ha firat ett par veckors semester på sydligare breddgrader befinner jag mig åter på skånska sydkusten. Solen har inte stigit upp ur horisonten än. Det är med andra ord tidigt på morgonen och istället för att ligga i sängen och sova går jag på en vildvuxen sommaräng. Jag är naturligtvis på väg till vattnet för att pröva lyckan. Det blåser en nordvästlig vind som jag hoppas ha sänkt vattentemperaturen en aning. Det har det. I det 15 gradiga vattnet är jag nästan säker på att jag kommer att finna fisk. Det känns åtminstone hett och det blir det också när jag efter en stunds kastande ser första havsöringen hoppa. Det är en fisk som jag kastar efter och som dessutom hugger men tyvärr lossnar efter några sekunder. Jag både grämer och gläder mig för att kasta på hoppande fisk som sedan hugger är så otroligt kul. 

Under timmen som följer blir det minst sagt spännande då jag ser flera fiskar som hoppar, varav vissa inom kast avstånd. Jag får dock inga fler hugg trots idogt kastande. Hopp kavalkaden avtar dessutom ju mer tiden går så till slut tar jag beslutet att prova en ny lokal. Det händer inte mycket på den nya platsen så när klockan närmar sig 9 snåret går jag upp ur vattnet och går tillbaks till bilen. Det får räcka för i den stigande och allt mer värmande solen tappar jag snabbt tron. Väl i bilen slår tanken mig om färska frallor till frukost. Det blir det så klart. 

Midsommaröring

Efter ett långt uppehåll tänkte jag det skulle vara på sin plats med en tur på kusten. Rapporterna från sista tiden löd dessutom att näbbgäddan inte längre härjade längs sydkusten så det ville jag bekräfta. Nordvästan blåste friskt så även om solen gassade på anade jag hyfsat låga vattemperaturer för årstiden. Allt verkade därmed vara upplagt för ett härligt kvällspass så när jag väl kom hem efter jobbet hörde jag först med Anders om han var sugen att hänga med. Det var han förvisso men tyvärr hade han förhinder så jag drog ut ensam. Jag hade i förväg redan bestämt mig vart jag skulle så jag hoppades på att revet skulle vara ledigt. Det var det. 

Östersjön glittrade vackert samtidigt som klingan swischade genom luften. Det var så otroligt skönt att återigen stå utvadad på ett av favoritreven och inte märka av en endaste näbbgädda. När det dessutom var endast 13 grader i vattnet kunde jag inte annat än att le. Det borde ge öring och det gjorde det. Jag hade nämligen inte hunnit fiska mer än cirka kvarten förrän hugget föll. Fisken for ursinnigt iväg på en sjukt lång första rusning, stannade och drog iväg igen. Jag trodde knappt att det var sant. Vad hade jag krokat på sommarens första tur och som första fisk? Benen darrade samtidigt som slirbromsen tjöt. Jag tjöt också, av lycka förstås. Inte minst när jag såg den vid det enda hopp den fick för sig att göra. Det var en sommaröring i ypperlig kondition som naturligtvis gjorde allt den kunde för att gå vinnandes ur striden. När jag väl lyckades få den nära mig började den cirkla runt omkring mig och ett tag kändes det som om den aldrig skulle ge sig. Det gjorde den dock till slut och redan vid första försöket kunde jag håva en härlig fisk kring de 4 kilona. Ja, vilken start på sommarfisket. Låt det fortsätta på samma sätt...

En besa bland näbbgäddorna

Ejderparet, som satt på en stor sten och vilade på morgonkvisten, iakttog mig vaksamt medan jag så sakteligen gick in i plurret. Ju längre in i vattnet jag kom desto otåligare blev dem varpå dem till slut ansåg måttet vara rågat, gick ned i vattnet och simmade iväg. De var inte dem enda ejderparen som simmade runt och gav ifrån sig deras karakteristiska läte. I vattnet och på stenar längre bort fanns även mängder med  grav- och gräsänder så även om jag var den enda fiskaren på plats kände jag mig långt ifrån ensam. Ja, det var en härlig morgon som hade kunnat bli ännu härligare om man funnit fisk och då menar jag naturligtvis inte de avlånga kanylerna i form av näbbgädda. Dem fanns nämligen på plats och gav sig till känna ganska så omgående i form av nafsande och följare. Dem högg åtminstone inte till en början, vilket var glädjande. 

