Tuesday 28 February 2017

En snabbis bland galna fiskar


Tanken idag var att ta det lugnt innan jag skulle på jobb kl 17 men så körde jag Emilio till dagis tidigt imorse, och så ändrades allting. Det såg nämligen otroligt hett ut nere vid vattnet hemmavid. Saken var därmed biff och stunden senare stod jag med vadarna och tittade ut över det smaragdfärgade vattnet. Det var hyfsad sjögång och vågorna bröts ständigt in över reven. Yepp, det var väder för just det typ av spinnfiske jag gillar mest. Inget tramsande med Bombarda idag med andra ord - nä, jag riggade upp med en OLR Kutling och swisch så flög den ut bland böljorna gröna. Jag fiskade av reven i östlig riktning och hade väl drämt iväg kutlingen ett tiotal gånger när det högg längst ut i kastet. En liten och ettrig krabat hoppade ut ur vattnet och följde ilsket samt motvilligt in för avkrokning. Jag kastade ut igen, mot samma mörka parti cirka 70 meter ut - kände en puff och pang, så satt dagens andra fisk fast. Jag hade uppenbarligen träffat på ett stim en kastlängd ut, ett gäng fiskar som dessutom uppehöll sig runtomkring samma område. Det var firrar som efter hugget blev fullständigt galna med efterföljande hopp, vilda knyckar och, för de 2 fiskar som låg mellan 50-55 cm, också några härliga rusningar. Det blev totalt 5 blanka riddare in för avkrokning samt 2 tappade, allt under den timmen stimmet hade nöjet att befinna sig inom det område.
Strax innan lunchtid började det blåsa upp rejält och det blev till slut ganska så omöjligt att fortsätta fisket. Inte för att det gjorde så mycket, jag skulle ändå så småningom packa samman för att köra hem och sedan vidare till jobb. Jag, som från början inte hade tänkt mig att dra ut idag, åkte iväg för en snabbis på kusten och fick med mig hem en härlig förmiddag att förvara på fiskeminnet. Ibland har man flyt och i februari dessutom...Sa jag februari? ja, den har verkligen överträffat alla förväntningar för min del - så nöjd, det är jag mer än väl...

Friday 24 February 2017

Kungligt gott!

Någon gång kring lunch satte jag mig i bilen och körde österut. Ett rejält snötäcke täckte den skånska slätten, ett snötäcke som under den obarmhärtiga solen skulle få svårt att ligga kvar. Det lovades nämligen 4-5 plusgrader och en vind som skulle vrida från nordlig till västlig. Från vägen kunde jag se att vattennivån stigit rejält från senaste tids låga nivåer. Det såg inte bra ut, för att inte säga för jävligt. Det såg nämligen ut som rena cafe latte, något som inte ändrades vart jag än körde österut. Det gick inte att fiska i sådana förhållanden så det var till att vända och vrida kosan mot väst och hoppas på bättre lycka. Det kändes aning försmädligt nu när vädret visade sig från sin bästa sida men lyckligtvis så skulle det bli bättre. Först på grund av åsynen av en kaxigt vakande ormvråk som var helt oberörd av att jag stannade bilen och tog några bilder. Sen för att jag hittade fiskbart vatten och slutligen för att jag lyckades lura en vacker blänkare på 2.3 kilo.

Det var en fisk som högg ganska så omgående, något som fick en att hoppas på en eventuell händelserik eftermiddag. Det blev det så inte. Det var inga fler öringar som ville vara med och leka i eftermiddagssolen - jag varken kände eller ens såg något efter den första fisken. Nä, det var väl en riktig revkung jag fick och som sådan smakade den också kungligt gott. Inte mycket som slår nyfångad havsöring som bara några timmar senare ugnsbakas med citron och persillade. Yepp, så nu sitter jag mätt och belåten..med aning varma kinder efter all sol idag..och skriver i sällskap av en vällagrad rom..on the rocks..härligt

Sunday 19 February 2017

På skattjakt i torrlagda rev

Reven ligger torrlagda. Tångruskorna ligger nästan och torkar ut i den friska västliga vinden. Jag går långt ut på revet, riktigt långt ut. Om vattennivån var lågt igår så är det galet lågt idag. Vinden som friskat i sedan igår river upp sjön och vågorna, som bryter långt ute, rullar in över ytterspetsen av revet. Igår fick jag fisk, idag blev det bom. Jag var förvisso inte ute särskilt länge men tillräckligt länge för att också ägna tid åt att leta efter borttappade OLR wobblers. Chansen fanns ju att med lite tur hitta 2 stycken OLR Tobis jag kastade bort för 2 år sen. Det gjorde jag inte. Kanske hann någon annan före mig eller så ligger dem helt enkelt väl undangömda under nån sten eller under någon av de otaliga tångruskor som täcker revet. Jag hittade däremot en peang så visst, det är alltid något man finner när reven ligger torrlagda. Vad avser fisket så var det egentligen bortkastad tid, det var lite väl grumligt för att det skulle kännas hett och någon tid för att köra någon annanstans fanns inte. När sedan dimman smög sig sakteligen in så kastade jag in handduken. Nåväl, jag fick i alla fall komma ut och röra mig en stund, rastlös som jag är. Det blev varken fisk eller upphittade OLR att ta med hem men väl en stor portion frisk luft i lungorna..och skönt var det..

Tuesday 14 February 2017

En försmak av våren.

Det blev en kall natt som väntat. Det har för övrigt varit kallt den senaste veckan, med snö som legat längre än man är van vid. Barnen har naturligtvis uppskattat det, jag däremot har gått och väntat på sol och plusgrader. Det skulle det bli idag, och jag hade dessutom ledigt så det var upplagt för en sväng längs kusten.
Kustbandet var fylld med gäss, änder, svanar och fiskmåsar av alla de slag. De, precis som jag, njöt till max av solen och de svaga västliga vindar som smekte vattenytan. Lite längre ut, på några stora stenar, sträckte några skarvar ut sina vingar. Det var lågt vatten, otroligt lågt och reven låg nästintill blottade för vinden.

Jag gick ut, betydligt längre ut än vad man brukar på dessa rev men inte mer än till att vattnet nådde strax över knäna. Jag ville starta fisket på grunt vatten, nu när solen låg på och förhoppningsvis värmde upp vattnet nån grad. Det hände dock inte så mycket den första timmen, i alla fall inte under vattenytan. Över densamma var det däremot ett ständigt myller bland alla fåglar.

Det var svanar som passerade flygandes förbi från både höger och vänster, gäss som jagade varandra och änder som lyfte och landade stup i ett. Det var minst sagt underhållande och i den alltmer värmande solen verkade det nästan som om våren hade kommit.
Efter lunchpausen begav jag mig på en kort promenad en bit österut. Det Slush Puppie till vatten som låg intill strandkanten när jag anlände på förmiddagen hade nu helt försvunnit. Härligt!! Ännu härligare var det när det högg i första kast. Det var en liten rackare som var ettrig som få men som fick ge sig till slut. Efter ett tiotal kast till så satt där ytterligare en fisk - en fisk som var lika ursinnig som den första med skillnaden dock att denna låg strax över måttet. Nu var det inte bara solen som värmde mig, även känslan att få drilla fisk hjälpte till.
2.7 kg och 61 cm
Det blev så småningom så pass varmt att dragkedjan på både vadarjackan och fleecen drogs ner en bit. Jag blev till och med så pass djärv att handskarna åkte av, i alla fall under en kort stund.
De åkte nämligen på igen efter platsbyte. Vinden låg på lite mer vilket definitivt inte gjorde något, snarare tvärtom. Jag hade cirka en timme kvar av fiske innan kidsen skulle hämtas, men det dröjde bara 10-15 minuter innan jag kände hur en fisk sög i sig den Polar Magnus som satt på tafsen. Den började under några sekunder slå vilt i uppe vid ytan, innan den for iväg på en hyfsad lång rusning. Åhh, vad det var gött att få höra bromsen slira!! Den gjorde ytterligare några korta men kvicka rusningar tätt intill mig, innan den fick återigen för sig att slå uppe vid ytan. Jag passade då på att håva den, ta upp den på land och förpassa den till de sälla fiskemarkerna. Jag gick inte ut på revet igen. Nä, jag var mer än nöjd. Nöjd med en dag som bjöd på värmande sol, rikt fågelliv och några fiskar som bonus. Väl hemma blommade dessutom vintergäcken. Våren närmar sig..härligt!!