Mindre glädjande var dock det faktum att inga öringar verkade finnas på plats så efter nån timmes fiskande bytte jag plats. Solen hade nu gjort entré på allvar så puffen åkte av innan jag gick ut på revet. Jag fiskade av udden och en bit in i bukten innan den första näbbgäddan fastnade på kroken. Det blev några till innan jag äntligen fick ett hugg som direkt avslöjade att det rörde sig om en öring. Jag kände också direkt att det rörde sig om en besa så jag drillade in den så snabbt som möjligt och krokade av den. Jag blev kvarstående på samma sten i hopp att den öringen inte var ensam men det visade sig vara förgäves. Nä, det blev inga fler öringar på varken den eller den sista platsen jag var på. Vad det däremot blev var några näbbgäddor till så till slut tröttnade jag och drog hem. Ja, jag drog hem till en gräsmatta som väntade på att bli klippt för första gången i år. Inte lika kul som att fiska men det skall ju också göras och när dessutom öringfisket är så trögt, ja då får man helt enkelt gilla läget och istället ta hand om trädgården.. 

En kort påskrapport

Så är påsken snart över och såsom man brukar göra på påsken har man naturligtvis firat det med en påskmiddag tillsammans med familjen. Jag har till och med försökt mig på att grava en havsöring till påskmiddagen och jag får väl medge att jag lyckades väldigt väl. Även familjen tyckte det smakade förträffligt så det kommer onekligen att gravas fler gånger framöver (tack Johan för receptet). Självklart så har påskfirandet varvats med turer till kusten, vad annars. Snart blir det ju olidligt med de horder av näbbgäddor som ankommer till våra kuster så det gäller att passa på. Jag har bland annat varit ute med Christian och fiskat runt hans breddgrader. Jag kan inte påstå att vi funnit rikligt med fisk men vi har heller inte gått lottlösa hem. Vi var med om skygga fiskar som i kristallklart vatten nyfiket följde efter draget och aldrig kom till avslut. När vi däremot hamnade i grumligare vatten var fisken allt annat än skygg. Det var stenhårda hugg som ledde till flertalet landade öringar men även tappade fiskar.

Jag har även varit ute i mina lokala platser men av någon anledning har jag inte lyckats att få en enda öring. Nä, fisken verkar ha varit som bortblåst då jag varken känt eller sett nån fisk. Anders som också varit ute har upplevt detsamma. Har ingen aning vad det kan bero på men jag kan inte minnas ett trögare fiske i april i mitt närområde. Att stanna hemma är dock inget alternativ och om några dagar är jag ledig igen så naturligtvis blir det en tur då - till mina lokala vatten. Förhoppningsvis hittar jag fisken igen lokalt, inte minst nu när horngäddan börjar göra entré. Håller tummarna..

Skam den som ger sig

Fiskedagen började någon gång på förmiddagen och länge såg det ut som om det skulle bli en sån där oförklarlig dag då allt verkade stämma för att fisken skulle ge sig på draget med dunder och brak men dem verkade vara som bortblåsta. Det blåste en behaglig vind från sydväst och det var 10 grader i vattnet. Vad mer kunde öringen begära? Många gånger i april har jag skyllt på den förpestliga vinden från öst men inte ens det kunde jag göra igår. Nä, jag stod där håglös och visste inte vad jag skulle hitta på. Skulle jag strunta i det och köra hem? Jag övervägde det verkligen men valde istället en lång paus innan jag gick in plurret igen. Klockan hade då passerat 16 slaget, jag hade varit ute i 5 timmar och inte haft tillstymmelse till känning men så plötsligt högg det till. Jo då, det var minsann en fisk som dessutom visade sig vara den första av totalt 10 öringar jag hädanefter krokade av.

Tjockis på cirka 55 cm som bjöd på förträfflig fight

Helt oväntat dök fisken upp minsann. Dem högg dessutom med jämna mellanrum under de resterande 2 timmarna jag var ute. Kanske bäst av allt var att dem högg för kung och fosterland. Ja, fy för satan vad kul jag plötsligt hade. Det var fiskar i både god och sämre kondition, från 45 till 60 cm. Grymmast var en rejäl tjockis på cirka 55 cm som bjöd på en riktig galen fight, något som till en början fick mig att tro att det rörde sig om en betydligt större fisk. Jag som hade funderingar om att köra hem fick äntligen lön för mödan. Tråkigt dock och till min stora förvåning var att jag även krokade årets första horngädda. Rejält tidigt kan jag tycka men så vet man att dem dyker upp förr eller senare. Låt det dock dröja ett tag till innan horderna anländer.