Monday 6 February 2017

En havsörn och lite bling bling

Idag var det enligt prognosen sista dagen med plusgrader, åtminstone ett tag framöver. Vintern sägs nu komma. Suck!! Det finns dem som längtat efter den, jag tillhör inte en av dem. Må hända att det tar död på en massa skadeinsekter, mördarsniglar osv något som förvisso är bra, men jag trivs inte i minusgrader, så är det bara.
OLR Slim
Hur som helst, prognosen lovade en del sol kring lunch så jag passade på och drog ut en sväng. Det visade sig dock att prognosen lovat för mycket, återigen!!. Någon sol såg jag nämligen aldrig skymten av. Detsamma gällde fisken, åtminstone på första revet. Bristen på fisk kompenserades dock rejält av den havsörn som plötsligt dök upp ur intet och förunnade mig med ett par minuters beundran. Helt fantastiskt att se på samtidigt som jag retade mig på att jag lämnat zoomen hemma. Det är ju bara så typiskt! Efter det majestätiska skådespelet tyckte jag det var dags för platsbyte, jag var ju trots allt ute efter silverskimrande fiskar. En kort stund senare stod jag återigen och kastade ut över vattnet, dock med den skillnaden att nu var det en OLR Slim som fick smaka på havets sälta. Jag rörde mig österut, ut mot den udde jag så många gånger förr stått på. Jag nådde dock aldrig så långt!
För plötsligt tyckte jag mig se fisk efter draget,
en fisk som på några meter lina slutligen högg men som tyvärr bara blev hängande i några sekunder innan den släppte. Den var inte stor men det var fisk, om än något tveksam fisk. Den var inte ensam heller, det fanns flera och med samma beteende. Under den efterkommande timmen högg ytterligare 3 fiskar, alla tog nästintill vid spötoppen varav bara en blev hängande tills avkrokning - en fin blänkare strax under måttet. Det var tveksamma rackare som väntade länge innan dem tog OLR:n. Jag började därför själv fundera på om jag skulle byta till något annat då telefonen plötsligt ringde. Nä, jag behövde inte fundera vidare! Det var nämligen sonens förskola som ringde för att berätta att Emilio var magsjuk, så det var till att packa samman och köra hämta honom. Det blev som sagt ingen utlovad sol men däremot en oväntad flygshow - signerad havsörn och så slutligen även lite bling bling i form fisk. Nu får vi se hur länge minusgraderna varar, inte allt för länge..hoppas jag.

Saturday 4 February 2017

Henriks smultronställe

Jag körde längs den vindpinade sydkusten och kunde inte förmå mig att hålla blicken på vägen. Det såg nämligen riktigt bra ut i vattnet trots att vinden låg på rejält. Elaka vågor rullade ständigt in men det var långt ifrån mörkt i vattnet. Tvärtom, det hade en fantastiskt kulör vilket fick mig vid ett flertal tillfällen att tveka. Skulle jag vidare mot öst eller stanna till? Efter att ha varit nära att sätta foten på bromsen bestämde jag mig dock för att fortsätta färden vidare mot Österlen. De senaste dagarnas rapporter från Henriks smultronställe var allt för övertalande, inte minst från häromdagen då han fick en fantastiskt fin blänkare på 4.5 kg. Med det i åtanke tryckte jag ned gaspedalen och lämnade sydkusten därhän.

Det såg strålande fint ut, mindre strålande var det faktum att jag glömt den tjocka tröjan hemma. Med 2 plusgrader i luften var det naturligtvis en rejäl fadäs men det glömdes snabbt bort då jag redan i första kast krokade en blänkande rackare strax under måttet. Det var dessutom bud på ytterligare fisk på andra kastet, men jag lyckades tyvärr inte kroka den. En härlig start minst sagt! Detta uppmärksammades av 3 stycken flugfiskare som befann sig en bit längre bort och jag antar att det var tomt på fisk där dem befann sig, för bara några minuter senare stod dem 30-40 meter på var sin sida av mig. Det kändes minst sagt trångt men jag lät det passera och fiskade istället vidare. Det fanns fisk och vi fick fisk, både jag och flugfiskarna. Yepp, fisken fanns där och precis så lokalt som Henrik berättat. Något jag fick bekräftat när jag, för att få lite svängrum, provade att fiska av det rev jag annars brukar få fisk på, men icke. Fisken befann sig precis på det lilla område som nu övertagits av de 3 flugfiskande herrarna. Dessa herrar visade sig vara från Göteborgs trakten och var på en liten fiskeresa längs den skånska östkusten - att dem råkat välja Henriks lilla smultronställe var en ren slump. Henrik, som ringde för att höra hur det gick, blev smått orolig att andra hittat dit men jag lugnade honom med orden att de kom från fjärran trakter.
Snigel på vinterpromenad
Fisket dog ut efter ett tag vilket fick göteborgarna att bli mer intresserade av att veta vart närmsta Systembolag låg, så det dröjde inte länge förrän jag stod där alldeles själv. Jag började dock bli aningen stelfrusen så jag passade på med att ta en värmande kopp té innan det blev ett sista ryck. Det blev ytterligare en blänkare på ca 55 cm innan saknaden av en varm tröja gjorde sig alltför påmind. Hur än värmande det var att få fisk så blev det till slut outhärdligt kallt, jag var dessutom mer än nöjd med en del fångad fisk och några missade hugg. En härlig fiskedag i vad man får kalla typisk skånsk vinterväder, grått och rått...men med fisk på hugghumör..på Henriks alldeles egna smultronställe..härligt!!